För drygt ett år sedan, i mars -19 närmare bestämt, gjordes besök vid Högberga Vinfabrik på Lidingö. Johan Zälle guidade och berättade om den resa han och vännerna Johan Hjort och Per Hallgren genomlevt sedan 2004 då idén om att framställa vin föddes. Läs tidigare inlägg här på crudda.se.
2010 stod Fabriken klar på Lidingö, och druvorna skördar de själva varje år för att köra i kyld iltransport till ön. Ca 10 ton Merlot, Sangiovese, Cabernet Sauvignon, Syrah och Petit Verdot från kustnära distriktet Monteregio di Massa Marittima i Maremma straxt söder om Bolgheri i Toscana. Vinerna de framställer klassificeras som så kallade EU viner, viner gjorda på importerad frukt.
Det gjordes egna blends under vårt besök. Egen cuvée! Hade Cabernet Sauvignon, Merlot och Sangiovese från årgången 2016 att tillgå. Samtliga hade legat 1 år på ek. Sangiovese från kusten ger örtighet och fin syra, Cab ger bas, tyngd och tanniner, Merlot ger frukt. Jag prövar mig fram och fastnar för en dominans av Cab men velar mellan proportionerna på San och Merlot men landar i att ge Merlot mer utrymme och Sangiovese bara som krydda. 2 cl Cab (57 %), 1 cl Merlot ((28 %) och 0,5 cl San (15 %) blir BirgittasBolgheriBlend. Sonen Eriks SpecialBlend blir 50 % Sangiovese och 25 var av Cab och Merlot.
I juli 2020 korkar vi upp och jämför våra egna blends av EU viner. Det Sangiovese-dominanta vinet är till en början knutet och stramt bredvid det betydligt mer bjussiga Cab-dominerade. Verkligen så olika i sin mognad.
Eriks SpecialBlend ger efter lite luft en fin örtkryddig, mörk arom och god körsbärssyrlig och kärv smak. Eken är tydlig och ännu inte riktigt integrerad i smakbilden, kraftfullt och mulligt med tanniner som lovar gott för de framtida flaskorna.
BirgittasBolgheriBlend bjuder in med röda bär och mogen fruktighet i doften, lent och silkigt i tanninstrukturen ger en elegant smakbild med vitalitet i syran och bra längd. Ett vin som kommit längre i sin mognad.
Intressant med de olika karaktärsdragen på de båda vinerna, Eriks blend mer återhållen, stram och hemlighetsfull, min blend mer utåtriktad, yvigt charmig. Eriks behöver lite mer tid, min är mer direkt! Men visst finns där besläktade likheter som sig bör med toscansk fräschör och nordiskt svalt hantverk. Vi följer med spänning de övriga flaskornas utveckling.
