Kategori:

Rött vin

Frankrike Producenter Resor Rött vin Vitt vin

Bordeaux – del 3 – Saint-Émilion och Pomerol

Text och bild: Birgitta Magnusson

Den högra stranden i Bordeaux, inte samma status som den vänstra kanske, men ack så böljande vackert och vinerna galet bra och drickbara redan i yngre tappning. Andra förutsättningar i jordmån här på den högra sidan ger variation i druvblandningarna där Merlot spelar förstafiolen i de flesta fallen. Merlot trivs i den ler- och kalkrikare jorden här och ger runda och fylliga viner med betydligt mjukare tanniner än i Médoc. Denna sida av Bordeaux är inte heller påverkats av klassificeringen från 1855, Pomerol har ingen officiell klassning alls och St-Emilions ranking är rörig och föränderlig. Ändå kommer Bordeaux´s dyraste vin härifrån, Château Pétrus från Pomerol och vi hittar en av landets charmigaste medeltida byar här i Saint-Emilion.

Pomerol är en liten appellation, bara 700 hektar vingårdar och ”slotten” är oftast mindre egendomar och efterfrågan stor på vinerna vilket trissar priserna. Norrut ligger Lalande-de-Pomerol som producerar bra och prisvärda viner i liknande stil. Saint-Emilion är betydligt större till arealen men priserna på vinerna inte lika höga som i Médoc eller Pomerol, mest kända är slotten Cheval blanc och Ausone, men just Cheval blanc ska ha frånsagt sig sin högsta klassificering på grund av de stökiga reglerna. I Saint-Émilion är Merlot viktigaste druvan tätt följd av Cabernet franc och en del Cabernet sauvignon De bästa vingårdslägena anses kalkstenssluttningarna nära byn vara. Byn Saint-Émilion är otroligt charmig med sina sandstenshus och torget med alla krogar, med anor från 700-talet finns byn med på UNESCO’s världsarvslista. Från byn högsta punkt får man en vidunderlig utsikt över området.

Slottsbesöken

Château Beauregard i Pomerol

När vi besöker det gulliga slottet fejas och putsas det inför ägarfamiljen Moulin´s ankomst. Familjen Moulin (bl.a ägare till affärskedjan Lafayette) köpte Château Beauregard tillsammans med familjen Cathiard 2014 och har gjort stora investeringar, inte minst i nyplaneringar, men också i vineri, källare och i det gamla slottet. Egendomen omfattar 17 hektar vingård där just nu 15 ha är i drift med i huvudsak Merlot. De berättar att de behöver anpassa odlingarna av Merlot från lera till mer sandrika jordar för att möte klimatförändringarna. Sand är en svalare typ av jordmån som ger längre växtcykel.

De gör ett andravin i Benjamin de Beauregard som vi provar årgång 2020 av; 90 % Merlot och 10 Cabernet franc ger ett lättsamt och fruktdrivet vin med mjuk eftersmak.

Förstavinet är Château Beauregard som i årgång 2016 har 60 % Merlot och 40 Cabernet franc och ger ett läckert vin med mörk plommonfrukt och sammetslena tanniner i lång djup eftersmak.

Château Canon-La Gaffeliére i Saint-Émilion

Greven själv Comtes Stephan von Neipperg dyker upp i egen hög person och hälsar i provningsrummet, mycket distingerad. Med tyskt påbrå både historiskt och gällande vinproduktion, kom de till Saint Émilion och Canon-la-Gaffeliére 1984, ett slott klassat premier Grand Cru Classé. Familjen äger fler egendomar i St Emilion som Clos de l’Oratoire, La Mondotte, Château Peyreau och Clos Marsalette i Pessac-Léognan samt Château d’Aiguilhe i Castillion. Familjen är också delägare i Château Guiraud i Sauternes.

Canon-la-Gaffeliére har 19 hektar vingård med i huvudsak Merlot och några delar Petit Verdot och Cabernet sauvignon. Man använder en speciell sorts glaskärl för lagring, wineglobes om 220 liter som ska ge en särskild fräschör till musten, bidra till mognad utan fatkaraktär, inte sett dessa lagringskärl tidigare. Vinerna är riktiga kraftpaket dock, och förstavinet

Château Canon-la-Gaffeliére 2016

är intensivt och bombastiskt trots 80 % Merlot, med kraftfulla, täta tanniner som indikerar stor lagringspotential, behöver nog 10 år till i vila.

Clos de l’ Oratoire 2014, 90 % Merlot, 10 CF
Château d’ Aiguilhe 2012, 80 % Merlot 20 CF

I jämförelse med Gaffeliére är dessa två mjukare och mer drickbara vid stunden, fin merlotstil och läcker röd frukt inbäddat i sammetslena tanniner. Riktig toppkvalitet.

november 4, 2023 0 kommentar

Frankrike Producenter Resor Rött vin Vitt vin

Bordeaux – del 2 – Graves: Pessac-Léognan och Sauternes

Skrivet av Birgitta

Text och bild: Birgitta Magnusson

Graves betyder grus, och belyser väl de förutsättningar vingårdarna får söder om staden Bordeaux, fortfarande på vänstra flodsidan. Graves är särskilt spännande för min egen del, det är här de vita torra bordeauxvinerna lyser, de jag ville utforska mer. Graves är annars både rött, vitt och framförallt sött vin. Norrut i Graves ligger Pessac-Léognan som har egen appellationsstatus och omfattar tio kommuner. Här görs härliga röda viner med dominans av Cabernet sauvignon och Merlot och torra vita viner på Sémillon och Sauvignon blanc, vanligen ekfatslagrade. Provade vid en lunch på Spa-hotellet Sources de Caudalié vid Château Smith Haut-Lafitte deras båda andraviner Les Haut de Smith, 2021 för det vita och 2018 för det röda. Båda strålande bra, och det vita blev en otrolig ”perfect match” till en Sea Beam Carpaccio serverad med grapefrukt och koriander, oförglömligt bra.

Klassificeringen för slotten i Sauternes och Barsac slogs fast 1855 samtidigt med Médoc. Sauternes klassificeringen har dessutom en unik kvalitetsnivå, en Grand Premier Cru Classé vilket Château d’ Yquem innehar och ungefär 25 övriga slott är 1:erCru Classé eller 2ème Cru Classé och gäller enbart för de söta vinerna. Appellationen Sauternes omfattar de fem kommunerna Barsac, Preignac, Bommes, Fargues och Sauternes. Efterfrågan på det ädla söta vinet sjunker tyvärr vilket har lett till att fler och fler ställer om och gör torra vita, dessa är otroligt bra. De ädelsöta blir därmed också köpbara till humana priser. Och! Sauternesvin är inget dessertvin utan ett sött vin som passar till flertalet maträtter, kanske genom en hel meny. Klassiskt är Sauternes och foie gras.

Den gyllene triangeln kallas de geografiska förutsättningar som ger det unika klimatet för ädelröta på druvorna. Atlanten å ena sidan, Garonne-floden å andra, och den mindre Ciron-floden å det tredje hållet, samt skyddande skog i söder. Det skapar ett välgörande dis som, i princip varje år, ger ädelrötan botrytis cinerea på druvan Sémillion i huvudsak och en liten del Sauvignon blanc och ibland även Muscadelle. Tre gyllene faktorer spelar in: 1) fukt och dimma på morgonen 2) fläktande vind på dagen 3) solsken och värme på eftermiddagen. Vid besöket förklaras skillnaden visuellt mellan vanlig gråröta och den eftertraktade ädelrötan. Rötan perforerar druvans skal och koncentrerar aromer och socker. Skördeuttaget är minimalt och stora delar av klasarna förkastas medan druva för druva kan plockas och tas till produktion. Även så kallade chocolate berries plockas, dvs druvor som angripits av röta men som fortfarande har lite jos kvar. De ger lite lättsammare söta viner med fin fräschör och syra.

Slottsbesöken

Domaine de Chevalier i Pessac-Léognan

En Grand Cru Classé-egendom som ligger för sig själv inne i skogen i sydvästra hörnet av kommunen Léognan, över hundra hektar mark och cirka 45 hektar vingård med i huvudsak blå druvor för rött vin. Bara fem procent av gården produktion är vitt torrt. Chevalier ägdes från 1865 av familjen Ricard men köptes 1983 av Olivier Bernard. Rémi Edange som varit en del av Chevalier sedan 80talet delar vid besöket generöst med sig av erfarenheter och intensioner med vinmakandet. Hantverket, noggrannheten och målet att göra eleganta viner, inte för tunga eller kraftfulla.

Vi provar

Domaine de Chevalier 2017 blanc

70 procent Sauvignon blanc ger en intensiv fräschör och citrusarom och 30 Sémillon ger fyllighet och oljig struktur. Bra!

Domaine de Chevalier 2016 rouge

64 CS, 30 M, 3 CF, 3 PV i blenden. Elegant frukt och lätt men uppstramad karaktär, ungt och aningen knutet men viss fyllighet i efterklangen. Tiden för sig.

Château Coutet i Barsac

Ett premier Cru Classé slott sedan 1855. Det är mitt i skörden när vi anländer, inte bästa tiden för besök då alla är upptagna, men så intressant se de skrumpna klasarna och druvorna IRL. Vi fångar vinmakare Laurier Girardot som hastigast i provningsrummet, med lätt flackande blick.

Coutet är en egendom över 42 hektar med anor tillbaka till 1200talet, en tidig engelsk fästning. Under 1600 talet kom vinet i ropet under Jean le Pichard och blev high-lightad i sent 1700tal när den amerikanska presidenten Thomas Jefferson menade att Coutet var det bästa Sauternesvinet. Vinhuset har sedan en brokig historia fram till nutid då familjen Baly köpte egendomen 1977.

Vi provar andravinet La Chartreuse de Coutet och förstavinet Château Coutet i årgångarna 2019 och 2010, där -10orna i bägge fallen fullständigt (!) briljerar, i förstavinet – en intensiv ljuvlig apelsindoft, kryddigt men superelegant, strukturerad och balanserad sötma och fin fatkaraktär. Verkligen bra!

Château Suduiraut i Preignac-Sauternes

Premier Cru Classé även detta. Så fint belägen bara tio minuters bilväg från Coutet och granne med Château d´ Yquem, Suduirauts vingårdarna går kant i kant med de exklusiva på kullen runt Yquem. Namnet Suduiraut kom in i bilden 1580 genom giftermål med Leonard de Suduiraut men hette under en period Cru du Roy efter Jean Joseph Duroy. 1992 köpte försäkringsbolaget AXA Millésimes med Christian Seely i ledningen, Suduiraut (de äger också Château Pichon Baron i Pauillac). Caroline Gentry vinmakare och Patrick Doucet ansvarig för de 92 hektaren vingård varav 20 ha är unga stockar som de gör vitt torrt vin från.

Närmsta granne till Suduiraut, Château d ´Yquem

De handplockade ädelröteangripna druvorna pressa långsamt under fyra timmar, vilar i cold soak och fermenteras sedan i 10-15 dagar i barriques, vid besöket kunde vi faktiskt ”lyssna” till jäsningens svaga sus i faten. Provningen är spektakulärt bra.

De två torra vita är fantastiskt läckra och fylliga med lite oljig textur och tropisk fruktighet, särskilt Lions.

L de Suduiraut 2019 Vieilles vignes

Lions de Suduriaut 2020

Vi provar sedan tre årgångar av förstavinet:

Château Suduiraut, 2020, 2015 och 2005.

En smakexplosion och fyrverkeri av läckra honungstoner, marsipan, nougat och saffran. -20 och -15 med fräschör i frukten och -05 helt galet god med nötiga aromer i evigheters längd.

Top notch!

november 4, 2023 0 kommentar

Frankrike Producenter Resor Rött vin

Bordeaux – ”Originalet” – del 1 Haut-Médoc

Skrivet av Birgitta

Text och bild: Birgitta Magnusson

Klassiska, stilfulla och härliga vinområdet Bordeaux med sina monumentala och långlivade viner – ett facit eller ideal för övriga vinvärlden och en förebild för så många vinmakare. Antalet bordeauxkopior i vin över klotet är otaliga vilket skapar särskilt skimmer till originalet, en oslagen stjärnstatus som både ger exklusivitet men också press att leva upp till. Inte allt bordeauxvin säljs dock en primeur till fantasipriser utan nyligen rapporterades det om överproduktion i regionen. Men det handlar då mer om ytterområdena och inte om de gyllene hektaren runt havsviken Gironde, den vänstra och högra stranden och vid floderna Garonne och Dordogne som även bildar ett ”entre deux mer” söderut.

Staden Bordeaux är fantastisk charmig och full av studentliv. Författaren Victor Hugo lär ha fångats av den vackra staden och myntat ”Ta Versailles och lägg till Antwerpen så har ni Bordeaux!”. Stadskärnan har pampiga avenyer med vackra sandstensfasader, den är också bilfri och trafikeras endast av spårvagnar vilket bidrar till gemytet och tillgängligheten. En promenadvänlig stad med guldkorn som det vackra operahuset Le Grande Theatre som är en upplyst pärla i kvällsskenet mitt emot Le Grand Hotel på Place De la Comédie, de smala gatorna och torgen i gamla stan som är UNESCO-arv och den fina stenbron Pont de Pierre som leder över till stadens andra sida. I Grand hotellet ligger för övrigt Gordon Ramsays flotta tvåstjärniga krog Le Pressoir D´Argent. En bra klassisk fransk restaurang är annars Bistro Noailles (12 Allees de Tourny) ett stenkast därifrån. Väl värt att nämna är också vinbutikerna L´Intendant och Badie strax intill.

Besök på Gordon Ramsays restaurang Le Pressoir d ´Argent

Beläget vid den franska Atlantkusten och vid Biscayabuktens mitt färgas Bordeaux av ett påtagligt havsklimat, så kallat maritimt som påverkas av Golfströmmens värme och ger inte allt för stora skillnader mellan årstiderna. Klimatet, och dess numer snabba förändringar var en stående och till viss del oroande punkt hos samtliga vinhus som besöktes. Det varmare klimatet förändrar agendan för vinstockens växtcykel, den knoppas (för) tidigt och drabbas av vårfrosten och skörden sker flera veckor tidigare nu än för några år sedan. Problematiskt, inte bara i Bordeaux så klart, men det ger helt klart ringar på vattnet gällande hur Bordeaux´s klassiska druvor vinifieras och blandas, likväl som det påverkar vinets karaktärsdrag.

Bordeaux´s klassificering är en historia för sig, den skapades 1855 inför världsutställningen i Paris och den rangordnade ett 60tal egendomar i Médoc och Sauternes i fem nivåer, från 1:a Cru till 5:e Cru. De fem premier cru:erna är slotten Lafite, Latour, Margaux och Haut-Brion samt från 1973 Mouton-Rothschild. Samtliga ligger i Haut-Médoc utom ett, Château Haut-Brion som ligger i Pessac-Léognan i Graves. 15 slott innehar 2:a Cru. I princip är rangordningen densamma idag, men marknaden har skapat begrepp som ”super seconds” för välrenommerade egendomar. Den lägre klassificeringen Cru Bourgeois skapades 1932. Epitetet Château används oavsett om det finns ett slott på egendomen, det är allmänt vedertaget i hela Bordeaux.

Halvön Médoc ligger norr om staden Bordeaux och benämns också den vänstra stranden som skyddas från Biscayabuktens vindar och regn av den pinjeskog som växer längs atlantkusten. Den norra delen kallas Bas-Médoc och skiljer sig från den berömda södra Haut-Médoc där de sex kommunerna med sina unika väldränerade grusjordar ligger på ett pärlband. Från norr till söder är det St-Estèphe, Pauillac, St-Julien, Listrac, Moulis och Margaux. Förutsättningarna i terroir är något olika emellan kommunerna där exempelvis Pauillac står för stringens och stramhet och Margaux för mer mjukhet och elegans. Cabernet sauvignon är oftast den viktigaste druvan i en haut-médocblend följt av Merlot, Cabernet franc och Petit Verdot.

Slottsbesöken

Château Lascombes i Margaux

Margaux är en kommun med variation på grund av sin storlek och har fler delkommuner. Diset ligger tungt över de precis nyskördade vingårdarna när vi svänger in vid Lascombes som är en av de större egendomarna i Margaux. Slottet omfattar 130 hektar, klassades 2:a Cru 1855 och har de senaste 15 åren visat strålande kvalitet. Ägs till större delen av den amerikanska familjen Lawrence som bland annat äger Heitz Cellar i Napa samt master sommelieren Carlton McCoy. Konsulterande vinmakare har Michel Rolland varit sedan 2001, han lär vara det fortfarande men, revolutionerade nyhet vid besöket var att man lyckats rekrytera legendariska vinmakaren Alex Heintz som gjort kultviner som Ornellaia och Masseto hos Antinori i Bolgheri. Vilken uppväxling, och ägarna satsar på att lyfta Lascombes till den allra bästa 2:a Cru´n, en eftertraktad super second.

De enorma investeringarna syns i den coola slitternya vinanläggningen från 2021 i tre våningsplan och med spejsad belysning. De sista druvorna plockades dagen innan, dvs 9 oktober, och doften av fermentering ligger tung i lokalerna. Must pumpas över skalhatten i de nya ståltankarna. Merlot spelar ofta en central roll i Lascombes viner tillsammans med Cabernet sauvignon samt ett uns Petit Verdot. Gårdens vingårdar är indelade i tre huvudsakliga block med olika jordmån; grusjord, lerblandat grus och kalkrik lerjord där just Merlot får ett fint uttryck i den senare.

Provade viner:

Förstavinet Château Lascombes 2017 (57 Cab, 40 Merlot, 3 PV) 18 mån på barrique, 50 % nya

Andravinet Chevalier de Lascombes 2018 (55 Merlot, 45 Cab) 16 mån på foudres.

Båda vinerna är superunga och strama, särskilt förstavinet men ändå fina primäraromer i doften och sansade tanniner. Läcker Margaux-elegans. Spara minst 5+5 år för sekundär leverans!

Château Léoville-Poyferré i St. Julien

En så kallad Super second, klassat 2:a Cru men anses vara ett av Bordeaux´s toppviner bland samlare och skribenter. St. Julien är en förhållandevis liten kommunappellation med enbart 11 vinhus i 2, 3 och 4:e Cru och består till största delen av grus med uppblandad sand och lera. Cabernet sauvignon är dominerade druva följd av Merlot och så ser det ut vid Château Léoville-Poyferré också. Egendomen över 80 hektar grundades 1840 när baronen Jean-Marie de Poyferré kom in i sammanhanget. Dagens ägare är familjen Cuvelier med Sara som VD Anne för PR. De innehar även grannegendomen på 20 hektar, Château Moulin Riche. Med Isabelle Davin som oenolog innebär det tre tjejer i ledningen. Michel Rolland har varit konsulterande vinmakare i många år men har nu avlösts av sin lärjunge Julien Viaud.

Poyferrés stil är kraftfull och koncentrerad vilket en vertikal med tre årgångar visar prov på och även en lektion i hur olika årgångarna faller ut med i princip samma i förutsättningar. Vid besök i vinkällaren där de nyskördade druvorna var under fermentation i olika faser, stannar vi länge vid en ståltank där en veckas cold soak just avbröts genom att långsamt värma musten för att få igång jäsningen. Denna nerkylningsprocess under så lång tid som en vecka beskrivs som en av förklaringarna till den höga koncentrationen i Poyferrés viner, en del av dess stil.

Léoville-Poyferré 2014 (60 CS, 35 M, 3 CF, 2 PV)

Ett förhållandevis öppet vin som bjussar på frukt och bredd i doft och arom. -14 var inte idealisk med en blöt sommar men bättre höst. Tanninerna mjukast av de tre vinerna, och eftersmaken lång.

Léoville-Poyferré 2015 (65 CS, 26 M, 6 PV, 3 CF)

Förvånansvärt öppen doft av typisk Cab, mörka bär och kraftfull palett, ett mycket bra år -15 och vinet behöver nog 5-10 år till för att ge sitt bästa, men mycket drickbart redan nu, gott!

Léoville-Poyferré 2016 (63 CS, 29 M, 6 PV, 2 CF)

Stramt och power direkt i både doft och smak, -16 var ett år som gav bombastiska aromer som kommer ge långlivade viner, härligt ändå att få uppleva detta kraftpaket i vardande i en ung och imponerande faktiskt drickbar stil. En Haut-Médoc-Bordeaux så som man förväntar sig den i stil och form.

Château Lynch-Bages i Pauillac

Pauillac är den mest prestigefulla kommunappellationen med sina tre 1:er Crus, landskap är lätt kuperat med djupa grusåsar. Stor spännvidd bland viner, allt från strama och kraftfulla till mer generösa. Château Lynch-Bages är klassat 5:e Cru Classé och äger 105 hektar vingård med relativt homogen Garonne-gravel, grusjord. Familjen Cazes i fyra generationer med Jean- Michel Cazes som den tekniska utvecklaren och Jean-Charles som innovatören, ligger bakom det hypermoderna vineriet vid Lynch-Bages och även Bages Village som ligger utanför. Efter fyra års byggnation står anläggningen, designad av arkitekten ”Didi” Pei färdig där tekniken står i centrum. Som en motvikt till det högteknologiska och något sterila interiörerna finns ett museum över det gamla vineriets anläggning, det ger motvikt precis som den moderna konsten på väggarna ger visst liv och färg. 80 ståltankar och 1800 barriques hissnar vid anblicken och trots att produktionen är i full gång syns väldigt få människor i lokalerna. Familjen Cazes äger också egendomen Château Ormes de Pez i St. Estéphe.

Provade viner:

Echo de Lynch-Bages 2016 (73 CS, 27 M, 12 mån på barrique)

Deras andravin som tidigare gick under namnet Haut-Bages Averous har sedan 2008 namnet Echo efter en grekisk myt, är inbjudande i frukt och stil, läckra mjuka tanniner och fin längd.

Ormes de Pez 2015 (45 CS, 49 M, 5 CF, 1 PV)

Ett fullpackat fruktdrivet vin med körsbärstoner, lakrits och kryddig kärvhet, ändå god drickbarhet även om vinet har framtiden för sig. Pampigt!

Château Lynch-Bages 2014 (69 CS, 26 M, 2 PV, 3 CF, 18 mån på barrique)

Härligt vin i fin balans där den mörka frukten ligger snyggt runt tanninerna redan, läcker syra som känns fräsch och vinet ger en mogen inbjudande känsla trots sin ungdom. Bra!

Château Pichon Baron i Pauillac

2:a Cru egendom som uppfyller alla förväntningar på Törnrosa-slott, oerhört Insta-vänligt med den vackra vattenspegeln framför. Dessutom med Château Latour som närmsta granne och mitt över gatan ligger Chateau Pichon Longueville Contesse de Lalande. Grundades under eran ”Grande Siècle” vid Ludvig XIV tid men just slottet byggdes 1851 av Baron Raoul de Longueville. På tidiga etiketter står det Château Pichon-Longueville, men idag är namnet Pichon Baron. Slottet ägs och bebos dock inte längre av adligheter utan 1987 köpte försäkringsbolaget AXA Millesimés (de äger också Château Suduiraut i Sauternes) egendomen och har investerat rejält. Nyrenoverade faciliteter och fina provningsrum, och på kort tid har vinerna åter nått den absoluta toppen enligt kritikerna. Christian Seely kom in i ledningen 2001 och bl.a. Alexandra Lebossé är vinmakare sedan 2017. Äger 75 hektar vingård med klassisk grusjord planterade med 66 % Cabernet Sauvignon och 28 % Merlot samt lite Petit Verdot och Cabernet Franc fördelade över en mosaik av lotter. Man gör förutom förstavinet även två strålande andraviner i Les Tourelles de Longueville och Les Griffons.

Provade viner, väl guidade av trevliga Nicolas Santier, utvecklingschef i AXA:

Les Tourelles de Longueville 2019 (68 M, 29 CS, 7 CF)

Les Griffons de Pichon Baron 2019 (50 M, 41 CS)

Château Pichon Baron 2019 (87 CS, 13 M, 18 mån barrique)

Château Pichon Baron 2017 (79 CS, 21 M, 18 mån barrique)

Château Pichon Baron 2016 (85 CS, 15 M, 18 mån barrique)

De två andravinerna briljerar verkligen i kapp, härlig melotfrukt och mjukhet i tanniner som gör de så drickbara trots sin ungdom, gillar Griffons bäst för sin eleganta power och tyglade fruktighet.

Vertikalen av förstavinet Pichon Baron är omtumlande bra, vilken toppkvalitet rakt igenom och något av det bästa jag provat under veckan, 2016 överväldigande i all sin prakt och -17 inte långt efter. -19 behöver nog lite mer tid innan himmelen öppnar sig. Tacksamt.

Besöken genomfördes under resa med Håkan Nilsson.

oktober 30, 2023 0 kommentar

Frankrike Producenter Resor Rosévin Rött vin Vitt vin

Lars Torstenson ger 30 års perspektiv på toppvinet Clos Dière

Skrivet av Birgitta

Lars Torstenson är tillbaka vid gården där hans vinmakarkarriär startade för ett 30tal år sedan, Domaine Rabiega. När frågan kom från de nya svenska ägarna mitt i coronasommaren 2020 var den oemotståndlig berättar Lars, det var omöjligt att inte ta chansen att återkomma. Tidpunkten var något akut i slutet av juli bara ett par veckor innan skörd.

Text och bild: Birgitta Magnusson

– Gården var delvis nedgången, ostädad och smutsig så städning och rengöring blev det primära till en början, berättar Lars, vi fick skicka ut folk att plocka skräp i vingårdarna parallellt med att rekrytera ett team. Skörden stod för dörren och druvorna måste bärgas.

Du skapar vinhistoria med syrahvinet Clos Dière – hur gick det till?

Historien har sin början när Domaine Rabiega köptes 1986 av svenska vinimportören Vin & Sprit med tanken att fördjupa kunskaperna om vinframställning hos de anställda. Lars Torstenson som i grunden är journalist arbetade för V&S som varuredaktör och ingick i provningsgruppen. Han var 29 år och fick frågan om han ville bli vinmakare vid Rabiega, ett erbjudande svårt att avböja, men först skulle en utbildning i oenologi till.

– Jag utbildade mig bland annat i Bordeaux och fick också gå ett antal kurser på avancerad nivå eftersom jag hade ”den stora importören” i ryggen. Jag skrev listor över de personer inom vinbranschen jag ville träffa för bästa mentorskap. Det innebar exklusiva möten i ett tidigt skede med bland annat Denis Dubourdieu som är vinmakare och professor i oenologi vid universitetet i Bordeaux, och samtal om ek med Michel Feuillat vid Universitet de Bourgogne i Dijon.

Väl på plats i Provence 1988 skapar Lars omgående vinhistoria. Vinet Clos Dière cuveé I 1990 kommer trea i klassen för viner av syrah vid vinolympiaden The Olympics of the Wines of the World arrangerad av tidskriften Gault-Millau, före norra-rhône-noblesser som Guigal och Jaboulet. En stor skräll, minst sagt. Lars utses 1994 till Vigneron de l´Année, årets vinmakare och framgångssagan tar sin början.

Hur kommer det sig att du lyckades så väl som vinmakande rookie?

Lars egen analys 30 år senare vilar på två teser; lyhördhet och känsla, förutom en bra årgång -90. Lyhördheten för det han lärt av kloka mentorer under sin utbildningstid och förmågan att omsätta och tillämpa de tekniker som ger förutsättningar för bra vin. Metoder som inte direkt tillhörde traditionen i dåtidens Côte de Provence. Han var föregångare på flera sätt exempelvis med att lägga Syrah på ek och var bland de första att använda gallringsmatta för bästa sorteringen av druvor vid skörd.

Känsla är den andra förklaringen Lars ger när han ska beskriva sin tidiga framgång som vinmakare. Det kan låta diffust med det behövs en sorts känsla eller tajming för hur bra vin görs, denna särskilda förmåga och talang som vissa har mer av än andra, det som skiljer en begåvning från en ordinär.

– Att göra vin är i grunden inte svårt, det råder inga hemligheter om hur man gör säger Lars och slår ut med båda händerna som för att förstärka det enkla och självklara. Det som däremot kräver skicklighet är att göra ett rent och balanserat vin.

Två varianter Clos Dière då som nu

Lars fortsätter göra många lyckade årgångar av Clos Dière cuvée I, det omsusade toppvinet av syrah som spreds till finkrogarnas vinlistor längs Rivieran. Av årgång 1990 finns en enda referensflaska kvar på gården. Andravinet Clos Dière cuvèe II av carignan och grenache som vilat på både fransk och amerikansk ek gjordes med intentionen att vara mer lättillgängligt och kunna drickas relativt omgående. Denna druvkombination utan stöd av exempelvis syrah ansågs något ovanligt då, men även denna cuvée II har visat sig vara ytterst lagringstålig genom åren.

– Tidigare ägare har dessvärre ryckt upp all carignan och i princip det mesta av grenache förutom det gamla fältet precis utanför huset, vilket gör att vi inte kan göra en motsvarande cuvée II i dagsläget. Vi nyplanterar grenache som om några år kan ge mer lagringsdugliga viner, kanske en ny version av cuvée II, funderar Lars.

Vad gör du annorlunda nu efter 30 år?

– I vingården är det faktiskt inga större förändringar från hur arbetet bedrevs under tidigt 90tal menar Lars, vi var redan då tidiga med ekologisk odling (åter certifierat 2021), lågt skördeuttag och det vi idag kallar regenerativ odling. Det innebär att måna om välmående jordar, inte plöja mellan vinstockarna och så örter och gräs där för biologisk mångfald. Vi plockar inte bort så mycket lövverk nuförtiden, klasarna behöver solskyddet. Vi beskär något annorlunda idag och framför allt senare eftersom vårfrost har blivit ett nytt väderfenomen.

I vinframställningen märks fler skillnader mycket beroende på att det är en helt annan stil och smakbild på nutidens vin. Mindre ekpåverkan, lättare extraktion med låg påverkan på musten ger idag elegantare, renare mer fruktdrivna viner.

– Vi skulle exempelvis inte ha gjort denna typ av vin då säger Lars och öppnar en flaska Ergo Bibamus Rouge, ett friskt och josigt vin från de unga nyplanterade grenachestockarna. Det är en lättsam vintyp som kan drickas lite sval i stora klunkar, en modernare stil jag gillar väldigt mycket, något Lars belyser med extra värme i rösten och glimt i ögonen.

De blå druvorna dominerar över de cirka 10 hektaren vingårdar med syrah, grenache, cinsault och cabernet sauvignon.

– Rabiega är framför allt en gård för rött vin menar Lars, toppvinerna är Clos Dière även om vi också satsar på en lagringsbar prestigerosé, den unika fatjästa ”r” Rabiega Rosé som i årgång 2020 kostar dryga hundra euros på gården, görs i max 500 flaskor och tillhör den exklusiva kategorin Ultra-Premium Rosés (UPR) inom CdP tillsammans med superroséer från exempelvis Chateau d´Esclans och Domaines Ott. I övrigt tillverkas en standardrosé och ett fottrampat vitt vin av sauvignon blanc, chardonnay och viognier. Rödvinet Rabiega Rabiega framställs av större delen cabernet sauvignon. Samt två serier i rött och vitt; lättsamma Ergo Bibamus och ”negociant-etiketten” Fleur de Lys av syrah/ merlot, som delvis görs på inköpta druvor.

Lagringskärlen spelar huvudroll i nutidens Clos Dière

Hur behållare och förvaring ger effekt på vinernas uttryck exemplifierar Lars med nutida Clos Dière i två varianter. En som vilat på betongägg, L´oeuf och en ekad, La barrique. Betongäggens inträde i modern vinframställning har fått genomslag och formen ger en naturlig rörelse i musten och en, som Lars uttrycker det, långsam syresättande fostran som ger liknande effekt som ekfatslagning men utan att ge fatkaraktär. Ägget ger också en stringens till vinet och möjlighet för druvan att framträda. Ekfaten i La barrique bidrar i stället med tyngd, djup och fyllighet. Ursprunget till de båda vinerna är detsamma, vinifieringen minutiös med lång macerationstid, få ompumpningar och enbart självrunnen must.

En fascinerande skillnad blir tydlig utifrån olika uppfostran, och båda så tillgängliga och bjussiga redan, vad ska det månne bliva.

– Efter att nu har gjort tre årgångar av nya Clos Dière, både 2021 och 2022 var rejäla utmaningar med frost och torka, är jag ändå mest nöjd med den första årgången 2020, inte heller den helt oproblematiskt säger Lars och snurrar vinet i glaset. Årgång 2020 som för tillfället finns tillgänglig på marknaden, börjar visa sin briljans 30 år efter legendariska syskonet från 1990. Perspektiv.

Fakta

OM Domaine Rabiega

Domaine Rabiega ligger en knapp halvmil väster om staden Draguignan inom appellationen Côtes de Provence. Gården ligger naturskönt i Var Hinterland på Triassic platån i huvudsak med en lerblandad kalkstensjord. Ursprungligen var namnet Domaine Christine Rabiega efter dåvarande ägarinnan, en känd fransk TV-hallåa under 1960talet. 1986 köper svenska Vin & Sprit gården för kursverksamhet till sina anställda. 1988 tillträder Lars Torstenson som vinmakare för Domaine Rabiega och gården blir känd för det röda vinet Clos Dière. Under perioden 1995 – 2003 arrenderar de även granngården Château d’Esclans där Lars är tidig med fatlagrat rosévin. När vinimportmonopolet försvinner sälj Rabiega 2006 till svenska Åkesson vid Kronovalls slott. Efter några år köps egendomen av franske Yves Tanchou som påbörjar en renovering, vid hans bortgång 2017 är Rabiega till salu igen.

År 2020 köper svenska företaget Gastrodev gården med Yohan Adell von Corswant och hustru Blenda i ledningen och anläggningen totalrenoveras. Domaine Rabiega har idag förutom sin vinproduktion med gårdsbutik, en hotellverksamhet med 23 rum och en välrenommerad restaurang i Bistro Rabiega med toppchef Jean Baptiste Ascione. Från maj 2023 är Christoffer Nobel VD för verksamheten som satsar brett på att både utveckla varumärket Rabiega, vingårdens kapacitet (idag 15 000 flaskor per år) och kvalitet, konferensverksamhet med genuin hotellvistelse och toppkrog.

OM Lars Torstenson

Född i Hjo i Sverige och bosatt i Lorgues i södra Frankrike.

Vinmakare på Domaine Rabiega 1988 – 2006 och från 2020.

Konsultande ”flygande” vinmakare från 2006 i flera länder i Europa, Nord- och Sydamerika och rikligt belönad av vinbransch och vinpress för sin vinmakarkonst.

Journalist och författare av ett tjugotal faktaböcker om vin, romaner och novellsamlingar.

Kåserar humoristiskt om livets och en vinmakares betraktelser på Vinifierat.se

Delaktig i svenska vinimportföretaget Terrific Wines.

juni 5, 2023 0 kommentar

Italien Producenter Rött vin

Äldre viner från Toscana och Piemonte varierar och briljerar

Skrivet av Birgitta

Text och bild Birgitta Magnusson

Alltid lika intressant att prova lagrade viner, viner med tjugo plus år på nacken och se vad lagringstiden gör med kvaliteten. Denna gång från Piemonte och Toscana i Italien.

Det bjuds ett orange vin till föredragningen, Anatraso Bianca Orange IGT 2009 av 85 % Trebbiano Toscano (ugni blanc) och resten Malvasia från Carlo Tanganelli i det lilla toscanska samhället Castiglion Fiorentino. Skalmacererat i 3 månader i stora ekliggare ger den gyllende färgen. Lite unken ålderstigen doft men bra stuns i syran fortfarande och fin längd.

Första flighten – Piemonte

2010 Barolo Fontanafredda Serralunga d´Alba

2009 Barbaresco Gaja Sito Moresco Langhe

2000 Barolo Fontanafredda La Rosa

2001 Barbaresco Marchesi di Gresy Gaiun Martinenga

100 % Nebbiolo I samtliga utom Sito Moresco som är en blend, 35 % Nebbiolo, 35 % Merlot och 30 % Cab.

Hade höga förväntningar på Fontanafreddas La Rosa vars druvor växt på sandig jord och ett vin som ofta rankas högt. Tyvärr lite korkskadat men viss elegans kunde skönjas. Deras Serralunga framstod som relativt enkel i sällskapet med var god. Gajas Sito Moresco 09 sticker ut med sin bjussiga (merlot) och täta stil, kärva tannier fortfarande och tydliga tattoner, maffigt och supergott vin som förmodligen håller många år till. Eleganten i flighten är Barbarescon från Marchesi di Gresy -01, klassik viol- och rosdoft och avrundad smak med snygg integrerad ek.

Andra flighten – Toscana

2010 Brunello di Montalcino, Castel Giocondo Fredscobaldi (Sangiovese)

2019 Castello di Brolio Ricasoli Chianti Classico (Sangiovese)

2004 Castello di Brolio Ricasoli Chianti Classic0 (90 Sangiovese, 5 Melot, 5 Cab)

2007 Mediterra, Poggio al Tesoro IGT (40 Syrah, 30 Merlot, 30 Cab)

2007 Sondraia Poggio al Tesoro Bolgheri (65 Cab, 25 Merlot, 10 Cab Franc)

2003 Ca´Marcanda Gaja Magari Bolgheri (50 Merlot, 25 Cab, 25 Cab Franc)

2003 Ca´Marcanda Gaja Camarcanda Bolgheri (50 Merlot, 40 Cab, 10 Cab Franc)

Fantastisk kvalitet rakt igenom.

De båda Castello i Brolio håller stilen fint, -19 är direkt, ung och fruktdriven medans -04ans aromer är mjuka och lena, med höstiga toner som multna löv. Det första vinet från Frescobaldi har vissa åldersskavanker, lite fadd smak och korkad doft. De båda vinerna från Poggio al Tesoro är strålande, olika men verkligen uttrycksfulla. Familjen Allegrinis flaggskepp i Sondraia behövde tid i glaset, stram till en början men så småningom kom kraften, rejält. Det prisvärda Mediterra (finns på Bolaget i årgång 2018 för 239kr) är härligt rödfruktigt och har åldrats mycket fint med sammetslena tanniner och tydlig pepprig syrahkaraktär.

Sista paret ut gör storslam med Magari och Camarcanda från Gaja och 2003. Båda utgår från basen 50 % Merlot som präglar stilen med flirtig röd frukt och intensitet framför allt i Magari som har lite mindre Cab i sin blend och där druvorna vuxit i en blandjord av kalksten och leda (vit/brun). Verkligen ett strålande vin på sin topp skulle jag tro, imponerande. Camarcanda är också i fantastisk form med lite extra power i paletten från lite mer Cab, från en ”vit” kalkrik jord, tät och bombastisk utan att för den skull vara uppblåst, utan balanserar fint i den eleganta smakstilen.

Gajas tre viner i provningen håller genomgående mycket god kvalitet och visar på strålande lagringspotential.

Provningen genomförd i Stockholms vinsällskap.

maj 8, 2023 0 kommentar

Övriga vinländer Rött vin Vitt vin

Orange vin är ingen trendig nyhet utan görs enligt uråldrig metod

Skrivet av Birgitta

Text: Birgitta Magnusson

Rött, vitt och rosé är de gamla välbekanta benämningarna för vin. Ja kanske bubbel som begrepp också satta sig i det folkliga, men faktum är att orange vin även blivit vedertaget. Men orange vin är ett nygammalt påfund framställt enligt gammal teknik.

Orange vin har kanske inte fått ett folkligt och brett erkännande riktigt ännu, det kan vara en generationsfråga, men faktum är att begreppet orange vin fått bättre fäste hos framför allt den yngre generationen än till exempel naturvin. Även Systembolaget, som styr en del av våra begreppsval för dryck har anammat vinstilen och anger på sin hemsida kriterier för orange vin. De innebär att det behöver vara ett vitt vin där druvorna skalmacererats flera dagar eller längre tid och det behöver vara lite, eller inga tillsatser i framställningen.

Smakar som en blandning mellan vitt och rött vin

När man smakar på ett orange vin kan man förundras, det smakar nytt och annorlunda, som en blandning av vitt fylligt och smakrikt vin och ett lättare lite kärvare rött vin. Strävheten kommer från druvans skal och just detta skiljer ett orange vin från ett vitt traditionellt framställt. För vitt vin pressas druvan försiktigt och skalen skiljs från musten, de jäser i sterila tempererade miljöer och blir klara och friska. Orange vin är raka motsatsen, druvorna lämnas under en längre tid med skalen i lerkärl som kallas qvevri där musten bärnstensfärgas. I Georgien, där orange vin nu åter fått ett uppsving, kallas vinet också amber win. Vinet jäser helt naturligt i qvevrin och buteljeras ofta utan filtrering vilket gör att det kan uppfattas lite grumligt i flaskan.

Qvevri är en amforalikt lerurna, utan handtag och med spetsig botten. Den grävs ner under jord för att ge stabilitet till lerväggarna och en sval jämn temperatur för vinets utveckling. Qvevrin kan en 8000årig historia då man i Georgien hittat druvkärnor i dessa liknande lerkärl. Tekniken att låta skalen ligga kvar i druvmusten är alltså uråldrig och förvaringen i qvevri likaså. Den är upptagen på Unescos världsarvslista. Den kom på modet igen på 1990talet då Italien tog upp metoden och vinet har nu blommat ut och nått en världsmarknad. En amfora var en vanligt lerurna för vinförvaring under antiken, den med handtag och platt botten. Amforan kan sägas vara en vidareutveckling av qvevrin och amforor framställda av både lera och betong används idag flitigt av kvalitetsmedvetna vinmakare. Det runda kärlet som ”andas” något ger viner med fin rundör.

Orange är det nya röda

I Georgien, där det organgea vinet har sitt ursprung, är det framför allt regionen Kakheti som gör amber wine men även regionerna Imereti och Guria, och den vanligast förekommande druvan är den lokala gröna rkatsiteli. Slovenien och Armenien är även gamla tillverkare av det orangea vinet. Smak- och utseendeprofilen är enligt Systembolagets definition ”mörk färg av oxidation och en arom som förknippas med oxidation, förutom syrligt friskt och strävt”. Oxidation är i vinsammanhang ofta ett tecken på en defekt eller att vinet håller på att bli dåligt. Om för mycket syre kommer i kontakt med ett traditionellt framställt vin oxiderar det och blir till slut vinäger. Svavel är ett ämne som hindrar detta och skyddar vinet, vilket gör det nödvändigt i vanlig vintillverkning. Orange vin utsätts långsamt för syre i qvevri-urnorna, vilket ökar tåligheten mot syre och ger även en mycket speciell och trevlig karaktär.

Karaktärsdragen för ett orange vin kan beskrivas med aromatiska förtecken, blommigt och kryddigt med toner av torkad frukt och vintergamla äpplen. Somrigt grillad sötsyrlig citron och doften av nyskördad honung. Kärvheten (tanninerna från skal och kärnor) kan liknas vid känslan då du råkar bita sönder en druvkärna, en rå bitterton i gommen. Den gyllene och ringblommelika färgen Orange – det är det nya röda.

mars 3, 2023 0 kommentar

Producenter Resor Rött vin Sydadfrika Vitt vin

I Sydafrikas svala kustområden Bot River och Hemel-en-Aarde görs viner i världsklass

Skrivet av Birgitta

Text och foto: Birgitta Magnusson

Distriktet Walker Bay är Sydafrikas svar på Bourgogne och kanske även Rhône och Loire med toppviner av Pinot noir, Chardonnay, Syrah och Chenin blanc. Atlanten och kusten ger ett stabilt och betydligt svalare klimat än andra mer kända sydafrikanska distrikt som exempelvis Stellenbosch, Swartland, och Paarl. Förutsättningarna är idealiska i de två små nischade kustområdena Bot River och Hemel-en-Aarde.

Bara någon timmes bilresa från Kapstaden österut längs kustremsan mot Hermanus hittar vi de två vinområdena Bot River och Hemel-en-Aarde, två dalgångar sida vid sida mellan den större landsvägen N2 och kustvägen R43. Bot River något mer inland än sin granne. Att åka rakt igenom det böljande vinlandskapet från norr till söder tar bara nån dryg halvtimme, det är runt 4 mil. Ett begränsat antal vinmakare är etablerade i de båda områdena, produktionen småskalig i de flesta fall och hanteringen minutiös. Det svara klimatet, jordmånen av sandsten och den så kallade Bokkeveld skiffern samt initierade vinmakare ger viner i världsklass av i huvudsak klassiska franska druvor. Den unika vegetationen av örter och blommor kallad fynbos som kan liknas vid Rhônedalens garrigue bidrar också till mångfalden och karaktären.

Hemel-en-Aarde betyder himmel och jord på afrikaans och ger en bra metafor för vad som utmärker den vackra dalen. Detta är Sydafrikas motsvarighet till Bourgogne. Hamilton-Russel var pionjärer här 1975. Nu finns ett tjugotal vinproducenter ängs den slingrande vägen genom de tre warden Hemel-en-Aarde Ridge (ex. Creation, Alheit) längst norrut, Upper Hemel-en-Aarde (Newton Johnson, Storm) i mitten och Hemel-en-Aarde Valley (Hamilton Russel, Bouchard Finlayson) ner mot kusten. Pinot noir och Chardonnay till större delen och vinstilen är burgundiskt elegant och stram. Peter-Allan Finleyson som jag träffar vid Gabriëlskloof hämtar druvor till sina omsusade viner med etiketten Crystallum från fem olika vingårdslägen längs hela dalen. Crystallum görs på Gabriëlskloof där Peter-Allen är ansvarig vinmakare tillsammans med svärfar Bernhard Heyns.

Bot River betyder smörfloden sedan tiden då ursprungliga farmares kor betade längs floden och gav fint smör för byteshandel med Kapstaden under 1600tal. Själva vinområdet är ungt, cirka 30 år och bara 13 vinmakare huserar inom 350 hektar vingårdar och inom en radie på cirka 1 mil hittar du de intressantaste. Distriktet Bot River är lite mer i inland med något varmare klimat och därför hittar vi druvor som Syrah, Cabernet sauvignon och Chenin blanc här, men även sydfranska druvsorter. Framför allt blir vinerna på Chenin strålande i dessa förutsättningar men här skapas även fantastiska syrahviner i toppklass, vilket ger jämförelsen med Loire och Rhône. Bot River är också en minde ort där två av de tre vinmakare jag träffar håller till. Familjen Beaumont var en av pionjärerna i mitten på 70talet. Här startade även Niels Verburg sin vinbana i Bot River. Efter åtta år hos Beaumont startar han och hustrun Penny vingården Luddite bara ett par hundra meter uppför backen från Beaumont. Cirka tio minuters bilresa därifrån ligger vingården Gabriëlskloof.

I samtal med vinmakare

Peter-Allan Finleyson vid Gabriëlskloof och Crystallum

Bernhard Heyns grundade Gabriëlskloof 2001 efter att länge sökt efter det perfekta läget för högkvalitativ vinodling. Han hittade gården Avontuur som sedermera får namnet Gabrëlskloof efter en tidigare ägare. Peter-Allan Finleyson kommer till Gabriëlskloof 2014 och han gifter sig med Bernhards dotter Nicolene. Hans ankomst till gården innebar en utveckling av deras Landscape series och Projekt range som rönt stor framgång.

Peter-Allan framhåller vikten av elegans i de viner han gör och om de unika förutsättningar vinstockarna får i de svala områdena Bot river och Hemel-en-Aarde. Tillsammans med sin bror Andrew gör Peter-Allan även de omskrivna vinerna från Crystallum. Han utsågs till winemaker of the year 2021 i Tim Atkin årliga sydafrikarapport.

Gabriëlskloof i Bot river gör tre ranger eller vinserier. Den första är basviner i det egna namnet där chenin blancvinet och Syrahn sticker ut med sin fräschör. Fenomenala Landscape series med fem toppviner i Magdalena och Elodie av old vine Semillon, Sauvignon blanc och Chenin blanc från bland annat Swartland. Två lysande syrahviner, en ”on sandstone” och en ”on shale” visar mångfalden i terroir runt gården med två helt olika uttryck. Det femte vinet i serien är en superelegant Cabernet franc som Peter-Allan är särskilt nöjd med. Jag imponeras av hela serien för just sin tydlighet och balans. I Projects range finns tre ”experimentviner”, ett mousserande Cap Classique ett vitt Amphora och vinet Wholebunch Syrah som är gjort av kolsyrejästa hela klasar för optimal friskhet.

Crystallum är Peter-Allans eget projekt tillsammans med broder Andrew. Peter-Allan gör haussade viner från olika single vineyards i Hemel en Aarde. Projektet är en hommage till pappa Peter Finlayson som var med och la grunden för de första svalodlade Pinot noir och Chardonnayvingårdarna i tidigt 80 tal vid Hamilton Russell. Senare i samarbete med Paul Bouchard gör fadern burgundiskt inspirerade viner vid Bouchard Finleyson. Crystallum består idag av fem vingårdslägen i Cinema, Elandskloof, Shaw’s mountain, Vrede och Kerksaal med olika höjdlägen över Hemel-en-Aardes tre wards. De vita vinerna Ferrum och Clay Shale är två kristallklara Chardonnays med olika personligheter där den senare är mer dramatisk. Den redan ljuvliga Cuvée Cinema 2021 från en 1,6 hektar stor lott av Pinot noir på Hemel-en-Aarde Ridge är oerhört snyggt, elegant och bourgognelikt.

Sebastian Beaumont vid Beaumont Family Wines

I samtal med jovialiska vinmakaren Sebastian Beaumont om vikten av att fokusera sin egen vinstil som ligger nära ens hjärta, att vara trogen det man gillar, i hans fall en fräsch och elegant stil framför allt för Chenin blanc där Sebastian skapat ett riktmärke på den sydafrikanska vinkartan. Hans Hope Marguerite Chenin blanc är ett strålande exempel på vin i världsklass. Sebastian är andra generationen Beaumont och gick in i familjeföretaget 1999 tillsammans med föräldrarna Raoul och Jayne som köpte den vackra gamla 1700talsgården 1974. Mamma Jayne var pionjär med viner av bland annat Pinotage och senare jobbade hon parallellt med Niels Verburg (nu Luddite) i att utveckla ett flertal etiketter. 2004 gjorde Sebastian sin första egna årgång.

Beaumont gör ett tiotal etiketter. Tidigare nämnda Hope Marguerite Chenin, uppkallad efter Sebastians mormor är outstanding bland de vita från vinstockar planterade på 70talet. Även New Baby White blend är fantastiskt fräsch. Bland de röda står läckra Dangerfield Syrah ut tillsammans med Far side Mourvèdre. Det imponerande flaggskeppet Vitruvian red blend (mourvedre, pinotage, syrah, cabernet franc) visar på ett strålande sätt det Sebastian menar med lätt, elegant och personlig stil. Raoul’s red blend och Jackals River Pinotage är rustikare i sin framtoning vilket är ambitionen. Vinet uppkallat efter sin pappa är en blandning av sydfranska druvor som Raul var förtjust i och som Sebastian berättar att hans pappa gärna drack i vardagliga dricksglas.

Sebastian Beaumont tillhör den unga generation vinmakare i Sydafrika som gärna kombinerar passionen för vinmakning med surfing, och även fiske lägger han till. Tillsammans med sin hustru Nici driver Sebastian nu Beaumont med trevligt lodgeboende, restaurang och deli bland annat. Paret har tre barn och under vårt samtal svansar två hundar oavbrutet runt Sebastians fötter. Han berättar också om familjens lokala sociala engagemang och innan vi skiljs åt får vi ta del av en medryckande dansföreställning av traktens barn.

Alice Verburg vid Luddite Wines

Alice Verburg berättar om glädjen i att skapa viner tillsammans med sin smått legendariska far Niels Verburg men samtidigt gå sin egen vinväg i egna etiketter. Hon titulerar sig assisterande vinmakare för Luddites viner men i praktiken beskriver hon vinmakandet som ett teamarbete sedan hon klev in i samarbetet 2017. Alice är äldst av tre systrar som vuxit upp i på gården på kullen mot Houw Hoek bergen med sina föräldrar och sex hundar. Namnet Luddite syftar på en folkgrupp som opponerade sig mot teknikutvecklingen och som också ska prägla ett förhållningssätt i vinframställningen.

Efter år av vinmakande runtom i världen och åtta årgångar hos Beaumont som ligger ett stenkast nerför backen skapade Niels och Penny Verburg Luddite wines 1999. Totalt 16 hektar varav idag 9 hektar planterad vingårdsmark med i huvudsak Shiraz och Chenin blanc för sina två prestigecuvéer. Kraftpaket båda två.

”Niels skulle aldrig göra en Syrah” säger Alice med emfas och syftar på två olika vinstilar där Syrah står för en mer europeisk stramare stil och Shiraz en mer fruktdriver nya-världenstil. ”Pappa är för sin kraftfulla shirazstil utan att direkt ha någon stilmässig förebild”

Årgång 2003 av Luddite Shiraz var den första och ögonöppnande flaskan jag provade som gav fullständig kärlek vid första klunken, en stil som troget följt mig sedan dess. Många årgångar har passerat revy och charmen består. Årgången 2019 är inget undantag, den visar på konsten att göra ett kraftfullt fruktdrivet vin utan att det går över i syltiga drag och med bibehållen balans och elegans.

Alice har blicken klar när hon beskriver framgångsfaktorer i minutiös noggrannhet och naturlig framställning så långt det är möjligt, småskaligheten gör sitt till, kontroll i alla led. Alice berättar med inlevelse om sitt eget vin Ali in Wonderfuland, en chenin blanc med ett feminint uttryck om får det att glittra i hennes ögon. De köper även in druvor från andra vinproducenter, bland annat Gabriëlskloof för sin röda och vita serie Saboteur, lättare viner av druvblandningar som verkligen är uppfriskande stilfulla i jämförelse.

januari 15, 2023 0 kommentar

Frankrike Rött vin

Bordeaux – med fokus på Haut-Médoc

Skrivet av Birgitta

Text och foto: Birgitta Magnusson

De sex kommunerna i Haut-Mèdoc är fokus när korkarna går ur sex flaskor som ska representera områdena på den guldkantade halvön i Bordeaux i sydvästra Frankrike. Som på ett pärlband från norr till söder ligger St- Etstéphe, Pauillac, St-Julien, Listrac-Medoc, Moulis-en-Medoc och Margaux.

Moulis-en-Médoc är en av de två mindre kända kommunerna tillsammans med Listrac och där finns många prisvärda och bra Cru Bourgeois men inget cru-klassat slott efter 1855 års mått.

Chateau Chasse-Spleen 1996, 688: – räknas till en av de stora i området, rätt att klassa sig Cru Bourgeois Exceptionell men på grund av osämja i administrationen av klassificeringen har Chasse-Spleen avstått från att använda begreppet på sin etikett. Claire Villars tar över under 90-talet efter sin mor Bernadotte. På nittiotalet innehöll Chasse-Spleen mer merlot än idag. Denna 1996 har en blend på 45% Cabernet sauvignon, 40% Merlot, 10% Petit verdot, och 5% Cabernet franc och är förvånansvärt pigg i sin framtoning. -96 ett bra år och visar nu fina mognadstoner med multna löv och sammetslena tanniner. Vackert tegelrött och ytterst elegant.

Listrac- Médoc är det andra systerområdet som inte ståtar med Grand cru klassificerade egendomar, men med bra bordeauxviner för mindre peng. Har den klassiska grusjorden i många lägen och denna provnings billighetsvin skäms inte för sig i det lite mer prominenta sammanhanget.

Château Mayne Lalande 2015, 199:- ger ett ungt och friskt intryck med körsbärskärva tanniner, lite plommon och ekfatston. Förvånansvärt fylligt men efter Chasse-Spleens finstämda linjer är detta ett rustikt vin i blenden 60% cabernet sauvignon, 30% merlot, 5% petit verdot och 5% cabernet franc.

St – Estèphe ger generellt en mjukare stil, är den nordligaste av de sex kommunerna och utmärkande är den lite tyngre lergjorden. Ger långsammare dränering och en jord som klarar värme bra. Vinerna kan ha mer merlotinslag som ofta är relativt fort tillgängliga.

Chateau Lafon Rochet 2016, 699: – är ett 4:e cru klassat vin från ett gyllengult slott precis på vägen från Cos d´Estornel. Familjen Tesseron i ledningen sedan 1960, idag med Basile vid rodret med visst stöd av Jean-Claude Berrouet från Chateau Petrus. Blenden är 67% Cabernet sauvignon, 25% Merlot, 6% Cabernet franc och 2% petit verdot som från denna toppårgång -16 ger ett stramt och återhållsamt intryck. Försiktig doft av mörka bär, viss komplexitet och längd men har troligen framtiden för sig.

Margauxs vinet är kända för sin elegans och finess som kommer från djupa grusbäddar som är så lämpade för Cabernet sauvignon. 20 stycken 1855 Cruklassade slott i kommunen ger hög status, med Chateau Margaux i ledningen.

Chateau Giscours 2016, 670:- är en 3:e cru klassat egendom med anor till 1300 som har en brokig historia av ägarskap. Pierre Skawinski har gjort stort avtryck och Nicolas Tari kämpar rättstvist om ägorna. Giscours är idag en stabil producent som i denna årgång -16 visar elegans och friskhet i frukt och struktur, redan avrundade integrerade tanniner, lång fin härlig cab karaktär från 81% Cabernet Sauvignon och19% Merlot. Verkligen bra.

St – Julien ger generellt långlivade kraftfulla viner. Den minsta av de fyra berömda kommunerna med klassiska grusbäddar i sluttning mer mot stranden av Gironde.

Chateau Talbot 2018, 669:- En 4:e cru klassad egendom som i denna årgång 2018 har 100 års jubileumsambitioner. 1918 köpte Désiré Cordier slottet som fortfarande är familjeägt. Barnbarns barnet Nancy Bignon Cordier är idag ansvarig. På etiketten på denna jubileumsutgåva syns cementtakstolarna från vineriet stiliserade. Blenden är 66% Cabernet sauvignon, 29% Merlot och 5% Petit verdot i en strålande form med yppig doft och kraftfull frukt, härlig intensitet trots sin ungdom, mörkt intensivt avslut.

Pauillac stoltserar med tre premiercruslott i Mouton-Rothschild, Lafite, och Latour. Djupa, väldränerade grusjordar uppblandat med lera och sand ger gyllene förutsättningar för framför allt Cab. Strama, superkraftfulla och långlivade viner med stjärnstatus.

Les Forts de Latour 2014, 2333: – är Chateau Latours andravin, det inger respekt. 71% Cabernet sauvignon, 29% Merlot i ett verkligen vackert vin i hela sin framtoning med djupt mörka aromer i doft och härliga svarta vinbärstoner, lavendel och cigarr, eleganta och samtidigt kraftfulla men inte kärva tanniner, stor och lång eftersmak som klingar av så småningom men i minnet stannar vinupplevelsen betydligt längre. Top notch.

november 2, 2022 0 kommentar

Provningar Rosévin Rött vin Starkvin

Är ett dyrare vin alltid bättre än ett billigare vin

Skrivet av Birgitta

Text och foto: Birgitta Magnusson (headbild foto Tuula Mattsson)

Ja, oftast är det dyrare vinet av högre kvalitet, men det är inte säkert du anser att det smakar bättre. Tycke och smak kan vara något helt annat än kvalitet. Här reder vi lite i begreppen smak och kvalitet när vin provas.

Tycke och smak är ytterst personligt och det finns en stor tröst i att ingen kan ifrågasätta ens smak – det man gillar, gillar man, oavsett vad det gäller. Det är också grunden för den prestigelöshet som behöver råda när vin provas, det finns inget rätt eller fel. Men vinprovningens grund är att definiera olika smaker.Den initierade bygger ett ”bibliotek” av smakreferenser och ord för att minnas en smak eller doft. Denna förmåga kan vara olika människor emellan, vissa har mer fallenhet än andra att minnas smaker och dofter men för de allra flesta är en idel träning. Du kan exempelvis utmana dig själv att parvis blindtesta ett billigare och ett dyrare vin av en och samma druva. En övning där några gängse strukturer inom vinprovning och bedömning av kvalitet kan var till stöd.

För att uppfatta smaker i ett vin och lite mer systematiskt sortera dessa kan kriterierna primära aromer, sekundära aromer och tertiära aromer användas. Dessa är också grunden för att bedöma kvalitet i ett vin.

Primära aromer kommer från druvan, är direkta, fruktiga och florala. Enkla viner har

ofta mycket av dessa men ger inte så mycket mer i längd och struktur till vinet.

Sekundära aromer kommer från vinmakarens påverkan och ambition i framställning

och lagningvilket ger stort avtryck på vinets slutliga karaktär och även kvaliteten.

Tertiära aromerkommer frånmognadslagring och får doft och smak att djupna.

Enklare viner klarar inte, eller vinner inte på lagring utan tappar i komplexitet och längd medan bättre vin vinner i kvalitet.

Hur kan då kvalitet urskiljas i ett vin?

Med utgångspunkt i att kunna identifiera olika dofter och smaker i de referensramar som byggts upp genom idog övning kan en vinanalys göras utifrån fyra hörnstenar; balans, komplexitet, intensitet och längd. Även dessa vedertagna. Ju mer vinet har av dessa komponenter desto högre kvalitet har det.

Balans och komplexitet handlar om ett helhetsintryck där faktorer som syra, sötma, strävhet, bitterhet och fatkaraktär hänger ihop, där inget sticker ut. Motsats till komplex är enkel. Enkla drycker har inte så många nyanser medan högklassiga har en större nyansrikedom med doft och smak i flera lager. Här kommer ditt upparbetade ”smak-och-doft-bibliotek” till användning.

Intensitet och smaklängd hänger ihop och är viktiga kvalitetsfaktorer, de är också relativt lätta att känna igen. Ett vin som innehåller mycket aromämnen fyller ofta gommen med intensiva smaker som stannar kvar länge. Intensiteten kan påverkas av hur mycket druvmust som tas ut från varje vinstock, högt skördeuttag ger enklare viner medan lågt ökar smakintensiteten och kvaliteten.

Hur mycket bättre är då ett vin för 500 kronor mot ett vin för 100 kronor?

Generellt kan man påstå att i prisspannet upp till 4–500 kronor så ökar kvaliteten i ett vin, ett högre pris innebär oftast högre grad av hantverk såsom skörd för hand och omsorgsfull hantering av druvorna. Lågt skördeuttag ger mindre skörd och färre flaskor vin vilket höjer priset, och kvaliteten. Prislappar på vin över 500 innebär oftast att det tillkommer parametrar som kända, högt efterfrågade vinproducenter eller större efterfrågan än tillgång av vinet såsom i exempelvis Bourgogne och Bordeaux. Ett enklare vin behöver inte vara ett dåligt vin, det kan vara både prisvärt och gott. Men prisvärdhet handlar inte bara om billigare viner utan är alltid i förhållande till vad du upplever att du får för pengarna.

oktober 19, 2022 0 kommentar

Rött vin Vin och mat

Så väljer du vin till höstens grytor

Skrivet av Birgitta

Text och foto Birgitta Magnusson

Inget är så praktiskt och gott som en långkokt gryta, särskilt när mörkret rullar in och grillsäsongen klingar av. Vinvalet till en gryta kan tyckas enkelt men precis som i andra sammanhang när mat och vin kombineras är det grönsaksval, tillbehör och kryddning som styr mer än om det är fläsk, nöt, lamm eller kyckling som grund.

Smaka på grytan och tillbehören

Fundera en stund på vad som sticker ut; är det rotfrukternas sötma, tillbehörens syra eller chilins hetta? Överväg gärna några parametrar innan du väljer vin, hur kan smakerna balanseras och växa. En enkel huvudregel är att smakrik mat behöver smakrik dryck, annars har det ena eller det andra övertag. En köttgryta är oftast mustig och smakrik vilket också indikerar ett vin i den riktningen. Men utgångspunkten i att balansera aromer är våra grundsmaker och hur de reagera mot eller med varandra i mötet med vin. En enkel referensram för detta är att:

Sötma, beska och umami i grytan möts med mjukhet och fruktsötma i vinet
Syra, sälta och hetta i grytan möts med friskhet och syra i vinet

Tillbehören påverkar smakbilden. Citrus kan höja smakerna i en gryta. Plommonchutney eller rotfrukter tillför sötma. Karl Johansvamp innehåller umami, särskilt om den är torkad.

Sötma, beska och umami

Grytor med sötare smakriktning där exempelvis morot, palsternacka, paprika och lök spelar huvudrollen eller där söt frukt som mango och aprikos är ingredienser, alternativt sötare tillbehör som vinbärsgelé eller plommonchutney, bjuder in till vin med varm fruktighet och avrundad strävhet. Beska råvaror som kål, ruccola och endive kan förstärka beska och strävhet i vinet och i samma härad ligger smakförhöjaren umami som finns i bland annat buljong, soja och torkad svamp. Umami kan göra vinet både bittert och strävt eller ge en metallisk eftersmak men kan pareras med vinets mjuka struktur och tydliga fruktsötma. Med fruktsötma menas här en smakstil för vin från varmt klimat som ger fullmogna fruktdrivna druvor. Även hög alkohol i vinet ger sötma till stilen.

Välj rödvin inom smaktypen fruktigt och smakrikt som sydfranskt från Languedoc, Beaujolais Cru, kalifornisk Zinfandel eller australiensisk och sydafrikansk Shiraz. Även lättare röda viner passar i kategorin mjukt och bärigt som enklare Pinot noir, norditaliensk Barbera eller vin från Valpolicella. Inom dessa två smaktyper är variationen stor vad gäller fyllighet men genomgående är fruktigheten central och strävheten relativt låg.

Syra, sälta och hetta

Grytans tillbehör kan avgöra smakriktningen och till viss del även vinvalet lite beroende på vad som lyfts fram. Pressgrurka, surkål eller sådant som är picklat bidrar med friskhet i smakbilden och det syrliga gör att grytans sötma tonas ner eller balanseras. Det gäller även om sälta från exempelvis rimmat fläsk eller sardeller finns med i sammanhanget. Välj vin med tydlig syra, gärna i smaktypen kryddigt och mustigt såsom traditionell Rioja fatlagrad på amerikansk ek, toskansk Sangiovese eller sydfransk Grenache. Grytor med fet grädde bäddar för fyllighet i vinvalet, gärna med viss strävhet som vin på druvorna Syrah eller Cabernet sauvignon i europeisk stram och nyanserad smakstil. Det feta fångas upp bra av vinets sträva tanniner.

Chilihet mat förstärker strävheten i vin.

Ett undantag från huvudregeln om att smakrik mat behöver smakrika viner är när grytan är chilihet och kanske även asiatiskt sötsur. Eftersom starka kryddor har en tendens att förstärka kärvhet ska fyllighet och strävhet undvikas i vinet. Välj hellre ett lättare rödvin utan fatlagring med tydlig syra inom kategorin mjukt och bärigt. Ett annat vägval till asiatiskt inspirerade och heta grytor är att välja ett vitt vin med restsötma, en sval halvtorr riesling kan göra underverk till den typen av mat.

oktober 3, 2022 0 kommentar

Nyare inlägg

Äldre inlägg