Text och bild: Birgitta Magnusson

Klassiska, stilfulla och härliga vinområdet Bordeaux med sina monumentala och långlivade viner – ett facit eller ideal för övriga vinvärlden och en förebild för så många vinmakare. Antalet bordeauxkopior i vin över klotet är otaliga vilket skapar särskilt skimmer till originalet, en oslagen stjärnstatus som både ger exklusivitet men också press att leva upp till. Inte allt bordeauxvin säljs dock en primeur till fantasipriser utan nyligen rapporterades det om överproduktion i regionen. Men det handlar då mer om ytterområdena och inte om de gyllene hektaren runt havsviken Gironde, den vänstra och högra stranden och vid floderna Garonne och Dordogne som även bildar ett ”entre deux mer” söderut.

Staden Bordeaux är fantastisk charmig och full av studentliv. Författaren Victor Hugo lär ha fångats av den vackra staden och myntat ”Ta Versailles och lägg till Antwerpen så har ni Bordeaux!”. Stadskärnan har pampiga avenyer med vackra sandstensfasader, den är också bilfri och trafikeras endast av spårvagnar vilket bidrar till gemytet och tillgängligheten. En promenadvänlig stad med guldkorn som det vackra operahuset Le Grande Theatre som är en upplyst pärla i kvällsskenet mitt emot Le Grand Hotel på Place De la Comédie, de smala gatorna och torgen i gamla stan som är UNESCO-arv och den fina stenbron Pont de Pierre som leder över till stadens andra sida. I Grand hotellet ligger för övrigt Gordon Ramsays flotta tvåstjärniga krog Le Pressoir D´Argent. En bra klassisk fransk restaurang är annars Bistro Noailles (12 Allees de Tourny) ett stenkast därifrån. Väl värt att nämna är också vinbutikerna L´Intendant och Badie strax intill.

Beläget vid den franska Atlantkusten och vid Biscayabuktens mitt färgas Bordeaux av ett påtagligt havsklimat, så kallat maritimt som påverkas av Golfströmmens värme och ger inte allt för stora skillnader mellan årstiderna. Klimatet, och dess numer snabba förändringar var en stående och till viss del oroande punkt hos samtliga vinhus som besöktes. Det varmare klimatet förändrar agendan för vinstockens växtcykel, den knoppas (för) tidigt och drabbas av vårfrosten och skörden sker flera veckor tidigare nu än för några år sedan. Problematiskt, inte bara i Bordeaux så klart, men det ger helt klart ringar på vattnet gällande hur Bordeaux´s klassiska druvor vinifieras och blandas, likväl som det påverkar vinets karaktärsdrag.

Bordeaux´s klassificering är en historia för sig, den skapades 1855 inför världsutställningen i Paris och den rangordnade ett 60tal egendomar i Médoc och Sauternes i fem nivåer, från 1:a Cru till 5:e Cru. De fem premier cru:erna är slotten Lafite, Latour, Margaux och Haut-Brion samt från 1973 Mouton-Rothschild. Samtliga ligger i Haut-Médoc utom ett, Château Haut-Brion som ligger i Pessac-Léognan i Graves. 15 slott innehar 2:a Cru. I princip är rangordningen densamma idag, men marknaden har skapat begrepp som ”super seconds” för välrenommerade egendomar. Den lägre klassificeringen Cru Bourgeois skapades 1932. Epitetet Château används oavsett om det finns ett slott på egendomen, det är allmänt vedertaget i hela Bordeaux.

Halvön Médoc ligger norr om staden Bordeaux och benämns också den vänstra stranden som skyddas från Biscayabuktens vindar och regn av den pinjeskog som växer längs atlantkusten. Den norra delen kallas Bas-Médoc och skiljer sig från den berömda södra Haut-Médoc där de sex kommunerna med sina unika väldränerade grusjordar ligger på ett pärlband. Från norr till söder är det St-Estèphe, Pauillac, St-Julien, Listrac, Moulis och Margaux. Förutsättningarna i terroir är något olika emellan kommunerna där exempelvis Pauillac står för stringens och stramhet och Margaux för mer mjukhet och elegans. Cabernet sauvignon är oftast den viktigaste druvan i en haut-médocblend följt av Merlot, Cabernet franc och Petit Verdot.

Slottsbesöken

Château Lascombes i Margaux

Margaux är en kommun med variation på grund av sin storlek och har fler delkommuner. Diset ligger tungt över de precis nyskördade vingårdarna när vi svänger in vid Lascombes som är en av de större egendomarna i Margaux. Slottet omfattar 130 hektar, klassades 2:a Cru 1855 och har de senaste 15 åren visat strålande kvalitet. Ägs till större delen av den amerikanska familjen Lawrence som bland annat äger Heitz Cellar i Napa samt master sommelieren Carlton McCoy. Konsulterande vinmakare har Michel Rolland varit sedan 2001, han lär vara det fortfarande men, revolutionerade nyhet vid besöket var att man lyckats rekrytera legendariska vinmakaren Alex Heintz som gjort kultviner som Ornellaia och Masseto hos Antinori i Bolgheri. Vilken uppväxling, och ägarna satsar på att lyfta Lascombes till den allra bästa 2:a Cru´n, en eftertraktad super second.  

De enorma investeringarna syns i den coola slitternya vinanläggningen från 2021 i tre våningsplan och med spejsad belysning. De sista druvorna plockades dagen innan, dvs 9 oktober, och doften av fermentering ligger tung i lokalerna. Must pumpas över skalhatten i de nya ståltankarna. Merlot spelar ofta en central roll i Lascombes viner tillsammans med Cabernet sauvignon samt ett uns Petit Verdot. Gårdens vingårdar är indelade i tre huvudsakliga block med olika jordmån; grusjord, lerblandat grus och kalkrik lerjord där just Merlot får ett fint uttryck i den senare.

Provade viner:

Förstavinet Château Lascombes 2017 (57 Cab, 40 Merlot, 3 PV) 18 mån på barrique, 50 % nya   

Andravinet Chevalier de Lascombes 2018 (55 Merlot, 45 Cab) 16 mån på foudres.

Båda vinerna är superunga och strama, särskilt förstavinet men ändå fina primäraromer i doften och sansade tanniner. Läcker Margaux-elegans. Spara minst 5+5 år för sekundär leverans!

Château Léoville-Poyferré i St. Julien

En så kallad Super second, klassat 2:a Cru men anses vara ett av Bordeaux´s toppviner bland samlare och skribenter. St. Julien är en förhållandevis liten kommunappellation med enbart 11 vinhus i 2, 3 och 4:e Cru och består till största delen av grus med uppblandad sand och lera. Cabernet sauvignon är dominerade druva följd av Merlot och så ser det ut vid Château Léoville-Poyferré också. Egendomen över 80 hektar grundades 1840 när baronen Jean-Marie de Poyferré kom in i sammanhanget. Dagens ägare är familjen Cuvelier med Sara som VD Anne för PR. De innehar även grannegendomen på 20 hektar, Château Moulin Riche. Med Isabelle Davin som oenolog innebär det tre tjejer i ledningen. Michel Rolland har varit konsulterande vinmakare i många år men har nu avlösts av sin lärjunge Julien Viaud.

Poyferrés stil är kraftfull och koncentrerad vilket en vertikal med tre årgångar visar prov på och även en lektion i hur olika årgångarna faller ut med i princip samma i förutsättningar. Vid besök i vinkällaren där de nyskördade druvorna var under fermentation i olika faser, stannar vi länge vid en ståltank där en veckas cold soak just avbröts genom att långsamt värma musten för att få igång jäsningen. Denna nerkylningsprocess under så lång tid som en vecka beskrivs som en av förklaringarna till den höga koncentrationen i Poyferrés viner, en del av dess stil.

• Léoville-Poyferré 2014 (60 CS, 35 M, 3 CF, 2 PV)

  Ett förhållandevis öppet vin som bjussar på frukt och bredd i doft och arom. -14 var inte idealisk med en blöt sommar men bättre höst. Tanninerna mjukast av de tre vinerna, och eftersmaken lång.

• Léoville-Poyferré 2015 (65 CS, 26 M, 6 PV, 3 CF)

Förvånansvärt öppen doft av typisk Cab, mörka bär och kraftfull palett, ett mycket bra år -15 och vinet behöver nog 5-10 år till för att ge sitt bästa, men mycket drickbart redan nu, gott!

• Léoville-Poyferré 2016 (63 CS, 29 M, 6 PV, 2 CF)

Stramt och power direkt i både doft och smak, -16 var ett år som gav bombastiska aromer som kommer ge långlivade viner, härligt ändå att få uppleva detta kraftpaket i vardande i en ung och imponerande faktiskt drickbar stil. En Haut-Médoc-Bordeaux så som man förväntar sig den i stil och form.

Château Lynch-Bages i Pauillac

Pauillac är den mest prestigefulla kommunappellationen med sina tre 1:er Crus, landskap är lätt kuperat med djupa grusåsar. Stor spännvidd bland viner, allt från strama och kraftfulla till mer generösa. Château Lynch-Bages är klassat 5:e Cru Classé och äger 105 hektar vingård med relativt homogen Garonne-gravel, grusjord. Familjen Cazes i fyra generationer med Jean- Michel Cazes som den tekniska utvecklaren och Jean-Charles som innovatören, ligger bakom det hypermoderna vineriet vid Lynch-Bages och även Bages Village som ligger utanför. Efter fyra års byggnation står anläggningen, designad av arkitekten ”Didi” Pei färdig där tekniken står i centrum. Som en motvikt till det högteknologiska och något sterila interiörerna finns ett museum över det gamla vineriets anläggning, det ger motvikt precis som den moderna konsten på väggarna ger visst liv och färg. 80 ståltankar och 1800 barriques hissnar vid anblicken och trots att produktionen är i full gång syns väldigt få människor i lokalerna. Familjen Cazes äger också egendomen Château Ormes de Pez i St. Estéphe.

Provade viner:

• Echo de Lynch-Bages 2016 (73 CS, 27 M, 12 mån på barrique)

Deras andravin som tidigare gick under namnet Haut-Bages Averous har sedan 2008 namnet Echo efter en grekisk myt, är inbjudande i frukt och stil, läckra mjuka tanniner och fin längd.

• Ormes de Pez 2015 (45 CS, 49 M, 5 CF, 1 PV)

Ett fullpackat fruktdrivet vin med körsbärstoner, lakrits och kryddig kärvhet, ändå god drickbarhet även om vinet har framtiden för sig. Pampigt!

• Château Lynch-Bages 2014 (69 CS, 26 M, 2 PV, 3 CF, 18 mån på barrique)

Härligt vin i fin balans där den mörka frukten ligger snyggt runt tanninerna redan, läcker syra som känns fräsch och vinet ger en mogen inbjudande känsla trots sin ungdom. Bra!

Château Pichon Baron i Pauillac

2:a Cru egendom som uppfyller alla förväntningar på Törnrosa-slott, oerhört Insta-vänligt med den vackra vattenspegeln framför. Dessutom med Château Latour som närmsta granne och mitt över gatan ligger Chateau Pichon Longueville Contesse de Lalande. Grundades under eran ”Grande Siècle” vid Ludvig XIV tid men just slottet byggdes 1851 av Baron Raoul de Longueville. På tidiga etiketter står det Château Pichon-Longueville, men idag är namnet Pichon Baron. Slottet ägs och bebos dock inte längre av adligheter utan 1987 köpte försäkringsbolaget AXA Millesimés (de äger också Château Suduiraut i Sauternes) egendomen och har investerat rejält. Nyrenoverade faciliteter och fina provningsrum, och på kort tid har vinerna åter nått den absoluta toppen enligt kritikerna. Christian Seely kom in i ledningen 2001 och bl.a. Alexandra Lebossé är vinmakare sedan 2017. Äger 75 hektar vingård med klassisk grusjord planterade med 66 % Cabernet Sauvignon och 28 % Merlot samt lite Petit Verdot och Cabernet Franc fördelade över en mosaik av lotter. Man gör förutom förstavinet även två strålande andraviner i Les Tourelles de Longueville och Les Griffons.

Provade viner, väl guidade av trevliga Nicolas Santier, utvecklingschef i AXA:

Les Tourelles de Longueville 2019 (68 M, 29 CS, 7 CF)

Les Griffons de Pichon Baron 2019 (50 M, 41 CS)

Château Pichon Baron 2019 (87 CS, 13 M, 18 mån barrique)

Château Pichon Baron 2017 (79 CS, 21 M, 18 mån barrique)

Château Pichon Baron 2016 (85 CS, 15 M, 18 mån barrique)

De två andravinerna briljerar verkligen i kapp, härlig melotfrukt och mjukhet i tanniner som gör de så drickbara trots sin ungdom, gillar Griffons bäst för sin eleganta power och tyglade fruktighet.

Vertikalen av förstavinet Pichon Baron är omtumlande bra, vilken toppkvalitet rakt igenom och något av det bästa jag provat under veckan, 2016 överväldigande i all sin prakt och -17 inte långt efter. -19 behöver nog lite mer tid innan himmelen öppnar sig. Tacksamt.

Besöken genomfördes under resa med Håkan Nilsson.

Text och bild av Birgitta Magnusson

Cornas som vindistrikt är småskaligt överskådligt. De hantverksmässiga vinerna ännu något av nutidens doldisar i norra Rhône. Hur kommer det sig? För vinet från Cornas var känt redan innan den franska revolutionen, kardinalen Richelieu sägs ha varit en stor beundrare och det lär ha serverats vid hovet hos Louis XV. Cornas fick sin appellation 1938, men har aldrig riktigt nått upp till samma vinjournalistiska status som Hermitage och Côte-Roti vilka har liknande förutsättningar och fokuserar Syrah. Förmodligen har marknadskrafter och parkerpoäng inte lyckats på samma sätt i Cornas, men det har också sina fördelar då dessa högkvalitativa viner fortfarande är fullt rimligt prissatta.

Cornas är ursprungligen keltiska och betyder bränd jord vilket rätt bra beskriver de särskilda förutsättningar som råder på platsen. Soldränkt jord i syrahdruvans egen amfiteater på Ardèchesidan om Rhônefloden. Ständigt insvept i mistralvinden. Det är en av de minsta appellationerna i Rhône, cirka 150 hektar vingårdsareal i en skyddad halvcirkel med branta sluttningar uppemot 400 meter över havet. Vingeografiskt ligger Cornas emellan den södra delen av Saint-Joseph och det relativt anonyma vitvinsdistriktet Saint-Péray. Detta är ett mervärde i upplevelser på plats, att prova dessa tre områdens viner tillsammans ger perspektiv.

Cornas är som en mosaik av olika vingårdslägen, lieux-dits. Det är främsta de ost-sydostligt vända lägena som är planterade med vinstockar medan de nordligt riktade består av skyddande skog vilket ger mångfald och variation. Precis rakt ovanför centrum i byn Cornas ligger det berömda läget Reynard och lite till nordost Chaillot med La Côte och Champelrose på de lägre nivåerna. Inom Reynard ligger legendariska vingården La Geynale med 100åriga stockar. Högst upp ligger Les Eygas och Les Arlettes. Söderut, innan byn ligger Combe, Patou och Les Côtes för att nämna några av de specifika platserna.

Jordmånen domineras av den karaktäristiska vittrade graniten, en relativt porös grovt grusig jordmån som i vissa lägre lägen blandas med kalksten eller lera. Cornas branta vingårdar är flera gånger mer arbetskrävande än en flackare belägen, arbetet går långsammare, är delvis riskfyllt och därmed kostsamt. Några använder specialtränade hästar eller särskilda vinschanordningar för att underlätta. Vinstockarnas uppbindning kallas échalas där grenarna binds samman mot en central stör, en vanlig metod i branta vingårdar eller där det är blåsigt. Det är rejält hårt arbete att ”walk the vineyards” flera gånger under säsongen, så här på våren för att rensa lövverk och ta bort oönskade skott.

Klimatet är starkt påverkat av platsens premisser men också påtagligt på gränsen mellan södra och norra Rhône, en mix av kontinentalt inlands- och medelhavsklimat. Exempelvis finns mycket av medelhavsfaunan i trakten. Våren 2022 är mycket torr och varm och mellan raderna av vinstockar är gräs och blommor redan brunt torra. Torr varm vind från söder pressar på och de vinmakare jag möter väntar innerligt på regn.

Domaine Jean-Luc Colombo

Laure Colombo stuvar snabbt in bilbarnstolen i bakluckan och kör oss på den smala dammiga vägen upp genom vingårdarna med de branta sluttningarna på båda sidor. Hon berättar pekandes om sin mamma Annes betydelse för hållbarhets- och mångfaldsarbetet i Cornas appellation. Sedan tidigt 80tal har Anne Colombo planterat träd i anslutning till vingårdarna och skapat förutsättningar för fåglars, bins och insekters tillvaro. En miljömedveten syn på odling som var ny då men självklar idag. Laure, som i princip helt tagit över ansvaret för produktionen i företaget, tar förhållningssättet till nästa generations medvetenhet. Hon uttrycker tacksamhet till att föräldrarna bäddat för det ekologiska tänkandet med välmående jordar och idag eco-certifierade vingårdar.

Stående vid den övre kanten av Chaillot visar Laure med en vid handrörelse det ikoniska branta vingårdsläget som ger Les Ruchets med 80 – 100 åriga stockar över en hektar granitdominerad jord. “Detta är den första lieu-dit som mina föräldrar förvärvade när de kom hit, berättar Laure och som vi gör vårt prestigevin från, Les Ruchets betyder bikupor och syftar på träden och växligheten här, samspelet med vingården”.

Jean-Luc och Anne Colombo är bördiga från Marseille, var tidigt gastronomiskt intresserade och kom till området 1986. De arbetade konsultande för flera av de stora vinproducenterna. Colombos bidrog i stor utsträckning till att utveckla de traditionella och i vissa fall ålderdomliga framställningsmetoderna som var rådande i Cornas. På frågan om vad ”revolutionen” som paret Colombo är omskrivna för bestod i, svarar Anne med eftertryck att det handlade mer om att modernisera teknik, om renlighetens betydelse i vinframställning, än någon särskild revolutionerande aktion. Många av Cornas producenter sålde då sina druvor till kooperativ i trakten, men med ökad kvalitet började flera buteljera sitt eget vin.

Domaine Jean-Luc Colombo är idag en av de större producenterna i Rhônedalen med ett tiotal négociantprodukter i sin katalog som säljs utan Domaine-beteckningen. De äger totalt 17 hektar fördelat på tre egendomar som innehar domänstatus. Förutom de 12 hektaren i Cornas har de sedan 1990 Domaine du mois de mai i Saint Pérey med 80åriga Roussanne- och Marsannestockar. I Provence nära Marselle och Côte Bleue har de sedan 2009 Domaine de Champ Fleuri där de nyplanterat Clairette i samspel med olivträd och cypresser, en hommage till Jean-Lucs hemtrakter. Medan Jean-Luc är den utåtriktade frontfiguren för företaget har Anne Colombo genom åren arbetat för Cornas appellation och de lokala samarbetena. Som president för AOC Cornas i sju år, nu co-president, har Anne varit en del av kvalitetsarbetet och utvecklingen av Cornas viner.

Laure Colombo är född och uppvuxen i Cornas. Vingårdarna är hennes barndoms lekplatser och en del av arvet men också passionen som präglat familjens förhållningssätt i det vita huset idylliskt beläget allra högst upp i Les Eygas. Två glatt skällande hundar känner igen Laures bil när vi närmar oss gården där även två åsnor och två hästar huserar. Precis nedanför och i närheten av boningshuset ligger olika vingårdslotter som ger deras cuvée Les Terre Brûlées med en variation av 20 – 50åriga stockar. Hon stannar bilen och pekar mot det brunbrända gräset mellan vinstocksraderna. “Förra året vid den här tiden var gräset grönt och meterhögt” utbrister hon och letar upp en bild i mobilen som belyser skillnaden. Det är verkligen en torr vår.

Laure som nu är i trettioårsåldern, studerade handel innan hon gav sig ut i världen med arbete bland annat i USA. Hon återvänder till Frankrike och tar sin bachelor i oenologi i Bordeaux och en master i ämnet i Montpeiller samt praktiserar ett år vid Chateau Haut-Brion. 2010 går hon in i familjeföretaget i Cornas och är idag huvudansvarig för hela produktionen. Sedan 2014 driver hon tillsammans med sin partner Dimitri även en egendom på fyra hektar i Saint Péray, Domaine de Lorient. “Det är viktigt för mig”, säger hon med en kort paus i det annars flödande samtalet, “att få skapa något helt eget från grunden, det kan jag göra där vid Lorient”.

Colombos viner har en modern framtoning som Laures föräldrar la grunden till i en elegant, komplex och fruktdriven stil, något som Laure tar vidare i egen tappning och snitt. Det innebär generellt en mer försiktig användning av druvklasens stjälkar och två års lagring på franska barriquer. De gör fyra etiketterfrån Cornas; tre är vingårdsviner i Les Ruchets, La Louvée och Le Vallon de l´Aigle samt cuvéen Les Terres Brûlées. Le Vallon de l´Aigle är ett exklusivt vin från en lite lott i nordliga Les Arlettes som enbart görs exemplariska år i tusentalet eftertraktade flaskor.

Les Terres Brûlées 2019 är en blend från olika högt belägna lägen i Les Eygas med olika ålder på stockarna. Vinet har en tät, yppig doft av viol och plommon, ingen ny ek och ungefär 15 procent stjälkar ger ett mjukare vin, fräscht och friskt i en stil som Laure förespråkar.

La Louvée 2019 kommer från en lägre belägen vingård i La Côte, 70 åriga stockar ger ett komplext vin med avrundade tanniner och redan fina mognadstoner, härlig längd och tydlig mineralitet. En favorit.

Les Ruchets 2019 från vingårdsläget Chaillot är redan är ett storslaget vin med intensiv doft, ungdomlig kärvhet och frisk fruktighet. Fylligt, pepprigt och komplext som gjort för lagring.

Domaine Verset A & E

Försenade av intensiv helgtrafik svänger vi in på den lilla gårdsplanen framför det kombinerade vineriet och boningshuset hos familjen Verset. Det ligger idylliskt och lummigt på höger sida om järnvägsspåret centralt i byn Cornas. Småskaligheten blir synlig redan där då det hela ryms inom ramen för en större villa. Emmanuelle öppnar ett fönster och viftar mot en sidodörr och möter oss där med sin femmånaders son i famnen och fyraåriga dotter i hälarna. Dottern ska underhålla sin bror lite grand medan mamma ska ta emot sina gäster men tålamodet tryter snart och de båda barnen följer vant med genom källare och runt fat.

Alain Verset är Emmanuelles pappa och det märks tydligt att arvet och historien betyder mycket för Emmanuelle som är den sjätte grenstationen som tagit över en av de mest anrika firmorna i Cornas. Betydelsefull och legendarisk föregångare för hela appellationen Cornas är Nöel Verset, Alains farbror som tillsammans med bland annat Robert Michel la grunden för kommande generationer som Alain Voge, Auguste Clape, Vincent Paris och fixstjärnor som Thierry Allemand. Även Alains far Louis Verset är en ansedd och aktad vinmakare och just ordet tradition väger särskilt tungt i Emmanuelles berättelse. Hon visar gamla bilder på sin namne Emmanuel Verset, hennes farfars far ståendes framför deras vingård La Geynale. Mycken stolthet i rösten där.

I det pyttelilla provningsrummet plockar Emmanuelle ner en karta från väggen och visar med exakthet de 2 hektar vingårdslägen familjen förfogar över i Le Cros inom La Côte, i Mazards, Champelrose och kultvingården Geynale inom Reynard. De branta lägena kräver underhåll för att undvika erosion och Emmanuelles fästman Nicolas arbetar med att bygga pierre sech, en lägre stenmur utan betong som ger de terrasser vinstockarna växer på. Väl ute i vingårdarna drar hon barnvagnen längs den dammiga vägen och en god bit uppför Geynales brant. Sonen sover nu. Vi stretar vidare upp mot stenhuset mitt i vingården och Emmanuelle stannar upp och visar på de knotiga snart hundraåriga vinstockarna vad som gör skillnad i kvalitet. Tuff beskärning, endast tre grenar ges möjlighet växa sig starka och hon putsar vant bort tjyvskott medan hon går. Blomningen är precis över och små bebisdruvor syns i de få syrahklasar som lämnas kvar.

Emmanuelle gjorde sin första årgång 2016. Hon bär den traditionella stilen för Cornas viner med sig i sitt sätt att göra vin. Det innebär vinifiering med hela klasar och stjälkar i öppna cementtankar, absolut inte ståltank, säger hon med eftertryck. Musten vilar på sin fällning och lagringen sker på gamla franska barriquer. Emmanuelle har en gedigen vinutbildning med sig, har praktiserat hos grannen Paris och tidvis dubbeljobbat hos Caroline Frey vid Paul Jaboulet. På frågan vad hon gör annorlunda från sin far Alain så menar hon att just kunskapen om modern teknik i framställningen skiljer mest, exempelvis temperaturkontrollerad jäsning, annars mest likheter i stil. “Jag arbetar mer med årgångens förutsättningar och anpassar vinifieringen efter det något som min pappa inte gjorde på samma sätt, jag är mån om att behålla den traditionella kraftfulla stilen men med egen touch. Pappas Cornas är mer maskulin än min”.

De två hektaren i Cornas ger två etiketter. En klassisk Cornas och prestigecuvéen Signature. Provar årgång 2020 av den klassiska Cornas som vilat 16 månader på gamla fat och slås av de ändå runda tanninerna men också den fundamentala fylligheten, kryddigheten och komplexiteten som ligger kvar i gommen en evighet. “2020 var ett så bra år här menar Emmanuelle, så lätt årgång att jobba med, lagom varmt och relativt oproblematiskt i vingården”.

2019 av Signature har en ljuvlig violdoft med djup mörk fruktighet och ännu uppstramad elegant struktur i den charkbetonade och mulliga smaken. Denna årgång på druvor enbart från Geynale. Ett vin som vilat 22 månader på gamla fat och som förmodligen kommer leva och utvecklas under decennier framöver. Detta är vin som kräver mat och Emmanuelle föreslår en cote de boeuf, troligen en perfekt kombo. Förutom dessa viner gör hon en ny etikett i ett lättare syrahvin från druvor runtom gården, alltså utanför appellationen. Även två vita viner ingår i utbudet; ett friskt från ägor i Saint-Péray på enbart fatlagrad Marsanne samt ett superelegant och fylligt vin på Viognier framställt som en Condrieu, ett vin Emmanuelle är mycket stolt över.

Domaine Eric et Joël Durand

Eric Durand möter upp i sin provningslokal vid vineriet i idylliska lite sömniga byn Châteaubourg, precis över gränsen till Saint-Joseph. Han kommer lite med andan i halsen och håret på ända några minuter för sent. Hans röst är mycket hjärtlig. “Vi jobbar i vingårdarna, så jag har tyvärr ingen bil tillgänglig, kan vi åka med din bilundrar han. Jag måste få visa var det hela börjar, i vingården görs vinet, visst vill du se det, och jag berättar mycket bättre om jag är där”. Vi far i väg i ett moln av damm.

Precis rakt ovanför byn Châteaubourg med den pampiga borgen som syns på långt håll, ligger större delen av de 8 hektar vingård bröderna Durand förfogar över i Saint-Joseph. Stående på höjden är mistralen påtaglig och vi hukar en aning. Inramningen är magnifik i det klara vädret. Eric börjar sin inspirerande berättelse med yviga gester och som ska pågå i över fyra timmar. Han är en sådan outsinlig och generös källa till kunskap om hur förutsättningarna skapats på den plats vi står. Hur istiden skapat variationer i jordmåner, alperna rakt framför oss centralmassivet i ryggen, hur floden Rhône mejslat ut landskapet och branter som visar sig så lyckade för vinodling. Drôme på ena sidan och Ardèche där vi är. Hur floden gjorde en krök vid Hermitagekullen där borta, som då hamnade på ”andra sidan”, men som Eric menar, ändå tillhör denna sida rent geologiskt. Jorden vi står i är stenig, gallets och betydligt mer rik på kalksten än i Cornas. Förutom vinet Lautaret gör de etiketten Les Coteaux härifrån Saint-Joseph. 

Vitt vin från norra Rhône är på uppgång anser Eric under vår emellanåt guppiga bilfärd. Ett av det bästa vita rhôneviner jag provade under vistelsen var Durands Saint-Joseph från en 1 hektar stor lott med i huvudsak Marsanne kallad Châtaigne. Eric pratar även varmt om det vita vinets utveckling i Saint-Péray. Vingårdsareal där såldes för en tid sedan till bostadsmark, en möjlighet som nu reglerats bort och vinområdet växer igen. Han vurmar för druvorna Rousanne och framför allt Marsanne som ger strålande friska lite oljiga viner med citruston. När vi traskar i deras unga vingårdar i Saint-Péray blommar vinrankorna och Eric bjuder in till att dofta, och faktiskt, en svag sötaktig blomdoft kan förnimmas. Eric som outtröttligt berättar och delger blir en stund emotionell: “När jag jobbar i vingårdarna, when I walk the vineyards, flera gånger under en säsongbrukar jag prata med vinrankorna, och det är som om de svarar, att vi kommunicerar”.

Bröderna Joël och Eric Durand tar över företaget efter sin far 1991 och från -96 har de full koll på de totalt 20 hektaren i Saint-Péray, Cornas, Saint-Joseph och Collines Rhôdaniennes. Deras far sålde sitt vin till andra företag medan bröderna producerar allt själva. De har succesivt investerat och nyplanerat och Eric betraktar deras vingårdar som ännu relativt unga, de äldsta uppåt 30 år. I Cornas är Durands vingårdsareal 9 hektar inom i huvudsak Chaillot och Reynard. Lätt andfådda efter ytterligare en promenad uppför, vänder vi blicken ut över den hästskoformade sluttningen med vinrankor och blandskog, byn Cornas i fonden. “Brorsan och jag har planterat och restaurerat i princip hela denna vingård som ger våra tre etiketter från Cornas”. Prémices görs av druvor som växer längst ner där det är flackare, Empreintes från druvorna i mittenläge och Confidence av druvor högst upp. Vi viniferar varje lott för sig som sedan blandas i cuvéer. 

Eric sätter foten mot en av de låga stenmurarna, böljar sig ner och greppar ett stort sjok av den så karaktäristiska vittrade granitjorden. Till synes en större sten, men när han slår den lätt mot låret fallen den i bitar. När vi pressar bitarna i handflatan smulas den sönder till grovt grus. Eric gör en svepande gest med handen. “Precis detta är grunden till Cornasvinets karaktär med mineralitet, granitstengrunden är tillräckligt porös för vinrankans rötter att tränga sig igenom och också bibehålla fukt. Graniten tillsammans med solexponeringen i branter är våra viktigaste kvalitetsfaktorer menar han.

Vi provar Durands Prémecis 2020 som är elegant, fräscht kryddigt med sammetslena tanniner efter ett år på fat, ett vin som fint belyser den stil på vin som Eric föredrar. Jag vill göra viner som är drickbara relativt tidigt med fräschör, elegans och balans utan att tappa den förväntade tyngden i ett klassiskt Cornasvin. Det gör jag genom en noggrann avvägning av hur mycket stjälkar jag använder i extraktionen samt generellt 12 månaders lagring på franska barriquer varav 20 procent är nya. Eric menar att det inte längre är tal om old school kontra nytänkare gällande stil utan att modern teknik gör det möjligt att vara mer precis i sin vinframställning. Han ser Durands stil som en mix mellan tradition och modernt snitt vilket mycket väl avspeglas i deras viner.

Empreintes som betyder fingeravtryck, provas i flera årgångar. 2019 som var en svår årgång har en körsbärskärv framtoning med den typiskt köttiga syrahkaraktären och mjuka avrundade tanniner. 2018 har betydligt mer power i doften men en härlig nästan josig fräschör, den tydliga mineraliteten i balans med frukt och syra. 2016 är superelegant med snygg syra och dov frukt, väl integrerad ek och mineralitet. Empreites finns i årgång 2019 på Bolaget och är ytterst sympatisk prissatt i förhållande till kvalitet.

Confidence är Erics och Joëls prestigevin, från det högsta läget i vingården och i årgång 2017 fångar det sinnebilden av Cornasvinets storhet. Så elegant och förfinat men ändå så djupt och märgfullt, sammetslent och som Eric utrycker det på sin yviga franskengelska, very précisément. I årgång 2019 har ambitionsnivån höjts något med 30 procent nya ekfat och 20 procent stjälkar i en blend gjord för att lagras även om den är mycket angenäm att dricka redan nu, intensiv mörk frukt och hög koncentration ger framtidsförhoppningar.

När Confidence -17 hämtas från källaren dyker även Joël upp i provningsrummet, känns lite som en högtidsstund och de båda hummar förnöjt och utbyter blickar när vinet sköljer runt i våra munnar. Jag undrar hur rollerna i arbetet ser ut mellan de två bröderna, deras blickat möts igen med höjda ögonbryn. “Vi försöker nog komplettera varandra, säger Eric aningen diplomatiskt, jag jobbar mest i det praktiska medan Joël sköter mycket av det administrativa, han är ju exempelvis president för appellationen Saint-Joseph. Vi resonerar så klart tillsammans om utveckling och viner, det är viktigt, men det är jag som är vinmakaren, säger Eric med ett stort leende”.

Fakta

Norra Rhône står för endast fem procent av hela Rhônedalens vinproduktion. Av Rhônedalens 16 Cru:s finns åtta i norra delen; Côte-Rôtie, Condieu, Château Grillet, Saint-Joseph, Hermitage, Croze-Hermitage, Cornas och Saint-Péray.

Kommunen Cornas som har drygt 2000 innevånare och tillhör departementet Ardèche i regionen Auvergne-Rhône-Alpes. Orten Cornas ligger vid foten av de branta vinodlingarna och är en sömnig liten by med en central gata längs med tågrälsen. Grannbyn Saint-Péray är livligare med bykrogar och marknader och den spektakulära utkiksplatsen Château de Crussol. Närmaste större stad är Valence som ligger på Drôme-sidan av Rhonefloden. 

AOC Cornas sen 1938. Cirka 150 hektar vingård. Ungefär 80 producenter ingår i appellationen, många mycket små och runt ett femtiotal av dessa buteljerar sitt eget vin.  Produktionen i Cornas ligger på ca. 5 000 hektoliter per år.

Enbart Syrah (Syrah N variety, Serine), enbart rött vin och maximalt skördeuttag är 40 hektoliter/ hektar, dock oftast mycket lägre. Handskörd, minimi-alkohol 10, 5 procent.

Granitjordar, så kallad vittrad granit.

Druvan Syrah odlas i stora delar av vinvärlden och går under namnet Shiraz i exempelvis Australien. Ger i norra Rhône kraftfulla kryddiga viner med animalisk köttig karaktär. Syrah trivs i varma klimat och USA, Argentina, Chile och Sydafrika är andra länder där Syrah har en egen ofta mer fruktdriven stil. Smak- och doftassociationer för syrahviner kan generellt vara björnbär, plommon, örter, vitpeppar, lakrits, kakao, viol, charkuterier och lagerblad.

Artikeln är även publicerad i IN VINO (Munskänkarna) och på gazzine.com