Kategori:

Vitt vin

Frankrike Producenter Resor Rött vin Vitt vin

Bordeaux – del 3 – Saint-Émilion och Pomerol

Text och bild: Birgitta Magnusson

Den högra stranden i Bordeaux, inte samma status som den vänstra kanske, men ack så böljande vackert och vinerna galet bra och drickbara redan i yngre tappning. Andra förutsättningar i jordmån här på den högra sidan ger variation i druvblandningarna där Merlot spelar förstafiolen i de flesta fallen. Merlot trivs i den ler- och kalkrikare jorden här och ger runda och fylliga viner med betydligt mjukare tanniner än i Médoc. Denna sida av Bordeaux är inte heller påverkats av klassificeringen från 1855, Pomerol har ingen officiell klassning alls och St-Emilions ranking är rörig och föränderlig. Ändå kommer Bordeaux´s dyraste vin härifrån, Château Pétrus från Pomerol och vi hittar en av landets charmigaste medeltida byar här i Saint-Emilion.

Pomerol är en liten appellation, bara 700 hektar vingårdar och ”slotten” är oftast mindre egendomar och efterfrågan stor på vinerna vilket trissar priserna. Norrut ligger Lalande-de-Pomerol som producerar bra och prisvärda viner i liknande stil. Saint-Emilion är betydligt större till arealen men priserna på vinerna inte lika höga som i Médoc eller Pomerol, mest kända är slotten Cheval blanc och Ausone, men just Cheval blanc ska ha frånsagt sig sin högsta klassificering på grund av de stökiga reglerna. I Saint-Émilion är Merlot viktigaste druvan tätt följd av Cabernet franc och en del Cabernet sauvignon De bästa vingårdslägena anses kalkstenssluttningarna nära byn vara. Byn Saint-Émilion är otroligt charmig med sina sandstenshus och torget med alla krogar, med anor från 700-talet finns byn med på UNESCO’s världsarvslista. Från byn högsta punkt får man en vidunderlig utsikt över området.

Slottsbesöken

Château Beauregard i Pomerol

När vi besöker det gulliga slottet fejas och putsas det inför ägarfamiljen Moulin´s ankomst. Familjen Moulin (bl.a ägare till affärskedjan Lafayette) köpte Château Beauregard tillsammans med familjen Cathiard 2014 och har gjort stora investeringar, inte minst i nyplaneringar, men också i vineri, källare och i det gamla slottet. Egendomen omfattar 17 hektar vingård där just nu 15 ha är i drift med i huvudsak Merlot. De berättar att de behöver anpassa odlingarna av Merlot från lera till mer sandrika jordar för att möte klimatförändringarna. Sand är en svalare typ av jordmån som ger längre växtcykel.

De gör ett andravin i Benjamin de Beauregard som vi provar årgång 2020 av; 90 % Merlot och 10 Cabernet franc ger ett lättsamt och fruktdrivet vin med mjuk eftersmak.

Förstavinet är Château Beauregard som i årgång 2016 har 60 % Merlot och 40 Cabernet franc och ger ett läckert vin med mörk plommonfrukt och sammetslena tanniner i lång djup eftersmak.

Château Canon-La Gaffeliére i Saint-Émilion

Greven själv Comtes Stephan von Neipperg dyker upp i egen hög person och hälsar i provningsrummet, mycket distingerad. Med tyskt påbrå både historiskt och gällande vinproduktion, kom de till Saint Émilion och Canon-la-Gaffeliére 1984, ett slott klassat premier Grand Cru Classé. Familjen äger fler egendomar i St Emilion som Clos de l’Oratoire, La Mondotte, Château Peyreau och Clos Marsalette i Pessac-Léognan samt Château d’Aiguilhe i Castillion. Familjen är också delägare i Château Guiraud i Sauternes.

Canon-la-Gaffeliére har 19 hektar vingård med i huvudsak Merlot och några delar Petit Verdot och Cabernet sauvignon. Man använder en speciell sorts glaskärl för lagring, wineglobes om 220 liter som ska ge en särskild fräschör till musten, bidra till mognad utan fatkaraktär, inte sett dessa lagringskärl tidigare. Vinerna är riktiga kraftpaket dock, och förstavinet

Château Canon-la-Gaffeliére 2016

är intensivt och bombastiskt trots 80 % Merlot, med kraftfulla, täta tanniner som indikerar stor lagringspotential, behöver nog 10 år till i vila.

Clos de l’ Oratoire 2014, 90 % Merlot, 10 CF
Château d’ Aiguilhe 2012, 80 % Merlot 20 CF

I jämförelse med Gaffeliére är dessa två mjukare och mer drickbara vid stunden, fin merlotstil och läcker röd frukt inbäddat i sammetslena tanniner. Riktig toppkvalitet.

november 4, 2023 0 kommentar

Frankrike Producenter Resor Rött vin Vitt vin

Bordeaux – del 2 – Graves: Pessac-Léognan och Sauternes

Skrivet av Birgitta

Text och bild: Birgitta Magnusson

Graves betyder grus, och belyser väl de förutsättningar vingårdarna får söder om staden Bordeaux, fortfarande på vänstra flodsidan. Graves är särskilt spännande för min egen del, det är här de vita torra bordeauxvinerna lyser, de jag ville utforska mer. Graves är annars både rött, vitt och framförallt sött vin. Norrut i Graves ligger Pessac-Léognan som har egen appellationsstatus och omfattar tio kommuner. Här görs härliga röda viner med dominans av Cabernet sauvignon och Merlot och torra vita viner på Sémillon och Sauvignon blanc, vanligen ekfatslagrade. Provade vid en lunch på Spa-hotellet Sources de Caudalié vid Château Smith Haut-Lafitte deras båda andraviner Les Haut de Smith, 2021 för det vita och 2018 för det röda. Båda strålande bra, och det vita blev en otrolig ”perfect match” till en Sea Beam Carpaccio serverad med grapefrukt och koriander, oförglömligt bra.

Klassificeringen för slotten i Sauternes och Barsac slogs fast 1855 samtidigt med Médoc. Sauternes klassificeringen har dessutom en unik kvalitetsnivå, en Grand Premier Cru Classé vilket Château d’ Yquem innehar och ungefär 25 övriga slott är 1:erCru Classé eller 2ème Cru Classé och gäller enbart för de söta vinerna. Appellationen Sauternes omfattar de fem kommunerna Barsac, Preignac, Bommes, Fargues och Sauternes. Efterfrågan på det ädla söta vinet sjunker tyvärr vilket har lett till att fler och fler ställer om och gör torra vita, dessa är otroligt bra. De ädelsöta blir därmed också köpbara till humana priser. Och! Sauternesvin är inget dessertvin utan ett sött vin som passar till flertalet maträtter, kanske genom en hel meny. Klassiskt är Sauternes och foie gras.

Den gyllene triangeln kallas de geografiska förutsättningar som ger det unika klimatet för ädelröta på druvorna. Atlanten å ena sidan, Garonne-floden å andra, och den mindre Ciron-floden å det tredje hållet, samt skyddande skog i söder. Det skapar ett välgörande dis som, i princip varje år, ger ädelrötan botrytis cinerea på druvan Sémillion i huvudsak och en liten del Sauvignon blanc och ibland även Muscadelle. Tre gyllene faktorer spelar in: 1) fukt och dimma på morgonen 2) fläktande vind på dagen 3) solsken och värme på eftermiddagen. Vid besöket förklaras skillnaden visuellt mellan vanlig gråröta och den eftertraktade ädelrötan. Rötan perforerar druvans skal och koncentrerar aromer och socker. Skördeuttaget är minimalt och stora delar av klasarna förkastas medan druva för druva kan plockas och tas till produktion. Även så kallade chocolate berries plockas, dvs druvor som angripits av röta men som fortfarande har lite jos kvar. De ger lite lättsammare söta viner med fin fräschör och syra.

Slottsbesöken

Domaine de Chevalier i Pessac-Léognan

En Grand Cru Classé-egendom som ligger för sig själv inne i skogen i sydvästra hörnet av kommunen Léognan, över hundra hektar mark och cirka 45 hektar vingård med i huvudsak blå druvor för rött vin. Bara fem procent av gården produktion är vitt torrt. Chevalier ägdes från 1865 av familjen Ricard men köptes 1983 av Olivier Bernard. Rémi Edange som varit en del av Chevalier sedan 80talet delar vid besöket generöst med sig av erfarenheter och intensioner med vinmakandet. Hantverket, noggrannheten och målet att göra eleganta viner, inte för tunga eller kraftfulla.

Vi provar

Domaine de Chevalier 2017 blanc

70 procent Sauvignon blanc ger en intensiv fräschör och citrusarom och 30 Sémillon ger fyllighet och oljig struktur. Bra!

Domaine de Chevalier 2016 rouge

64 CS, 30 M, 3 CF, 3 PV i blenden. Elegant frukt och lätt men uppstramad karaktär, ungt och aningen knutet men viss fyllighet i efterklangen. Tiden för sig.

Château Coutet i Barsac

Ett premier Cru Classé slott sedan 1855. Det är mitt i skörden när vi anländer, inte bästa tiden för besök då alla är upptagna, men så intressant se de skrumpna klasarna och druvorna IRL. Vi fångar vinmakare Laurier Girardot som hastigast i provningsrummet, med lätt flackande blick.

Coutet är en egendom över 42 hektar med anor tillbaka till 1200talet, en tidig engelsk fästning. Under 1600 talet kom vinet i ropet under Jean le Pichard och blev high-lightad i sent 1700tal när den amerikanska presidenten Thomas Jefferson menade att Coutet var det bästa Sauternesvinet. Vinhuset har sedan en brokig historia fram till nutid då familjen Baly köpte egendomen 1977.

Vi provar andravinet La Chartreuse de Coutet och förstavinet Château Coutet i årgångarna 2019 och 2010, där -10orna i bägge fallen fullständigt (!) briljerar, i förstavinet – en intensiv ljuvlig apelsindoft, kryddigt men superelegant, strukturerad och balanserad sötma och fin fatkaraktär. Verkligen bra!

Château Suduiraut i Preignac-Sauternes

Premier Cru Classé även detta. Så fint belägen bara tio minuters bilväg från Coutet och granne med Château d´ Yquem, Suduirauts vingårdarna går kant i kant med de exklusiva på kullen runt Yquem. Namnet Suduiraut kom in i bilden 1580 genom giftermål med Leonard de Suduiraut men hette under en period Cru du Roy efter Jean Joseph Duroy. 1992 köpte försäkringsbolaget AXA Millésimes med Christian Seely i ledningen, Suduiraut (de äger också Château Pichon Baron i Pauillac). Caroline Gentry vinmakare och Patrick Doucet ansvarig för de 92 hektaren vingård varav 20 ha är unga stockar som de gör vitt torrt vin från.

Närmsta granne till Suduiraut, Château d ´Yquem

De handplockade ädelröteangripna druvorna pressa långsamt under fyra timmar, vilar i cold soak och fermenteras sedan i 10-15 dagar i barriques, vid besöket kunde vi faktiskt ”lyssna” till jäsningens svaga sus i faten. Provningen är spektakulärt bra.

De två torra vita är fantastiskt läckra och fylliga med lite oljig textur och tropisk fruktighet, särskilt Lions.

L de Suduiraut 2019 Vieilles vignes

Lions de Suduriaut 2020

Vi provar sedan tre årgångar av förstavinet:

Château Suduiraut, 2020, 2015 och 2005.

En smakexplosion och fyrverkeri av läckra honungstoner, marsipan, nougat och saffran. -20 och -15 med fräschör i frukten och -05 helt galet god med nötiga aromer i evigheters längd.

Top notch!

november 4, 2023 0 kommentar

Frankrike Österrike Portugal Tyskland Vin och mat Vitt vin

Vin till skaldjursfesten – och några goda tillbehör

Skrivet av Birgitta

Det finns en gammal regel som säger att skaldjur är som finast i alla månader med ”r”, det vill säga att de bör ätas och njutas mellan september och april. Färska skaldjur är en delikatess med viss sötma och innehåller även grundsmaken umami som kan påverka smaken på vinet du dricker till. Här några råd och recept inför höstens skaldjursfester.

Text och bild: Birgitta Magnusson

Tumregeln är att undvika viner med strävhet och fatkaraktär

Som tumregel kan två förhållningssätt fungera vid vinvalet till de färska skaldjuren.

Avstå från

sträva viner vilket innebär de flesta röda och
alla viner med påtaglig fatkaraktär.

Just dessa två karaktärsdrag kan ge en lite obehaglig metallisk smak i mötet med grundsmaken umami. Vita friska viner, lättare roséviner och mousserande viner brukar fungera bäst.

Kräftpremiären

Redan i augusti inleder vi skaldjurssäsongen med kräftskivor. Vi kokar våra svenska kräftor i salt och lägger i lag med dillkronor, det gör anrättningen speciell i jämförelse med annan mer neutral skaldjurskokning. Öl och snaps är traditionellt dryckesval men vitt vin av druvan Sauvignon blanc från Loire eller Bordeaux fungerar fint, vars krispiga krusbärsaromer lyckas möta både sältan och dillen. Ett österrikiskt vitt vin av druvan Grüner veltliner är även ett gott alternativ. Rostat bröd, smör, ost och smördegsbaserade tillbehör är goda vinvänliga smakbryggor.

Smördegssnurror till kräftorna

Färdig smördeg ca 250 g
1 burk valfri tapenade, ca 150 g
200 g riven västerbottenost

Bred ur tapenaden över smördegsplattan, strö över osten och rulla ihop. Pensla skarven med ägg, skär i centimetertjocka skivor och grädda på bakplåtspapper, 225 graders ugn i 10 minuter, låt svalna.

Skaldjursplatån

Sinnebilden av skaldjursserveringen är en platå i flera plan som dignar av havskräfta, krabba, hummer och räkor på isad botten omgiven av citronskivor och små skålar av aioli, vitlöksmajonnäsen. En plateau de fruits de mer. Skaldjuren är milda med elegant sötma, sälta från kokvattnet och syra från citrondroppar, en exklusiv serveringen vilket innebär ett vinval som passar sammanhanget. En nyanserad Champagne eller Chablis, en bättre Muscadet eller en tysk Rheingau Riesling. Vitlöksaiolin bidrar till krämighet, fet textur och har en smakhöjande inverkan.

Aioli till de färska skaldjuren

Ta fram samtliga ingredienser i rumstemperatur någon timme innan.

1 äggula
en halv msk vitvinvinäger
1 tsk dijonsenap
2 dl bra rapsolja
1–2 vitlöksklyftor

Vispa samma (eller använd stavmixer) äggula, vinäger och dijonsenap. Fortsätt att långsamt och droppvis vispa i 2 dl bra rapsolja till en krämig konsistens, en majonnäs. Smaksätt med 1–2 pressade vitlöksklyftor, salt och peppar.

Hösten är musslornas tid

Blåmussla, pilgrimsmussla och ostron kallas också ofta för skaldjur fast de egentligen tillhör släktet blötdjur eller mollusker. Hur som helst ingår de vanligtvis i skaldjursfestens serveringar med lite olika tillagning. Till blåmusslans Moule mariniére passar ett friskt och fruktigt rosévin från Provence. Pilgrimsmusslans mjälla konsistens kommer fint till sin rätt med en så kallad beurre blancsås vars smörsmak fint möts av ett smakrikare vin av druvan Chardonnay från exempelvis Bourgogne. Ostron tillagas ju inte utan den råa, salta havsvattensmaken är hela grejen. Servera gärna ostronet på franskt vis med en sked vinägrett över så blir smakupplevelsen än högre och vinet bör vara torrt, syrligt och friskt. Välj ett bättre mousserande vin alternativt en Sancerre, Chablis eller varför inte en portugisisk Vinho Verde.

Vinägrett till ostronen

Till ca 6 ostron. Blanda ingredienserna och fördela över det öppnade och från skalet lösgjorda ostronet.

1 schalottenlök fint hackad
2 msk rödvinsvinäger
2 msk pressad limesaft
1 tsk strösocker
nymalen svartpeppar

FAKTA

Vad är Umami?

Umami som en av våra grundsmaker förutom salt, sött, surt och beskt.

Umami kan beskrivs som en rik smak med viss sälta som ofta förhöjer andra smaker. Den förknippas vanligen med asiatisk mat såsom ramen och miso, just för att smaken först identifierades i Japan av kemiprofessorn Ikeda. Men umami finns i många livsmedel, exempelvis i ost, kött, soja, buljong, svamp och lufttorkad skinka förutom skaldjur.

augusti 14, 2023 0 kommentar

Frankrike Producenter Resor Rosévin Rött vin Vitt vin

Lars Torstenson ger 30 års perspektiv på toppvinet Clos Dière

Skrivet av Birgitta

Lars Torstenson är tillbaka vid gården där hans vinmakarkarriär startade för ett 30tal år sedan, Domaine Rabiega. När frågan kom från de nya svenska ägarna mitt i coronasommaren 2020 var den oemotståndlig berättar Lars, det var omöjligt att inte ta chansen att återkomma. Tidpunkten var något akut i slutet av juli bara ett par veckor innan skörd.

Text och bild: Birgitta Magnusson

– Gården var delvis nedgången, ostädad och smutsig så städning och rengöring blev det primära till en början, berättar Lars, vi fick skicka ut folk att plocka skräp i vingårdarna parallellt med att rekrytera ett team. Skörden stod för dörren och druvorna måste bärgas.

Du skapar vinhistoria med syrahvinet Clos Dière – hur gick det till?

Historien har sin början när Domaine Rabiega köptes 1986 av svenska vinimportören Vin & Sprit med tanken att fördjupa kunskaperna om vinframställning hos de anställda. Lars Torstenson som i grunden är journalist arbetade för V&S som varuredaktör och ingick i provningsgruppen. Han var 29 år och fick frågan om han ville bli vinmakare vid Rabiega, ett erbjudande svårt att avböja, men först skulle en utbildning i oenologi till.

– Jag utbildade mig bland annat i Bordeaux och fick också gå ett antal kurser på avancerad nivå eftersom jag hade ”den stora importören” i ryggen. Jag skrev listor över de personer inom vinbranschen jag ville träffa för bästa mentorskap. Det innebar exklusiva möten i ett tidigt skede med bland annat Denis Dubourdieu som är vinmakare och professor i oenologi vid universitetet i Bordeaux, och samtal om ek med Michel Feuillat vid Universitet de Bourgogne i Dijon.

Väl på plats i Provence 1988 skapar Lars omgående vinhistoria. Vinet Clos Dière cuveé I 1990 kommer trea i klassen för viner av syrah vid vinolympiaden The Olympics of the Wines of the World arrangerad av tidskriften Gault-Millau, före norra-rhône-noblesser som Guigal och Jaboulet. En stor skräll, minst sagt. Lars utses 1994 till Vigneron de l´Année, årets vinmakare och framgångssagan tar sin början.

Hur kommer det sig att du lyckades så väl som vinmakande rookie?

Lars egen analys 30 år senare vilar på två teser; lyhördhet och känsla, förutom en bra årgång -90. Lyhördheten för det han lärt av kloka mentorer under sin utbildningstid och förmågan att omsätta och tillämpa de tekniker som ger förutsättningar för bra vin. Metoder som inte direkt tillhörde traditionen i dåtidens Côte de Provence. Han var föregångare på flera sätt exempelvis med att lägga Syrah på ek och var bland de första att använda gallringsmatta för bästa sorteringen av druvor vid skörd.

Känsla är den andra förklaringen Lars ger när han ska beskriva sin tidiga framgång som vinmakare. Det kan låta diffust med det behövs en sorts känsla eller tajming för hur bra vin görs, denna särskilda förmåga och talang som vissa har mer av än andra, det som skiljer en begåvning från en ordinär.

– Att göra vin är i grunden inte svårt, det råder inga hemligheter om hur man gör säger Lars och slår ut med båda händerna som för att förstärka det enkla och självklara. Det som däremot kräver skicklighet är att göra ett rent och balanserat vin.

Två varianter Clos Dière då som nu

Lars fortsätter göra många lyckade årgångar av Clos Dière cuvée I, det omsusade toppvinet av syrah som spreds till finkrogarnas vinlistor längs Rivieran. Av årgång 1990 finns en enda referensflaska kvar på gården. Andravinet Clos Dière cuvèe II av carignan och grenache som vilat på både fransk och amerikansk ek gjordes med intentionen att vara mer lättillgängligt och kunna drickas relativt omgående. Denna druvkombination utan stöd av exempelvis syrah ansågs något ovanligt då, men även denna cuvée II har visat sig vara ytterst lagringstålig genom åren.

– Tidigare ägare har dessvärre ryckt upp all carignan och i princip det mesta av grenache förutom det gamla fältet precis utanför huset, vilket gör att vi inte kan göra en motsvarande cuvée II i dagsläget. Vi nyplanterar grenache som om några år kan ge mer lagringsdugliga viner, kanske en ny version av cuvée II, funderar Lars.

Vad gör du annorlunda nu efter 30 år?

– I vingården är det faktiskt inga större förändringar från hur arbetet bedrevs under tidigt 90tal menar Lars, vi var redan då tidiga med ekologisk odling (åter certifierat 2021), lågt skördeuttag och det vi idag kallar regenerativ odling. Det innebär att måna om välmående jordar, inte plöja mellan vinstockarna och så örter och gräs där för biologisk mångfald. Vi plockar inte bort så mycket lövverk nuförtiden, klasarna behöver solskyddet. Vi beskär något annorlunda idag och framför allt senare eftersom vårfrost har blivit ett nytt väderfenomen.

I vinframställningen märks fler skillnader mycket beroende på att det är en helt annan stil och smakbild på nutidens vin. Mindre ekpåverkan, lättare extraktion med låg påverkan på musten ger idag elegantare, renare mer fruktdrivna viner.

– Vi skulle exempelvis inte ha gjort denna typ av vin då säger Lars och öppnar en flaska Ergo Bibamus Rouge, ett friskt och josigt vin från de unga nyplanterade grenachestockarna. Det är en lättsam vintyp som kan drickas lite sval i stora klunkar, en modernare stil jag gillar väldigt mycket, något Lars belyser med extra värme i rösten och glimt i ögonen.

De blå druvorna dominerar över de cirka 10 hektaren vingårdar med syrah, grenache, cinsault och cabernet sauvignon.

– Rabiega är framför allt en gård för rött vin menar Lars, toppvinerna är Clos Dière även om vi också satsar på en lagringsbar prestigerosé, den unika fatjästa ”r” Rabiega Rosé som i årgång 2020 kostar dryga hundra euros på gården, görs i max 500 flaskor och tillhör den exklusiva kategorin Ultra-Premium Rosés (UPR) inom CdP tillsammans med superroséer från exempelvis Chateau d´Esclans och Domaines Ott. I övrigt tillverkas en standardrosé och ett fottrampat vitt vin av sauvignon blanc, chardonnay och viognier. Rödvinet Rabiega Rabiega framställs av större delen cabernet sauvignon. Samt två serier i rött och vitt; lättsamma Ergo Bibamus och ”negociant-etiketten” Fleur de Lys av syrah/ merlot, som delvis görs på inköpta druvor.

Lagringskärlen spelar huvudroll i nutidens Clos Dière

Hur behållare och förvaring ger effekt på vinernas uttryck exemplifierar Lars med nutida Clos Dière i två varianter. En som vilat på betongägg, L´oeuf och en ekad, La barrique. Betongäggens inträde i modern vinframställning har fått genomslag och formen ger en naturlig rörelse i musten och en, som Lars uttrycker det, långsam syresättande fostran som ger liknande effekt som ekfatslagning men utan att ge fatkaraktär. Ägget ger också en stringens till vinet och möjlighet för druvan att framträda. Ekfaten i La barrique bidrar i stället med tyngd, djup och fyllighet. Ursprunget till de båda vinerna är detsamma, vinifieringen minutiös med lång macerationstid, få ompumpningar och enbart självrunnen must.

En fascinerande skillnad blir tydlig utifrån olika uppfostran, och båda så tillgängliga och bjussiga redan, vad ska det månne bliva.

– Efter att nu har gjort tre årgångar av nya Clos Dière, både 2021 och 2022 var rejäla utmaningar med frost och torka, är jag ändå mest nöjd med den första årgången 2020, inte heller den helt oproblematiskt säger Lars och snurrar vinet i glaset. Årgång 2020 som för tillfället finns tillgänglig på marknaden, börjar visa sin briljans 30 år efter legendariska syskonet från 1990. Perspektiv.

Fakta

OM Domaine Rabiega

Domaine Rabiega ligger en knapp halvmil väster om staden Draguignan inom appellationen Côtes de Provence. Gården ligger naturskönt i Var Hinterland på Triassic platån i huvudsak med en lerblandad kalkstensjord. Ursprungligen var namnet Domaine Christine Rabiega efter dåvarande ägarinnan, en känd fransk TV-hallåa under 1960talet. 1986 köper svenska Vin & Sprit gården för kursverksamhet till sina anställda. 1988 tillträder Lars Torstenson som vinmakare för Domaine Rabiega och gården blir känd för det röda vinet Clos Dière. Under perioden 1995 – 2003 arrenderar de även granngården Château d’Esclans där Lars är tidig med fatlagrat rosévin. När vinimportmonopolet försvinner sälj Rabiega 2006 till svenska Åkesson vid Kronovalls slott. Efter några år köps egendomen av franske Yves Tanchou som påbörjar en renovering, vid hans bortgång 2017 är Rabiega till salu igen.

År 2020 köper svenska företaget Gastrodev gården med Yohan Adell von Corswant och hustru Blenda i ledningen och anläggningen totalrenoveras. Domaine Rabiega har idag förutom sin vinproduktion med gårdsbutik, en hotellverksamhet med 23 rum och en välrenommerad restaurang i Bistro Rabiega med toppchef Jean Baptiste Ascione. Från maj 2023 är Christoffer Nobel VD för verksamheten som satsar brett på att både utveckla varumärket Rabiega, vingårdens kapacitet (idag 15 000 flaskor per år) och kvalitet, konferensverksamhet med genuin hotellvistelse och toppkrog.

OM Lars Torstenson

Född i Hjo i Sverige och bosatt i Lorgues i södra Frankrike.

Vinmakare på Domaine Rabiega 1988 – 2006 och från 2020.

Konsultande ”flygande” vinmakare från 2006 i flera länder i Europa, Nord- och Sydamerika och rikligt belönad av vinbransch och vinpress för sin vinmakarkonst.

Journalist och författare av ett tjugotal faktaböcker om vin, romaner och novellsamlingar.

Kåserar humoristiskt om livets och en vinmakares betraktelser på Vinifierat.se

Delaktig i svenska vinimportföretaget Terrific Wines.

juni 5, 2023 0 kommentar

Övriga vinländer Rött vin Vitt vin

Orange vin är ingen trendig nyhet utan görs enligt uråldrig metod

Skrivet av Birgitta

Text: Birgitta Magnusson

Rött, vitt och rosé är de gamla välbekanta benämningarna för vin. Ja kanske bubbel som begrepp också satta sig i det folkliga, men faktum är att orange vin även blivit vedertaget. Men orange vin är ett nygammalt påfund framställt enligt gammal teknik.

Orange vin har kanske inte fått ett folkligt och brett erkännande riktigt ännu, det kan vara en generationsfråga, men faktum är att begreppet orange vin fått bättre fäste hos framför allt den yngre generationen än till exempel naturvin. Även Systembolaget, som styr en del av våra begreppsval för dryck har anammat vinstilen och anger på sin hemsida kriterier för orange vin. De innebär att det behöver vara ett vitt vin där druvorna skalmacererats flera dagar eller längre tid och det behöver vara lite, eller inga tillsatser i framställningen.

Smakar som en blandning mellan vitt och rött vin

När man smakar på ett orange vin kan man förundras, det smakar nytt och annorlunda, som en blandning av vitt fylligt och smakrikt vin och ett lättare lite kärvare rött vin. Strävheten kommer från druvans skal och just detta skiljer ett orange vin från ett vitt traditionellt framställt. För vitt vin pressas druvan försiktigt och skalen skiljs från musten, de jäser i sterila tempererade miljöer och blir klara och friska. Orange vin är raka motsatsen, druvorna lämnas under en längre tid med skalen i lerkärl som kallas qvevri där musten bärnstensfärgas. I Georgien, där orange vin nu åter fått ett uppsving, kallas vinet också amber win. Vinet jäser helt naturligt i qvevrin och buteljeras ofta utan filtrering vilket gör att det kan uppfattas lite grumligt i flaskan.

Qvevri är en amforalikt lerurna, utan handtag och med spetsig botten. Den grävs ner under jord för att ge stabilitet till lerväggarna och en sval jämn temperatur för vinets utveckling. Qvevrin kan en 8000årig historia då man i Georgien hittat druvkärnor i dessa liknande lerkärl. Tekniken att låta skalen ligga kvar i druvmusten är alltså uråldrig och förvaringen i qvevri likaså. Den är upptagen på Unescos världsarvslista. Den kom på modet igen på 1990talet då Italien tog upp metoden och vinet har nu blommat ut och nått en världsmarknad. En amfora var en vanligt lerurna för vinförvaring under antiken, den med handtag och platt botten. Amforan kan sägas vara en vidareutveckling av qvevrin och amforor framställda av både lera och betong används idag flitigt av kvalitetsmedvetna vinmakare. Det runda kärlet som ”andas” något ger viner med fin rundör.

Orange är det nya röda

I Georgien, där det organgea vinet har sitt ursprung, är det framför allt regionen Kakheti som gör amber wine men även regionerna Imereti och Guria, och den vanligast förekommande druvan är den lokala gröna rkatsiteli. Slovenien och Armenien är även gamla tillverkare av det orangea vinet. Smak- och utseendeprofilen är enligt Systembolagets definition ”mörk färg av oxidation och en arom som förknippas med oxidation, förutom syrligt friskt och strävt”. Oxidation är i vinsammanhang ofta ett tecken på en defekt eller att vinet håller på att bli dåligt. Om för mycket syre kommer i kontakt med ett traditionellt framställt vin oxiderar det och blir till slut vinäger. Svavel är ett ämne som hindrar detta och skyddar vinet, vilket gör det nödvändigt i vanlig vintillverkning. Orange vin utsätts långsamt för syre i qvevri-urnorna, vilket ökar tåligheten mot syre och ger även en mycket speciell och trevlig karaktär.

Karaktärsdragen för ett orange vin kan beskrivas med aromatiska förtecken, blommigt och kryddigt med toner av torkad frukt och vintergamla äpplen. Somrigt grillad sötsyrlig citron och doften av nyskördad honung. Kärvheten (tanninerna från skal och kärnor) kan liknas vid känslan då du råkar bita sönder en druvkärna, en rå bitterton i gommen. Den gyllene och ringblommelika färgen Orange – det är det nya röda.

mars 3, 2023 0 kommentar

Producenter Resor Rött vin Sydadfrika Vitt vin

I Sydafrikas svala kustområden Bot River och Hemel-en-Aarde görs viner i världsklass

Skrivet av Birgitta

Text och foto: Birgitta Magnusson

Distriktet Walker Bay är Sydafrikas svar på Bourgogne och kanske även Rhône och Loire med toppviner av Pinot noir, Chardonnay, Syrah och Chenin blanc. Atlanten och kusten ger ett stabilt och betydligt svalare klimat än andra mer kända sydafrikanska distrikt som exempelvis Stellenbosch, Swartland, och Paarl. Förutsättningarna är idealiska i de två små nischade kustområdena Bot River och Hemel-en-Aarde.

Bara någon timmes bilresa från Kapstaden österut längs kustremsan mot Hermanus hittar vi de två vinområdena Bot River och Hemel-en-Aarde, två dalgångar sida vid sida mellan den större landsvägen N2 och kustvägen R43. Bot River något mer inland än sin granne. Att åka rakt igenom det böljande vinlandskapet från norr till söder tar bara nån dryg halvtimme, det är runt 4 mil. Ett begränsat antal vinmakare är etablerade i de båda områdena, produktionen småskalig i de flesta fall och hanteringen minutiös. Det svara klimatet, jordmånen av sandsten och den så kallade Bokkeveld skiffern samt initierade vinmakare ger viner i världsklass av i huvudsak klassiska franska druvor. Den unika vegetationen av örter och blommor kallad fynbos som kan liknas vid Rhônedalens garrigue bidrar också till mångfalden och karaktären.

Hemel-en-Aarde betyder himmel och jord på afrikaans och ger en bra metafor för vad som utmärker den vackra dalen. Detta är Sydafrikas motsvarighet till Bourgogne. Hamilton-Russel var pionjärer här 1975. Nu finns ett tjugotal vinproducenter ängs den slingrande vägen genom de tre warden Hemel-en-Aarde Ridge (ex. Creation, Alheit) längst norrut, Upper Hemel-en-Aarde (Newton Johnson, Storm) i mitten och Hemel-en-Aarde Valley (Hamilton Russel, Bouchard Finlayson) ner mot kusten. Pinot noir och Chardonnay till större delen och vinstilen är burgundiskt elegant och stram. Peter-Allan Finleyson som jag träffar vid Gabriëlskloof hämtar druvor till sina omsusade viner med etiketten Crystallum från fem olika vingårdslägen längs hela dalen. Crystallum görs på Gabriëlskloof där Peter-Allen är ansvarig vinmakare tillsammans med svärfar Bernhard Heyns.

Bot River betyder smörfloden sedan tiden då ursprungliga farmares kor betade längs floden och gav fint smör för byteshandel med Kapstaden under 1600tal. Själva vinområdet är ungt, cirka 30 år och bara 13 vinmakare huserar inom 350 hektar vingårdar och inom en radie på cirka 1 mil hittar du de intressantaste. Distriktet Bot River är lite mer i inland med något varmare klimat och därför hittar vi druvor som Syrah, Cabernet sauvignon och Chenin blanc här, men även sydfranska druvsorter. Framför allt blir vinerna på Chenin strålande i dessa förutsättningar men här skapas även fantastiska syrahviner i toppklass, vilket ger jämförelsen med Loire och Rhône. Bot River är också en minde ort där två av de tre vinmakare jag träffar håller till. Familjen Beaumont var en av pionjärerna i mitten på 70talet. Här startade även Niels Verburg sin vinbana i Bot River. Efter åtta år hos Beaumont startar han och hustrun Penny vingården Luddite bara ett par hundra meter uppför backen från Beaumont. Cirka tio minuters bilresa därifrån ligger vingården Gabriëlskloof.

I samtal med vinmakare

Peter-Allan Finleyson vid Gabriëlskloof och Crystallum

Bernhard Heyns grundade Gabriëlskloof 2001 efter att länge sökt efter det perfekta läget för högkvalitativ vinodling. Han hittade gården Avontuur som sedermera får namnet Gabrëlskloof efter en tidigare ägare. Peter-Allan Finleyson kommer till Gabriëlskloof 2014 och han gifter sig med Bernhards dotter Nicolene. Hans ankomst till gården innebar en utveckling av deras Landscape series och Projekt range som rönt stor framgång.

Peter-Allan framhåller vikten av elegans i de viner han gör och om de unika förutsättningar vinstockarna får i de svala områdena Bot river och Hemel-en-Aarde. Tillsammans med sin bror Andrew gör Peter-Allan även de omskrivna vinerna från Crystallum. Han utsågs till winemaker of the year 2021 i Tim Atkin årliga sydafrikarapport.

Gabriëlskloof i Bot river gör tre ranger eller vinserier. Den första är basviner i det egna namnet där chenin blancvinet och Syrahn sticker ut med sin fräschör. Fenomenala Landscape series med fem toppviner i Magdalena och Elodie av old vine Semillon, Sauvignon blanc och Chenin blanc från bland annat Swartland. Två lysande syrahviner, en ”on sandstone” och en ”on shale” visar mångfalden i terroir runt gården med två helt olika uttryck. Det femte vinet i serien är en superelegant Cabernet franc som Peter-Allan är särskilt nöjd med. Jag imponeras av hela serien för just sin tydlighet och balans. I Projects range finns tre ”experimentviner”, ett mousserande Cap Classique ett vitt Amphora och vinet Wholebunch Syrah som är gjort av kolsyrejästa hela klasar för optimal friskhet.

Crystallum är Peter-Allans eget projekt tillsammans med broder Andrew. Peter-Allan gör haussade viner från olika single vineyards i Hemel en Aarde. Projektet är en hommage till pappa Peter Finlayson som var med och la grunden för de första svalodlade Pinot noir och Chardonnayvingårdarna i tidigt 80 tal vid Hamilton Russell. Senare i samarbete med Paul Bouchard gör fadern burgundiskt inspirerade viner vid Bouchard Finleyson. Crystallum består idag av fem vingårdslägen i Cinema, Elandskloof, Shaw’s mountain, Vrede och Kerksaal med olika höjdlägen över Hemel-en-Aardes tre wards. De vita vinerna Ferrum och Clay Shale är två kristallklara Chardonnays med olika personligheter där den senare är mer dramatisk. Den redan ljuvliga Cuvée Cinema 2021 från en 1,6 hektar stor lott av Pinot noir på Hemel-en-Aarde Ridge är oerhört snyggt, elegant och bourgognelikt.

Sebastian Beaumont vid Beaumont Family Wines

I samtal med jovialiska vinmakaren Sebastian Beaumont om vikten av att fokusera sin egen vinstil som ligger nära ens hjärta, att vara trogen det man gillar, i hans fall en fräsch och elegant stil framför allt för Chenin blanc där Sebastian skapat ett riktmärke på den sydafrikanska vinkartan. Hans Hope Marguerite Chenin blanc är ett strålande exempel på vin i världsklass. Sebastian är andra generationen Beaumont och gick in i familjeföretaget 1999 tillsammans med föräldrarna Raoul och Jayne som köpte den vackra gamla 1700talsgården 1974. Mamma Jayne var pionjär med viner av bland annat Pinotage och senare jobbade hon parallellt med Niels Verburg (nu Luddite) i att utveckla ett flertal etiketter. 2004 gjorde Sebastian sin första egna årgång.

Beaumont gör ett tiotal etiketter. Tidigare nämnda Hope Marguerite Chenin, uppkallad efter Sebastians mormor är outstanding bland de vita från vinstockar planterade på 70talet. Även New Baby White blend är fantastiskt fräsch. Bland de röda står läckra Dangerfield Syrah ut tillsammans med Far side Mourvèdre. Det imponerande flaggskeppet Vitruvian red blend (mourvedre, pinotage, syrah, cabernet franc) visar på ett strålande sätt det Sebastian menar med lätt, elegant och personlig stil. Raoul’s red blend och Jackals River Pinotage är rustikare i sin framtoning vilket är ambitionen. Vinet uppkallat efter sin pappa är en blandning av sydfranska druvor som Raul var förtjust i och som Sebastian berättar att hans pappa gärna drack i vardagliga dricksglas.

Sebastian Beaumont tillhör den unga generation vinmakare i Sydafrika som gärna kombinerar passionen för vinmakning med surfing, och även fiske lägger han till. Tillsammans med sin hustru Nici driver Sebastian nu Beaumont med trevligt lodgeboende, restaurang och deli bland annat. Paret har tre barn och under vårt samtal svansar två hundar oavbrutet runt Sebastians fötter. Han berättar också om familjens lokala sociala engagemang och innan vi skiljs åt får vi ta del av en medryckande dansföreställning av traktens barn.

Alice Verburg vid Luddite Wines

Alice Verburg berättar om glädjen i att skapa viner tillsammans med sin smått legendariska far Niels Verburg men samtidigt gå sin egen vinväg i egna etiketter. Hon titulerar sig assisterande vinmakare för Luddites viner men i praktiken beskriver hon vinmakandet som ett teamarbete sedan hon klev in i samarbetet 2017. Alice är äldst av tre systrar som vuxit upp i på gården på kullen mot Houw Hoek bergen med sina föräldrar och sex hundar. Namnet Luddite syftar på en folkgrupp som opponerade sig mot teknikutvecklingen och som också ska prägla ett förhållningssätt i vinframställningen.

Efter år av vinmakande runtom i världen och åtta årgångar hos Beaumont som ligger ett stenkast nerför backen skapade Niels och Penny Verburg Luddite wines 1999. Totalt 16 hektar varav idag 9 hektar planterad vingårdsmark med i huvudsak Shiraz och Chenin blanc för sina två prestigecuvéer. Kraftpaket båda två.

”Niels skulle aldrig göra en Syrah” säger Alice med emfas och syftar på två olika vinstilar där Syrah står för en mer europeisk stramare stil och Shiraz en mer fruktdriver nya-världenstil. ”Pappa är för sin kraftfulla shirazstil utan att direkt ha någon stilmässig förebild”

Årgång 2003 av Luddite Shiraz var den första och ögonöppnande flaskan jag provade som gav fullständig kärlek vid första klunken, en stil som troget följt mig sedan dess. Många årgångar har passerat revy och charmen består. Årgången 2019 är inget undantag, den visar på konsten att göra ett kraftfullt fruktdrivet vin utan att det går över i syltiga drag och med bibehållen balans och elegans.

Alice har blicken klar när hon beskriver framgångsfaktorer i minutiös noggrannhet och naturlig framställning så långt det är möjligt, småskaligheten gör sitt till, kontroll i alla led. Alice berättar med inlevelse om sitt eget vin Ali in Wonderfuland, en chenin blanc med ett feminint uttryck om får det att glittra i hennes ögon. De köper även in druvor från andra vinproducenter, bland annat Gabriëlskloof för sin röda och vita serie Saboteur, lättare viner av druvblandningar som verkligen är uppfriskande stilfulla i jämförelse.

januari 15, 2023 0 kommentar

Australien Frankrike Österrike Producenter Tyskland USA Vitt vin

Rieslingsymposium – porträtt av vinmakare och deras rieslingviner

Skrivet av Birgitta

Text och foto: Birgitta Magnusson

Sju vinmakare möter upp till symposium på Vinkällaren Grappe för att diskutera sina erfarenheter av att odla druvan Riesling och även visa upp sina resultat vid en efterföljande mindre vinmässa. Tre kontinenter är representerade och fem länder i Tyskland, Frankrike, Österrike USA och Australien som ger skolboksexempel på hur anpassningsbar druvan Riesling är. Både efter de förutsättningar den ges i klimat och jordmån men också efter vinmakarens intentioner.

Producenter från tre områden i Tyskland deltar. Det är Carolin Spanier-Gillot från Battenfeld Spanier i Rheinhessen, Caroline Diel från Schlossgut Diel i Nahe och August Kesseler från Rheingau. Ytterligare två från Europa är Jean Frederic Hugel från Alsace i Frankrike och Fritz Weininger från Wien i Österrike. Från USA och Finger Lake norr om New York kommer Kelby Russel och Red Newt Cellars samt från Australien och Clare Valley deltar Jeffery Grosset på länk. Symposiet arrangerades och modererades av importören Lively Wines.

It´s all about terroir är en återkommande replik från de sju vinproducenterna och det blir ganska uppenbart vad de menar när de mer ingående beskriver var deras vingårdar befinner sig och vilka olikheter i jordmån och klimat som råder. Riesling är en druva för svalt klimat och kalkrik jord och kan vara ganska kinkig att hantera menar de, men har man förutsättningar att odla Pinot noir brukar Riesling inte ge några större problem. Den fransk-tyska vinkulturen tycks vara besläktad och influera varandra även om skillnader framgår i exempelvis regleringar. En intressant vinkel är att fransk vinkultur beskrivs som mer socialt allmänt orienterad medan den tyska inte utvecklats likartat.

Klimatförändringarna och dess påverkan blev en central del av samtalet. Höga temperaturer och torka behöver hanteras likväl som mer nyckfullt väder. I princip alltid mogna skördar är en fördel men tidigare skördar, som samtliga relaterade till (och inte alltid som en fördel) kan inte vara det enda svaret menade man, utan här behövs nytänkande på bredden. De tidigare attraktiva söderlägena kan få konkurrens av nord-östliga lägen för att minimera solexponering. Mångfaldsodling i vingårdarna är ett annat svar på klimatpåverkan där träd och annan växtlighet samsas med vinstocken. Omställning till ekologisk och/ eller biodynamisk odling sker på många håll men är inte lika lätt att genomföra på alla platser, ibland behövs viss kemisk stöttning för att säkra en skörd. I Finger Lakes svala och vattenrika område rådde inte samma oro för klimatets påverkan om man jämför med den amerikanska västkusten. Här kan de fortfarande regelbundet skörda för Ice wine medan den möjligheten i stor sett försvunnit i flera tyska vinområden. ”Vi klarar oss ändå gott nog med botrytis” påpekar de som håller sina söta vinet högt, med ett försiktigt leende.

Lågt skördeuttag som kvalitetsmetod lyftes också som delvis problematiskt och en trend som vill förespegla att litet uttag är lika med högre kvalitet på vinet. Här framkom samsyn bland de närvarande producenterna som med eftertryck menade att balans är det som eftersträvas i ett kvalitetsvin, och då spelar årgångens förutsättningar in mer för hur en skörd hanteras, än hur lågt skördeuttaget varit. Visst kan högre koncentration uppnås och även komplexitet i vinmusten, men är inte avgörande för den slutliga kvaliteten och exempelvis lagringspotentialen.

Petroleum som karaktärsdrag för ofta äldre rieslingviner blev ett roligt samtal. Vad beror det på och visar det möjligen på särskild kvalitet? Flera i gruppen menade att det till och med kan vara en defekt och en effekt av solbrända druvor eller en sämre hantering av druvorna. Att petroleumkaraktären kan dyka upp även i yngre viner visar troligen på att de yttre omständigheterna spelar in. Sol, värme eller stress vid torka i kombination med mager jordmån gavs som förslag till orsak, liksom att det kan vara årgångsbundet och även härledas till hantering som lång maceration. Om det ska ses som en defekt rådde det ingen samstämmighet kring, det är en del av en hel framställningsprocess menar man, vissa tycker om det, till och med uppskattar det. ”Om du inte gillar petroleumkaraktären, köp Chardonnay” blev ett kul slutord.

Provningen

Carolin Spanier-Gillot från Battenfeld Spanier i Rheinhessen, Tyskland

Hohen-Sülzen ligger allra längst söderut i Wonnegau nära Worms känd för sina kalk- och skifferrika jordar. Carolin Spanier-Gillot och maken Hans Oliver Spanier är ett vinmakarpar där Carolins familjeegendom är Küling-Gillot. Sen -91 driver de även Battenfelt-Spanier biodynamiskt på de 48 hektaren där Riesling är en övervägande andel. De har utmärkta Grosse lagen i Frauenberg, Xellerweg am Schwarzen, Herrgott, Kirchenstück och Zellertal Kreutzberg samt även Erste lagen.

Jag provar inledningsvis ett friskt uppstramat basvin i Riesling trocken 2021. Sedan Hohen-Sülzen Riesling Erste lagen i två årgångar, 2021 och 2017. En vingård som ligger i Eisbachtal i en dalgång med stora temperaturskillnader vilket ger extra fräschör; vinet är supermineraliskt och avskalat nästan fritt från fruktigt bjuss, särskilt -17 är eleganten själv. Andra paret är Kirchenstück Riesling Grosse lage 2021 och 2017, riktigt gammal vingård i unikt läge ger ett magiskt djupt, petroleum och komplext intryck i särskilt -17, fostrat i stora stückfat; här finns en örtighet och stram fruktighet mot gula äpplen och salt mineralitet.

Caroline Diel från Schlossgut Diel i Nahe, Tyskland

Utsedd till årets vinmakare tre år i rad vet Caroline Diel vad hon pratar om gällande Nahes varierande premisser där jordmånen talar genom vinerna. Skiffer till exempel märks omgående i doften genom rökig mineralitet och grusigare jordar ger fruktigare viner berättar hon. Schlossgut Diel är en i sju generationer familjeägd egendom om 25 ha som gör i huvudsak högklassig Riesling från VDP Erste lage och Grosse lage samt även uppskattade mousserande vin.

Jag provar tre viner från Schlossgut Diel. Deras fräscha basvin Nahesteiner 2020, deras Burg Layer Hölle (erste lage) 2019 som är mycket mineraldriven och stram samt läckra vinet från berömda läget på bara någon hektar, Dorsheim Pittermännchen (Grosse lage) 2020, ännu ungt och slankt men redan strålande vackert i struktur och djup.

Jean Frederic Hugel från Alsace, Frankrike

Hugel är bekanta viner och lysande sådana med en tydligare och bredare smakbild än sina gelikar från Tyskland, väl anpassade till lite rustikare mat. Famille Hugel är ett anrikt vinhus med säte i vackra Riquewihr och familjen har varit banbrytande i området gällande stil och framställning. Jean Frederic pratar med livlig frenesi och passion om sina viner, verkligen underhållande och generös med fakta.

Jag provar Riesling Classic, företagets bread and butter som Jean Frederic uttrycker det, och vinet är just ”smörigt” inbjudande. Estate Riesling 2018 tar steget vidare med tydligare mineralitet och persikofrukt. Riesling Grossi Laüe 2012 tar lite andan ur mig, djup doft och mognad, tropisk frukt och lång eftersmak, strålande vin. Liksom Schoelhammer Riesling 2010 från familjens historiska vingårdslägen vid Schoenenbourg; läcker intensiv frukt, mandelmassa, petroleum och slående rökig mineralitet i långt klingade slut. Sist ut en Vendage tardive 2013 som binder ihop det hela med honungslena toner från 40 g restsocker stadgat av en klockren syra.

Fritz Weininger från Wien, Österrike

Fritz är en inspirerande bekantskap och personlighet som pratar sig varm för nya idéer och tankar som ska möte klimatutmaningarna med varmare årgångar. Experimentlustan verkar outsinlig. Med odlingar både i Bisamberg och Nussberg, några i Erste lagen ger det variation och möjligheter. Bisamberg med lätt, sandig kalkrik lössjord och Nussberg mer vittrad kalkstensjord och kvarts. Ried Falkenberg, Ried Herrholz, Ried Ulm, Ried Rosengartel, Ried Preussen och Ried Kaasgraben är vingårdslägen där Weininger har olika tillgång.

Jag provar basvinet Weininger Wiener Riesling 2021 som visar fin mineralitet. Rosengartel Riesling Erste lage 2020 är betydligt djupare med citrusfrukt och härlig elegans, riktigt bra. Från Hajszan Neumann hälls även ett krispigt Wienvin från Ried Steinberg erste lage 2019. Leo Alzinger från Wachau deltog inte personligen men ett par av hans viner fanns på plats i trevliga Ried Hollerin 2021 Riesling Smaragd och Dürnstein Riesling Federspiel 2021.

Jeffery Grosset från Clare Valley, Australien

Jeff deltog via länk från Clare Valley och bidrog verkligen till diskussionen under symposiet gällande stil för sin Riesling med uttryck som ”pure expression” och förespråkare för minutiös hantering i varje vingård. Hantverket betyder allt för kvaliteten menar han som grundade sin egendomen 1981 i Auburn. Han har själv planterat varenda vinstock och vingårdarna är idag biodynamiskt skötta och fördelade över fyra lägen i Polish Hill, Springvale Valley, Rockwood och Gaia vineyards.

Jag provar Springvale 2017 som är friskt öppen och citrusfruktig med läskande eftersmak. Polish Hill 2018 är överraskande intensivt, bjussigt med grapefruktsyra och fräschör i fin längd.

Kelby Russel från Red Newt Cellars i Finger Lake, New York, USA

En långväga gäst med en mission att lyfta fram Finger Lakes viner i det europeiska ljuset. Berättar att han behöver förklara de torra vinernas stil mer för amerikanarna än för oss européer. Vi behöver ändå upptäcka Finger Lake som en kvalitetsdistrikt vilket Kelbys viner är en bra ambassadör för. Kelby James Russel Wines label började som ett kreativt påhitt uppmuntrat av Red Newt vinmakare och ägare David Whiting, initialt med kärleken till rosévin som utvecklats i fler vinstilar med inspiration av deras ömsesidiga musikintresse. Kelbys Rieslings är ett föredöme.

Jag provar The Knoll Riesling 2017 från Lahoma vineyards där rankorna får en särskild exponering i mager dränerad jord som ger ett smakrikt fruktdrivet vin i öppen stil, läckert! Från Tango Oaks Vineyards bjuds ett slankt torrt vin och ett insmickrande Ice wine, båda från 2017. Det torra är mineraldrivet och stramt i jämförelse med the Knoll, grusig jordmån och lång växtsäsong ger ändå djup struktur och längd till smaken. Isvinet från samma vingård är en knockout, så ljuvligt från första sniff till evinnerliga efterklingande aromer. Frusna druvor från rislingklonen Alsatian skördade tidigt på morgonen ger gyllene droppar med 363 g restsocker, en sötma som bäddas in i perfekt balanserad frisk syra och mjuk citrusfrukt. Elegans och yppighet i total perfektion. Ode!

Weingut August Kesseler från Rheingau, Tyskland

Inom Assmannshausen med omnejd i Rheingau innehar Kesseler anrika och unika vingårdslägen för både Pinot noir och Riesling. Hölleberg, Berg Schossberg, Lorchhäuser Seligmacher och Hattenheimmer Wisselbrunnen, både i Erste och Grosse lagen över cirka 33 hektar i övervägande branta vingårdar ner mot Rhenfloden. Riesling är Rheingaus huvuddruva och de söta varianterna sägs ha sitt ursprung här och uppstod av ett misstag, en försenad skörd. De söta vinerna är något August själv vurmar för vid symposiet och vid provningen av hans viner.

Vi provar i rask följd tre torra Riesling varav två av standardtyp och Kabinetten är synnerligen inbjudande och god. Missar förmodligen hans torra Schlossberg eller Roseneck, synd. I trängseln runt August Kesselers bord fokuserar jag de två söta; båda ljuvligt komplexa med olika smakbilder. (Inte lätt gå vidare med tossa viner efter Kelbys Icewine nyss). August själv vurmar för dessa sötare viner, det är lätt hålla med. En Spätlese Berg Schlossberg GG med 60 g restsocker har en exotisk friskhet och lätthet som tilltalar mycket, August kallar det för änglarnas vin. En Beerenauslese Berg Schlossberg GG 2011 med över 200 g restsocker är även det himmelskt och bedövande gott, evighetslång eftersmak som jag bär med mig därifrån, en minnesvärd tillställning ur flera perspektiv.

Symposiet arrangerades och modererades av importören Lively Wines.

november 12, 2022 0 kommentar

Mousserande vin Producenter Provningar Restauranger Rosévin Rött vin Starkvin Vin och mat Vitt vin

WINE & DINE – en vinbar i Norrtälje med ambition

Skrivet av Birgitta

Text och foto: Birgitta Magnusson

Norrtäljes trendiga ny hamnkvarter har fått tillskott bland krogarna med en eminent vinbar i WINE & DINE. Vinlista med ambition, chark och smårätter av fin kvalitet, toppat med följsam och kunnig servis bådar gott för framtida besök och stans vinkultur.

Tobias Larsson Lenngren driver ICA butiken Norrköp i Norrtälje och redan vid besök i den charken framgår att han har näsa för kvalitet. Tobias berättar vid invigningen av WINE & DINE att han länge närt en dröm om att öppna en vinbar och letat lämplig lokal. I september i år öppnades dörrarna till den luftiga lokalen vid Ångbåtsgatan 2 i bottenvåningen på Soltornet i hamnen. Inspirerad från resor i matens och vinets tecken, framför allt i Italien, har tanken formats om en mötesplats som speglar detta, men i hemstaden. Nu slår dröm och tanke in i samarbete med hustrun Sandra.

Tobias Larsson Lenngren kan leva sin dröm

Fredrik Lagerqvist som är sommelier och restaurangansvarig visar minst lika stor entusiasm för konceptet med hög kvalitet både gällande viner och råvaror och idéen om mat och vin i kombination. Vid invigningen serveras kanapéer, delikat chark och ost till svalkande Cava. Framför den dominerande baren ryms en restaurangdel och till vänster om entrén en mindre lounge med fåtöljer. Ovanför baren hänger ett större roligt tryck som drar blickarna till sig, en variant av da Vincis Den sista måltiden med en hel del överraskande inslag. I gången mot garderob och toaletter möts man av en imponerande inglasad vinkylsvägg som indikerar ett generöst utbud.

En inglasad vinkylsvägg, den dominerande baren och chark top notch ramar in.

Tobias, hustru Sandra och restaurangchef Fredrik skålar invigning. Krämig gorgonzola dolce gifter sig bra med äldre Madeira, man tackar

Vinlistan är redan omfattande och lovar gott, ska långsamt byggas upp enligt Tobias och Fredrik. Tyngdpunkten på Italien (Piemonte, Friuli och Toskana) och Frankrike (Bourgogne, Bordeaux, Champagne och Rhône) men vinvärlden är i stort representerad. Små producenter är ett tydligt mål och är en del i kvalitetstänket. Bra spridning i prisklasser, human prissättning och även en del vin med ålder. En rheingauriesling från Peter Jacob Kuhn för 520 kr, en Gattinara från Franchino 2016 för 750 kr eller en Chasse-Spleen från 1996 i magnum för 3490 kr måste betraktas som fynd. Många viner på glas är ett måste för en vinbar med ambition, gäller även här, vilket lockar till att prova nytt och vidga vyerna. Roliga aktiviteter som dagens vin eller “slatt-tisdag” har visat sig slå väl ut; kö vid dörren vid premiär-slatt-tisdagen.

Gåslevermousse och kummel till nya vin-bekantskaper.

Vid återbesök och middagssitting serveras vi dignande charkbrickor från Macceleria Falorni, yberkrämig gorgonzola dolce, smakintensiv bruschetta, rejäl portion gåslevermousse och en mjäll kummel i vinvänlig romanescosås med krispig fänkål. Genomgående smårätter. Vi provar ett par för oss okända producenter i Las Vinas de Eusebio från Rioja och Siro Pacenti från Montalcino, mycket trevliga möten. Innan vi lämnar för kvällen bjuds en Bual Madeira 2010 från Cossart Gordon; ljuvlig! Intrycket från kvällen är varmt i möten och samtal. En reflektion är att ha rätt förväntan inför ett besök och tänka just vinbar med ambition, en vinbar som serverar välsmakande smårätter till väl valda viner. På hemsidan framgår att det planeras för temaveckor med tryffel och vilt samt provningar med olika vininriktningar och olivolja. Gästbesök med italiensk matinspiration och exklusiv Caviar provning med tillhörande champagner. Vem kan motstå!

september 28, 2022 0 kommentar

Rött vin Vin och mat Vitt vin

Buffésåser, grilltillbehör och kräftsälta – vilket vin passar till sensommarens fest?

Skrivet av Birgitta

Text och foto Birgitta Magnusson

Vad passar ihop som ett strävsamt par, vad gifter sig smakmässigt, vilka smaker blir smakkompisar och vilka krockar? Relevanta frågor inför sensommarens bjudningar och om du vill utforska synergieffekter av smaker som möts och i bästa fall samspelar.

Är det trolleri, nej det är bara kemi. Visste du att hetta från chili i maten gör att du upplever rödvinet strävare än det egentligen är och att maten upplevs extra stark eller het av rödvinets strävhet, ja det blir samma effekt som att hälla bensin på elden. Eller har du reflekterat över att sälta i maten gör det sträva rödvinet mindre kärvt. Salta alltså lite extra och vinet upplevs helt plötsligt rundare och mjukare. Detsamma gäller faktiskt om du tillsätter syra i maten exempelvis med några droppar citron, då mjuknar den tuffa strävheten i ett rödvin och den fina höga syran i ett vitt friskt vin tonas ner.

Det mesta handlar om balans och logik, alltså inte så komplicerat.En första ledstjärna att luta sig mot är att identifiera smaker. Det är främst grundsmakerna sött, salt, surt och beskt som spelar mot varandra och får oss att uppleva smaker så olika. En femte grundsmak som vi känner är umami, en smakförstärkare av upplevd rund sälta. Ägna en stunds eftertanke åt att titta på Systembolagets smak-klockor för vägledning av vinets smakstil. Och, det är oftast inte huvudråvaran eller proteinet i en maträtt som avgör smakrikedom utan oftast tillbehören och såsvalet.

Buffésåserna kan alltså avgöra vinvalet när du dukar upp till ett så kallat gående bord. Kalla crème fraichebaserade syrliga såser smaksatta med exempelvis örter, citrus eller hetta. Tumregeln är att syra möter syra och att sötma möter sötma, dessa motsatser har en förmåga att tona ner och in varandra. Till buffén med syrliga såser kan alltså vita viner med dominat syra utan fatlagring från druvorna riesling eller sauvignon blanc passa. Likväl lämpar sig lätta mindre fylliga röda viner med tydlig syra, mjukt och bärigt exempelvis av druvorna pinot noir eller barbera. Alternativt en norditaliensk Valpolicella eller fransk Beaujolais. Servera både det röda och vita vinet lite svalare, kanske i en större skål vid bordets kant.

Grilltillbehören har ofta mycket smak samt att själva grillmomentet tillför en viss beska till proteinet Bearnaisesås är fett och smörigt och barbecuesåser är både söta och rökiga och kan dominera en hel grillrätt, tillförs glaze förstärks den söta smakbilden. I grillade grönsaker som förslagsvis majs, paprika och lök framträder även en angenäm sötma. Sötma i maten letar efter vinets fruktsötma. Grilltillbehören matchas med solvarm fruktig mjukhet som exempelvis i ett australiensiskt eller sydafrikanskt syrahvin alternativt från soliga trakter runt Medelhavet. Vinet bör hellre vara mer fruktigt och smakrikt än fylligt och strävt då ekfatslagring, i sammanhanget, kan ge en lätt besk smak.

Kräftors sälta kan vara knepigt att möta med vin. Skaldjuret i sig innehåller umami, en grundsmak som kan uppfattats söt, medan kräftlagen är dominant salt tillsammans med dill. Smakmässigt uppskattar vi lagom med sälta, kan till och med känna suget efter, men skyr för mycket. Salt i maten är en dämpare mot vinet, den tonar ner både strävhet, beska, sötma och friskhet. Vinet behöver därför vara friskt och fruktigt till kräftor. Exempelvis vita viner eller roséviner med rejäl syra från franska Loire, tysk riesling eller vitt från Galicien vid spanska atlantkusten. Undvik fatlagrade viner, de ger ofta en metallisk smak. Restsötma i det vita vinet är även ett vägval eftersom sött och salt kan vara ett giftermål, det är en smaksak. På kräftbordet finns ofta lagrade ostar som också är salta vilket gör att milda och krämiga ostarna fungerar som smakbryggor mot det salta. Ett tips kan vara att äta kräftorna ihop med den klassiska västerbottenpajen eller svamptoasten, det krämiga hjälper vinet betydligt på traven.

Smakbryggor är något att tänka på, det är sådant som kan runda av, mildra, neutraliserar eller bryggar över smaker som skarp syra, råa matvaror och intensiva kryddor. Vissa råvaror är mer ovänliga för vinet än andra och behöver då hjälp av något fett som smör, grädde eller olivolja. Som att exempelvis ta olivolja i tomatsalladen och undvika den råa löken. Oxalsyran i vit sparris undviks genom att skala sparrisen, kapa nedre delen och koka den i salt vatten med citron, smakbryggan kommer med ett smörbaserat tillbehör. Svamp är otroligt förlåtande och är en oslagbar smakbrygga då vinet behöver stöd för att möta upp. Fräser du svampen med smör höjer du smaken ytterligare och vinet blommar ut.

augusti 11, 2022 0 kommentar

Producenter Provningar Rött vin Sprit Sverige Vitt vin

Besök på Länna Bruk Dryckeshandel

Skrivet av Birgitta

Text och foto: Birgitta Magnusson

Det finns fyra urbana vinerier i landet. Alla med lite olika inriktning, stil och inramning, men samtliga jobbar med importerad frukt. Förutom Länna Bruk finns Högberga vinfabrik på Lidingö med Johan Zälle i spetsen, The Winery Hotel i Solna som drivs av familjerna Söder och Ruhne samt Wine Mechanics i Göteborg grundat av Kenneth Gustafsson. Urbant vineri innebär att framställningen sker i Sverige med importerade druvor och ger ett så kallat EU-vin i Bolagets benämning. Högberga och The Winery hämtar druvor från olika delar av Toscana och Wine Mechaniscs från Rhône, Pfalz och Tokaj.

Länna Bruk Dryckeshandel ligger ett par mil öster om Uppsala i en anrik gammal järnbruksmiljö från mitten av 1700talet. Byggnaderna som tidigare ingick i Länna gård och brukslängorna med bostäder ger fortfarande känslan från forna tiders brukssamhälle. Det ger också en genuin inramning för Dryckeshandeln som är inhysta i lokalerna. De framställer inte bara vin utan också öl och destillat.

Ursprungligen började det 2011 med att Asterios Ziakoulies öppnar en grekisk restaurang vid brukslokalerna. Det visar sig att han även äger 3 hektar vingårdar vid orten Leptokaryá i mellersta Makedonien vid Olymposberget i Grekland. Tanken föds att göra vin på egna druvor. De planterar klassiska vinstockar som Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah och Chardonnay tillsammans med grekiska druvsorten Assyrtiko. Stockar som idag är 6-7 år gamla och druvorna kyltransporteras hem till Länna varje år efter skörd. Produktionslokalerna stod färdiga 2017 och dryckeshandeln drivs idag av Victor Rydén, Andreas Lundmark, Asterios och hans son Anton Ziakoulies.

Victor Rydén är den självlärde vinmakaren som visar runt och berättar historien. Produktionsanläggningen är imponerande. Större 4000liters ståltankar för vinframställning och mindre tankar för öl som har har sina olika avdelningar. Centralt i lokalen står kopparpannan för destillat, den skaffades initialt för att ta reda på druvresterna och göra typ grappa, men idag gör de gin och har även provat på whisky. I en tank väntar melass som ska bli en rom. Ett fyrtiotal ekfat i olika storlek finns i produktionen, mest barrique av fransk ek. Nya ekfat är något man investerar i vartefter.

PROVNINGEN – Vi provar ett vitt vin, tre röda viner och ett druvdestillat.

Harry är ett friskt vitt vin av 80 procent Chardonnay och resten Assyrtiko, lite tropisk frukt och oljig textur med viss längd i smaken. Vinet är framställt helt i ståltank och vilat på sin fällning.

Kristina är ett rött vin som framställs på gården i Grekland och som får en lite längre skalmaceration än sitt systervin Johanna. Båda är en blend av hälften Merlot, 30 Cab och 20 Syrah som vilat ett år på franska ekfat. Kristina 2017 har en elegant struktur och vissa mognadstoner med körsbär-kärvhet. Johanna 2020 görs i Sverige och har en yngre rödfruktig framtoning, lätt och behaglig avrundad stil.

Direktören är ett årgångslöst vin som tillverkas genom att spara en del av Johanna varje år. Den flaska vi provar innehåller årgångarna -18, 19 och -20 som lagras upp till tre år på fransk ek, till större delen ny. Riktigt bra djup i tät frukt och arom, mörka bär och fin integrerad ek med längd i avslutet. Riktigt snygg!

Johan är ett druvdestillat som fått ett uns muskat till sig, har en finstämda aromatisk doft och oljig något spritig smak med bett. Provar även deras Länna Bruk gin som har tydlig enbärs- och korianderdoft med mjuk avrundad citruston, angenämt.

april 11, 2022 0 kommentar

Nyare inlägg

Äldre inlägg