Text: Birgitta Magnusson – Foto La Spinetta och Birgitta Magnusson
Som en presentation av La Spinettas bättre viner genomfördes denna provning av tolv viner i två flighter. Två teman anger ramen. I den första är det två vita toppviner och Barbera och Langhe i utvecklingsfas. I den andra, deras legendariska Barbaresco- och Barolo-vingårdslägen. Familjen Rivettis verk med Giorgio Rivetti i spetsen, uppbackad av syskonen Bruno, Carlo och Giovanna samt även nästkommande generation.
I nordvästra delen av Italien ligger Piemonte som en av dess 20 regioner. Piemonte står för 1/6 del av Italiens hela produktion och det mesta man gör är rött kvalitetsvin. Här finns 18 DOCG-klassade områden och 41 DOC:er, och de fyra områden vi berör i denna provning är Langhe, Barbera d´ Ast samt Barolo och Barbaresco. Langhe (DOC) är en vid klassificering, men under beteckningen Langhe Nebbiolo där det behöver finnas minst 85 procent Nebbiolo, kan man hitta mycket bra och prisvärda viner, också lagringsdugliga. Det är en klassificering många topproducenter använder för att ”klassa ner” sina druvor som inte riktigt håller måttet från fina lägen, ofta i Barolo eller Barbaresco.
Barbera d´Asti fick sin DOCG status så sent som 2008 och är en vinstil under utveckling. Oftast med enbart Barberadruvan men både Merlot och Cabernet Sauvignon får användas till 10 procent. Nizza och Monferrato förutom Asti är subregioner och Consorzio Barbera d´Asti e vini del Monferrato är en organisation som sedan 40-talet stöttat vingårdarna i regionen. Över tid har en stilmässig förändring skett från josiga lätta viner till mer fylliga och täta Barberaviner som fatlagras för större komplexitet. En intressant utveckling att följa.
Barolo och Barbaresco är Piemontes kronjuveler där den senare är det geografiskt mindre området med den lättare jordmånen och ger generellt också de elegantare vinerna. Barolos viner lagras längre vilket också påverkar hur vinet tar form. Gällande fat är det två skolor som ofta kommer på tal; små franska barriques eller större bottis. Valet av fat kan även var en skiljelinje i det som kallas traditionalister eller modernister. Något som har sin härkomst i rörelsen Barolo Boys.
Barolo Boys innebar en rörelse eller en revolution under 1980- och 90talet där den yngre generationen vinmakare vände sig mot det traditionella sättet att tillverka vin i Piemonte, dvs stora skördeuttag och lång macerering. På den tiden var Piemontes viner inte kända på samma sätt som idag och den yngre generationen ville nå ut och kunna sälja sina viner. Det var framför allt fem personer som var drivande, Elio Altare, Chiara Boschis (en kvinna bland boysen), Roberto Voerzio, Marco de Grazia samt då Giorgio Rivetti. De sneglade åt Bourgogne med begränsat skördeuttag och små fat samt införde rotofermatorer, en sorts horisontella roterande jäskar som lakar ut färg och arom effektivt och skonsamt. Schismen mellan generationerna var helt uppenbar och beskrivs på ett realistiskt sätt i filmen om Barolo Boys. Modernisterna som den yngre generationer kom att kallas, rönte stor framgång i bl.a. USA när Wine Advocate/Robert Parker satt årgång 2000 i Barolo och Barbaresco till 100 poäng. Nu kunde de sälja sitt vin utanför området och dessutom ta bra betalt. I dagsläget kan man nog se en viss återgång till de traditionella, en sort utjämning.
Familjen Rivetti som vinproducenter kan blicka över tre generationer, en ganska ung producent som inleddes med Giorgio Rivettis föräldrar Guiseppe ”Pin” och Lidia. De köpte jordbruket Castagnole delle Lanze 1952, inte långt från Alba och Barbaresco, och inom den fanns vingårdar med Barbera och Moscato. Under många år sålda de sina druvor, men 1977 gjordes det första vinet en Moscato d´´ Asti. 1985 kom det första röda vinet på Barberadruvorna runt gården, deras Ca di Pian såg dagens ljus. Rivettis rönte framgångar under Barolo Boys-eran och under 90talet gjorde man sin första inköp av Barbaresco-lägen. 1994 Gallina och 1996 Starderi i Neive samt Valeriano i Treiso 1997. Alla tre legendariska idag. Ägorna utökas 2001 med vingården Casanova i Toscana och 2011 köpes det anrika Contratto, Italiens äldsta producent av mousserande vin enligt traditionell metod. 2018 införskaffades även 5 hektar på kullarna i Tortona öster om Asti där den udda men unika druvan Timorasso odlas. Giorgio kallar den Piemontes gröna variant av Nebbiolo och den har en smakbild lik Chenin blanc.
Utvecklingen av La Spinetta fortskred under 2000talet med ett hett eftertraktat inköp av vingården Garretti i Grinzane Cavour i Barolos norra del. Ett läge som familjen trånat efter länge och sett potentialen av. Det var tidigare en vingård som inte var omhändertagen efter förutsättningar. En brant vingård på 8,67 hektar med 70åriga nebbiolostockar som i de högre lägena av vingården gavs benämningen Campè när druvorna vinifierades. Första årgången var 2000. Kultfaktor även där för denna Cru. Från de lägre delarna buteljeras musten som Barolo Garretti.
Provningen
Flight 1 – Vitt, Barbera och Langhe
Langhe Bianco Sauvignon blanc 2015
Lidia Chardonnay 2015
De båda vita vinerna kommer från Mango i Treiso och vardera 5 hektar stora vingårdar med 30åriga stockar. Druvorna till båda vinerna är fermenterade och lagrade 18 månader, i fransk ek. Det är så kallad limited edition, framställda i 5000 flaskor per etikett.
Sauvignon Blancvinet är intensivt friskt och öppet med krispiga krusbärsaromer och bra längd. Det är inbjudande gott med djup och mognad. Lidia (uppkallat efter mamma) Chardonnay är till en början anonymt men kommer loss så småningom med rökiga mineraltoner och tropisk frukt i en svulstig lite oljig inramning av fat med en lång eftersmak.
Ca di Pian Barbera d´ Asti 2011
Ca di Pian Barbera d´ Asti 2016
Det första röda vinet från familjen 1985! Ca di Pian som hämtar druvorna från tre byar; Castagnole delle Lanze, Costigliole d´Asti och Montegrosso d´Asti som totalt omfattar 74 tusen hekter av ca 40åriga stockar. Man gör runt 70 tusen flaskor Ca di Pian per år och det finns oftast på vårt Bolag. Gillar ju Barberas friska syra och i denna jämförelse blir den avgörande. -11 är avrundad och mjuk i en mild mogen fruktighet, väldigt dovt höstlik i sin låga profil, men till ett par ostbitar svarar vinet emot. -16 är fortfarande frisk i syran med en viss power i frukten som är röd och bärig, buren av en fatkaraktär som är mer tydlig i detta vin än det första.
Langhe Nebbiolo 2012 Langhe Nebbiolo 2016
Druvor i stort sett uteslutande från Barbarescoläget Starderi, druvor som inte levererar för en Brabarescobuteljering hamnar i Spinettas Langhe Nebbiolo-flaskor. Så mycket vin för pengarna, dessa flaskor kosta runt 200 och visar i denna provning hur fint de åldras. Båda vinerna är pigga i syran och frukten är mogen och bjussig, särskilt i -12an som har fina violpastilltoner och mörka mjuka bäraromer backade av bra nebbiolotanniner.
Flight 2 – Barbaresco och Barolo
Barbaresco Bordini 2014
Barbaresco Gallina 2006
Barbaresco Starderi 2010
Barbaresco Valeirano 2011
Dessa legendariska Barbarescolägen i Neive och Treiso. Viss förväntan här. Olika ålder kan göra skillnad men också ge kunskap om utveckling. De tre lägena i Neive ligger invid varandra men i olika exponering och med olika ålder på rankorna samt viss skillnad i jordmån också, men överlag kalkrik lerjord. Läget i Treiso, Valeirano ligger högst (350 möh) av de fyra och med en avvikande maritim jordmån.
De ÄR olika. Bordini behagligt och öppen i sin karaktär, lätt att gilla utan att vara vek. Gallina djup med breda penseldrag och ljuvliga mognadstoner i sin generösa palett. Starderi stram, komplex och så elegant i sin fortfarande sträva salong, och så Valeriano, mörk med härlig fruktstinn yppig doft, väldigt god och så annorlunda från de andra tre. Diversity!
Barolo Campè 2006
Barolo Garretti 2014
De två vinerna från Garretti-vingården i Barolos Grinzane Cavour. Vürsü på etiketten anger brant läge (gäller för Gallina, Starderi och Valeriano också) och här är vinstockarna mellan 50 – 70 år gamla. Giorgio Rivetti beskriver vikten av att skörda på rätt dag, att invänta den fenoliska mognaden i druvorna när tanninerna smakar fruktigt och inte grönt och kärnorna är mörka. Detta oavsett vad refraktometern säger om Brix (sockernivå) och volymprocent. Denna exakthet i NÄR man skördar är avgörande för den kvalitet som Barolo Campè och övriga viner visar. Barolo Campè provade jag i första årgång 2000 på ett av de första VinNordic-mässorna och jag föll helt och fullt, det var det ”fullkomliga vinet”.
Dessa två viner är såklart olika i sin karaktär, Garretti med bett och pondus i tanninerna och Campè med sammetslena dito, liksom hur frukt och aromer spelar samspelt symfoni i Campès palett medan Garretti ännu inte riktigt tagit riktig ton, men ändå visar hur det kommer att låta. Som ljuv musik.
