Text och foto: Birgitta Magnusson
Benjamin Gras vid Domaine Santa Duc och Julien Brechet vid Domaine des Bosquets är två young guns, två unga begåvade vinmakare i Gigondas i södra Rhône. Hyllade i vinpressen av bland annat Jeb Dunnucks lysande recensioner av deras viner och av Matt Walls som lyfter fram de två som toppskiktet och key producers vid den årliga genomgången av top southern Rhônes. Gigondas highlightas också i år då de firar 50 år med Cru-klassat område.
Den idylliska och pittoreska bergsbyn Gigondas ligger i södra delen av Rhônedalen i Frankrike. Byn har runt 600 innevånare och vackra sandstenshus hängande på dalsidan omringad av den vackra bergskedjan Dentelles de Montmirail. Gigondas kallades en gång Jocunditas vilket ungefär betyder ”att ge glädje och njutning”. Torget i byn är centralt, där finns oenoteket Cave des Vigerons de Gigondas som presenterar appellationens 80 vinproducenter och där ligger också den enstjärniga Michelinkrogen L´ Oustalet. I år 2021 har området dessutom jubileum, det är 50 år sedan Gigondas fick sin Cru-status i appellationen, 1971. Det är den högsta klassificeringen för Rhônedalens viner där bynamnet anges på etiketten. Dessa är det Châteauneuf-du-Pape, Vacqueyras, Rasteau, Vinsobres, Lirac, Tavel (rosé), Beaume de Venise, Carianne och Gigondas.
Benjamin Gras vid Domaine Santa Duc
Benjamin Gras möter upp över en lunch på Le Carré Gourmand inne i byn Gigondas tillsammans med Henri-Claude Amadieu (Pierre Amadieu). Båda har med sig vinflaskor från egen produktion till lunchen, Henri-Claude den friska Machotte rose´ och även prestigevinet Le Pas de l´´ Aigle från 2006. Benjamin Gras bidrar med ett vitt fräscht vin, Les Grands Calcaires av grenache blanc och clairette. Till de inledande aptitretande charkuterierna lirar rosévinet, men framförallt Benjamins vita med aromatisk lite oljig struktur och hög syra. Clairette är en druva som det lokalt jobbas för att få införlivat i Cru appellationen, den ger aromatiska vackert halmgula komplexa viner.
Solen gassar mot den grå stenläggningen vid restaurangens terrass, vi lånar restaurangens hattar som skydd när en krämig risotto bärs in vars lenhet möter det av ålder avrundade Le Pas de l´Aigle, Örnpasset där grenache och syrah vuxit på hög höjd i Amadieus vingårdar i La Machotte och La Romane. Henri-Claude och Benjamin har inte setts på ett tag och det pratas livligt och fnissas glatt om senaste nytt, uppdaterar varandra, bland annat om byggnationen av det nya vineriet vid Domaine Santa Duc, en stor satsning menar Benjamin.
Precis ovanför byn Gigondas, bakom den gamla Hospicet och kyrkan på 350 meters höjd ligger vingården Clos Derrière Vieille. Det gamla mejeriet ligger kvar mitt i de 3,5 hektar terrasserade sluttningarna i nordvästligt läge. Omgärdad av skyddande skog och bergskedjan som fond ges unika förutsättningar för druvorna grenache, syrah och mourvèdre (GSM) och även en hänförande utsikt över nejderna. Den bortglömda vingården förvärvat av familjen Gras 1994 och har succesivt restaurerats genom massal selection som innebär att sticklingar från modervingården ympas till nya unga stockar. – Terrasserna är väl genomtänkta för varje druvsort menar Benjamin och pekar ut varje läge. Syrah planterad i de den fuktigare jorden, mourvèdre i den stenigare och grenache i övergångsjordar. Den röda kalkrika märgeljorden är nu helt biodynamiskt skött.
Respekten för jorden och engagemanget för hållbar odling och framställning är genomgående i samtalet. I princip alla vingårdarna i familjen Gras ägo är biodynamiskt omställda. – Det är inget val menar Benjamin ståendes mitt i vingården Clos Derrière, det är en nödvändighet och resultatet är dessutom slående, all kvalitet i ett vin grundläggs i vingården det är inte förhandlingsbart. Han hukar och grabbar tag i en näve jord och granskar det med varm blick som för att ge eftertryck till orden. – Jorden här är full av liv.
Engagemanget och den hållbara filosofin kommer via oenologutbildning vid universitetet i Dijon men framför allt berättar Benjamin Gras om programmet OIV MSc för Wine Management som öppnat för besök i 28 vinländer. Det har gett värdefull grund för de viner han vill göra. Praktik på bland annat spanska Bodegas Vega-Sicilia och Domaine de la Romanée-Conti i Bourgogne lägger ribban högt. Benjaminför traditionen vidare och utvecklar samtidigt familjeegendomen Domaine Santa Duc. Gården ligger tio minuters bilfärd från byn mitt ute på Hautes Garrigues-platån. Benjamin är sjätte generationen i familjen Gras och har relativt nyligen tagit över ansvaret för vinmakandet, hans första skörd var 2017. – Det är givetvis mycket spännande och även ansvarstyngt att ta över, berättar han men är också tacksam över att pappa Yves fortfarande är synnerligen närvarande.
Yves Gras är en av de mer ansedda vinmakarna i området, han satte Gigondas på vinkartan under 80-talet när Robert Parker lyfte hans sätt att kombinera traditionell elegance with muscles i vinerna. Les Hautes Garrigues-platån fick genom Yves´ arbete ikonstatus. Han förvärvade även deras första lotter i grannområdet Chateauneuf-du-Pape och påbörjade vid samma tid processen att lägga om odlingarna till ekologiskt.
Totalt äger familjen drygt 20 hektar vingårdsmark, huvudsakligen i Gigondas och Chateauneuf-du-Pape. 12 hektar inom appellationen Gigondas ger prestigvinet Les Hautes Garrigues samt Clos Derrière Vielle och Aux Lieux-Dits. I Vacqueyras görs etiketten Les Aubes och mark i grannbyarna Rasteau, Roaix och Seguret ger vinet Les Quatre Terre klassat som Côtes-du-Rhône. De köper även upp druvor från kollegor och släktingar och producerar dessa som Benjamin utrycker det, som nego-wines eller Selection etiketterade som Santa Duc, utan Domaine-beteckningen innan. Exempelvis det i Sverige välkända vinet Santa Duc Les Viellie Vignes, Côtes du Rhône.
I Châteauneuf-du-Pape äger familjen sedan 2009 fyra unika vingårdslägen där huvuddruvan är grenache noir men även mourvèdre. Les Saintes Vierges var den första vingården som förvärvades och är en lieu-dit, en single vineyard. Ligger i den lite varmare sydostliga delen med sandig jord som ger mjuk struktur till vinet. La Crau Ouest är ett mycket speciellt och höglänt läge i de nordligaste delarna av appellationen med 80årig grenache i väldränerad jord. Ger ett långlivat vin med energi och djup. Le Pied du Baud är en liten lott på 1 hektar omgiven av skyddande skog som är en del av Plateau des Brusquieres sluttningar med klassik röd lera och de karaktäristiska stenarna, galets roulés. Ger ett generöst chosefritt vin. Habemum Papam från tre olika historiska vingårdslägen, Le Padel, La Font du Pape och Les Saintes Vierges med kopplingar till den första påven som valde Avignon till säte. Här finns även lite syrah som ger vinet fin fräschör.
De första byggnaderna vid Domaine Santa Duc upprättades 1874 och i sex generationer har utvecklingen pågått. 2019 står det splitternya vineriet i princip klart och här görs samtliga viner företaget framställer. Väl framme vid gården går vi igenom den höga frontbyggnaden med provningsrum i markplan och två trappor upp via familjens kontorsplatser där travar av papper tornar på borden. När vi når den översta våningen fäller Benjamin ner en trappa från innertaket och öppnar upp en lucka mot himmelen, vi kliver upp och ut på taket som ger en hissnande vy över hela Garrigues-platån med de anrika odlingarna runt gården som ger deras viktigaste vin Les Hautes Garrigue. – Historien är ibland slumpmässig, utbrister Benjamin och slår ut med armarna mot vingårdar i alla väderstreck, vi blickar ända ner till gränsen mot Chateauneuf-du-Pape. Han berättar hur marken kom i familjens ägor.
1852 beslutar sig kommunen för att auktionera bort sina 12 hektar garrigues på den flacka platån och när sedan vinrankor skulle planteras upptäcks den utmärkta för området karaktäristiska steniga röda lerjorden. Den geologiska mångfalden är särskilt rik i området och sätter sin särprägel på vinerna. Garrigues är även en beteckning för den för medelhavsområdet så särpräglade vegetationstypen av provensalska örter och andra låga buskar. Även den avgörande för vinernas typiskhet och arom. Jorden, växtlighet och den eviga mistralvinden ger tillsammans unika komponenter för Gigondas vinodling.
Huvuddruvan är framförallt grenache följt av mourvèdre, syrah, och delvis cinsault. Grenache är här vad pinot noir är för Bourgogne. Vinerna i appellationen behöver ha upp till 80 procent av druvan som ger generositet till vinet. Syrahdruvan planteras på svalare områden och ger i södra Rhône en fräschare karaktär än i norra delen där den blir mer köttig. Den soldyrkande mourvèdren bidrar med kryddighet, lakrits- och mörka bäraromer. – Jag är mycket förtjust i mourvèdre framhåller Benjamin, den bidrar med så mycket till karaktären och jag vill utöka arealen den odlas på. Detta sker också bland annat på Garrigues-platån, mest på bekostnad av syrahdruvans areal.
Det nybyggda vineriet med cave och källare är skinande snyggt med all modernitet där hanteringen blir skonsam bland annat med hjälp av gravitation. Benjamins intention om hållbarhet finns även i framställningen, intresset för det genuina med låg påverkan och vinifiering av varje jordlott för sig. Hela klasar, vildjäst, ingen filtrering. Förvaring på stål- och cementtankar samt nya stora Stockingerfat som samsas med äldre foudres. Även stora kärl av terrakotta på 1800 liter som man sedan 2014 lagrar cirka 20 procent av produktionen på. Vid jämförelse mellan ståltanksprov och terrakotta från Clos Derrière Vielle är skillnaden påtaglig. Terrakottan ger en renare och klarare frukt har jag märkt och en annan rondör till strukturen också, något du inte får i varken ståltank eller foudres. Benjamin sniffar från det ena glaset till det andra. Klar skillnad.
Flera vinmakare i trakten låter vinmusten vila på sin fällning, sur lie. På frågan lyfter Benjamin ett finger i luften och stannar upp mellan ståltankarna. – Ingen fällning! Det ger en fetma till musten som han inte eftersträvar, det ”tynger” mer än det lyfter. Benjamin använde det franska ordet élever när han förklarar hur vinmusten istället ska ”höjas” i framställningen genom att värna frukt och fräschör.
Väl inne i provningsrummet ansluter Yves Gras till bordet och samtalet tar en något filosofisk form medan vi snurrar på glasen, Benjamin bekräftar och förstärker, tonfallet är varmt. – Jag skulle säga att det är tre huvudregler som vi bär med oss där den första också är den viktigaste; balansen i vingården är det primära och omställningen till biodynamiska vingårdar är centralt för den kvalitet vi uppnår idag. Temperaturkontroll i caven är det andra och tålamod det tredje. Men vinet görs i vingården, det låter klyschigt, men det är sant.
Julien Brechet vid Domaine des Bosquets
Julien kör på brant och gropig väg upp till kullen där vingården La Colline ligger. Bilen vajar betänkligt i sidled men väl där och med Dentelles de Montmirail i ryggen är utsikten strålande över Garriguesplatån i Gigondas och egendomen Domaine des Bosquets. Julien pekar ut vingårdslägen med sina bestämda namn som Les Plateau, Les Routes och precis utanför gården Le Lieu-Dits men även Jasio, Roche och les Blâches. Närmsta grannen Domaine Santa Ducs byggnader känns nära, ungefär tio minuters bilresa.
Familjen Brechet odlar vin sen fem generationer tillbaka vid flera egendomar i södra Rhône och släktskap finns med familjen Meffre som är en stor familj med flera förgreningar i området. Huvudsätet är Chateau de Vaudieu i Chateauneuf-du-Pape och Le Plateau des Chênes i Lirac samt även Chateau de la Coulerette i Provence förutom Domaine des Bosquets i Gigondas. Juliette och Gabriel Meffres dotter Sylvette Brechet tog över egendomarna 1987 och hennes söner Laurent och Julien är idag ansvariga för driften.
Julien Brechet tog över Domaine des Bosquets 2006. Historien visar noteringar i Vinea culta från 1376 om att det odlades vin vid en lieu-dits kallad Bosquets, lundarna. Gabriel Meffre köpte des Bosquets 1962. Egendomen beskrevs som en ”sleeping beauty” som långsamt och metodiskt uppväcktes den av Juliens beslutsamma intentioner att göra extraordinära viner. Materiella investeringar så klart. Men Julien berättar framförallt hur han fått lära sig hantera de olika odlingslägena den tuffa vägen, genom att göra misstag. – Till en början gjorde jag det mesta ”för mycket” vilket innebar viner som också blev too much stilmässigt. Ledord numer är less is more. Jakten på balans är konstant menar han, och det är en fråga om tajming, att agera i rätt tid.
Idag säger han sig ha bra kontroll över de 26 hektaren vingårdslägen, hur de med precision ska hanteras för att ge den elegans han eftersträvar men också krama ur unik terroir från varje läge. Den geologiska mångfalden är en tillgång men också en utmaning. – Inget franskt vindistrikt har sådan stor geologisk mångfald sägs det, som en mosaik av jordar som bildats för över 200 miljoner år sedan. I huvudsak är det fyra typer av jordmåner; den massiva kalkstenen på höjden, den kalkrika sandjorden, den kolluviala eroderade jorden och det för Gigondas speciella rödaktiga stentäckta leran.
Över egendomen dominerar druvan grenache till 70 procent sedan syrah, samt lite mourvèdre och cincault, allt ekologiskt skött på väg att ställas om till biodynamiskt. – Jag har succesivt valt att vinifiera och även buteljera vissa vingårdslägen separat, till single vineyards. Först lotten precis utanför gården Le Lieu-Dit 2009 sedan La Colline 2013 och Le Plateau, Les Routes och Cheval Long Blanc 2016. Vinifieringsprocessen är snarlik för de totalt 14 olika vingårdslägena. Cold soak, alkoholjäsning 28 gr med vildjäst, cirka 30 dagars maceration med remontage i ståltank. Musten stannar två vintrar i källaren och förvarade på foudres (35 hl), demi-muids (5–600 l) eller bourgognefat (228 l), ingen ny ek.
La Colline är en speciell vingård på 300 meters höjd omgiven av skog mellan låglandet Hautes Garrigues och bergskedjan Montmirail. Stenig kalkrik jord enbart planerad med 50 åriga grenachestockar som på den flacka terrassen får lite olika solexponering och skördas därmed vid skilda tillfällen. Lägena används till olika etiketter; raderna längst bak mot skogen ger réservecuvéen, den mellersta delen ger den eftertraktade rosén och raderna längst fram ger prestigevinet La Colline med det låga skördeuttag på 15 hl/ha. Ett vin framställt sen 2013, högt rankat av vinpressen och vars andrahandspris på världsmarknaden trissas av efterfrågan. Cirka 3000 flaskor finns att tillgå varje år.
Les Plateau är en mindre lott som till större delen är planterad med 80–90 åriga stockar av mourvèdre i knepigt läge, låg avkastning cirka 15 hl/ha med stor variation år från år. Det ger ett unikt långlivat vin som Julien framställt sen 2016, viniferat i cementtank och lagrat 18 månader på demi-muids. Cirka tvåtusen flaskor görs bra år.
Les Routes är en liten parcell som ligger på Garriguesplatån planerad med en unik klon av Serine (Syrah) som Juliens bror Laurent fick av Jacques Reynaud på 90-talet. Rötter från Chave i Hermitage ger en fläkt av norra Rhône i kombination med södra delens varmare klimat. Vinet lagras 18 månader på bourgognefat. 1600 flaskor
Le Lieu-Dit…är ”platsen” precis utanför gårdshusen, en vingård med enbart åldrad grenache som lär ska ha varit i bruk sedan 1376. Jordmånen är sandblandad vilket ger en lättare framtoning och finess till vinet. 18 månader på demi-muids även här. 3500 flaskor framställs. Les Roches är det senaste tillskottet bland Bosquets vingårdar med nordligt läge i skuggan av La Colline planerad med syrah.
Förutom Cru-vinerna gör Julien Brechet en hett eftertraktad standardcuvée, Domaine des Bosquets réserve med 50 000 flaskor om året av druvor från hela domänen. Det är ett elegant vin med röd frukt, lätt kryddighet och mjuka tanniner. des Bosquets rosé görs i liten skala, mest grenache från den högra mellersta sidan av La Colline. Ett ljust lökskalsfärgat, friskt vin med smak av sommarbär. Le Regard Loin är en etikett han gör i mycket begränsad upplaga och en lite hemlig blend. Utanför Gigondas appellation görs Côte du Rhônevin som Cheval Long Blanc på grenache blanc och lite roussanne från ett och samma läge i sagolika byn Sablet. La Jérome en Côte du Rhône Villages från byn Séguret. En röd (tillåtet sen 2017) Beaumes de Venise rouge, grenache och syrah som vilat på bourgognefat samt Le Petit vin des Bosquets från unga stockar spridda över egendomen.
Julien Brechets passion och noggrannhet i alla led är påtaglig och han säljer främst sina Cru-viner till utvalda butiker och restauranger i Frankrike. – Jag vill ha kontroll i alla led och veta att vinerna kommer till konnässörer som kan uppskatta och göra dem rättvisa. Några av hans flaskor hittar dock till Sverige ibland, då får man hålla ögonen öppna och hänga på låset.
