Text och foto Birgitta Magnusson
Vad tänker du när du står framför en vägg med olika nyanser av rosévin? Så lika men ändå olika, mångfald och överflöd gör det svårt att välja, det är rosévinets breda nisch. Men spelar skillnaderna i färg någon roll för hur bra roséviner är?
Nej, det är en gammal fördom att ljusare rosévin skulle vara bättre än de mörkare. Viss skillnad till stil och smak ger visserligen nyanserna i färg, där de bleka lökskalsfärgade rosévinerna är bäriga och friska medan de mörkrosa är mer fruktdrivna och fylliga. Rosévin framställs vinvärlden över, men förebilden är ännu de ljusa sydfranska rosévinerna från exempelvis Côte de Provence. Men trenderna pendlar gällande färgutbud och smak och i nutidens rosévinsvåg finns hela spektret från beige till klarröd. Tittar vi historiskt kan det mycket väl vara så att de mörkare rosévinerna var föregångare eftersom rött vin i antikens Grekland förmodligen var betydligt blekare än dagens rödvin, mer likt en mörkrosa rosé alltså.
Rosévinets kvalitet sitter inte i kulören utan i hanteringen, precis som vidall annan framställning av vin. Vinmakarens urval av druvor och noggrannhet genom hela processen till flaskan avgör färg och egenskaper. Vid Le Centre du Rosé i Provence har de delat in rosévinets färgnyanser från blekt till mörkare i kategorierna persika, melon, pomelo, mandarin och röda vinbär vilket bra belyser nyansstegringen utan att för den skull blanda ihop det med smakassociationer. Att blanda lite rött vin i ett vitt skulle kanske vara det mest logiska sättet att göra ett rosévin, men det är faktiskt inte tillåtet i de flesta vinregioner, med några få undantag såsom roséchampagne.
Olika framställningssätt ger varierande färg, och stil. Rosévin tillverkas av blå druvor vars skal ger önskvärd nyans beroende på hur färgrik druvan är och hur länge skalet får ligga och dra i musten. På några timmar har vinmusten en ljusrosa nyans, sen kan vinmakaren välja längre urlakningstid eller pressning för att få fram både mer färg och fyllighet. Ett kvalitetsrosé görs ofta av både självrunnen must och pressad. Ett annat sätt att göra rosévin på är med den så kallade saignée-metoden. Det sker om en vinmakare i ett tidigt skede tappar av en del av den rosafärgade saften från en tank för att koncentrera den kvarvarande rödvinsmusten. Rosévinet beskrivas då som en restprodukt då huvudidén var att framställa ett rött vin, men slutresultatet för det ofta ljusrosa vinet kan bli väl så gott. Exempelvis görs de mörkare rosévinet clairet från Bordeaux på detta vis.
Rosévinets smakstilar kan beskrivas i två riktningar; friskt och bärigt samt smakrikt och fruktigt. De ljusare bleka mot laxrosa tillför ofta, men inte alltid, de friska med markant syra och bäriga aromer som hallon och smultron. De mörkare lite fylligare rosévinerna har fruktiga förtecken som persika och melon och är ibland lite sötare. Finns det då en rosésäsong?Det är ju uppenbart att intresset för rosévin boomar inför sommaren men med tanke på den fina kvalitet som många roséviner har idag är det ett bra matvin året om. Det är inte årstidbundet.
Tidigare ansågs rosévinet som ett mindre fint alternativ till ett vitt vin, men det är ingen sanning idag. Som buffévin kan ett rosévin vara ett strålande val eller till ljusare kött som fågel eller kalv och med syra i såsen. De blekare friska rosévinerna är utmärkta salladsviner som kan möta en vinägrett. De fylligare fruktiga rosévinerna passar fint till grillat protein, gärna med något krämigt till som en coleslow. Går vinet åt det sötare hållet passar asiatisk sötsur mat med hetta. Glöm inte de rosa mousserande vinerna. Till fina fiskgrytan eller till skaldjur kan ett rosa bubbelvin vara en festlig variation, som roséchampagne, rosécava eller rosécrément, utbudet här är stort. Eller bara sippa ett glas immig rosé vid ett soligt cafébord, själva sinnebilden av en tillvaro i rosa skimmer.
