Text och foto: Birgitta Magnusson
Sju vinmakare möter upp till symposium på Vinkällaren Grappe för att diskutera sina erfarenheter av att odla druvan Riesling och även visa upp sina resultat vid en efterföljande mindre vinmässa. Tre kontinenter är representerade och fem länder i Tyskland, Frankrike, Österrike USA och Australien som ger skolboksexempel på hur anpassningsbar druvan Riesling är. Både efter de förutsättningar den ges i klimat och jordmån men också efter vinmakarens intentioner.
Producenter från tre områden i Tyskland deltar. Det är Carolin Spanier-Gillot från Battenfeld Spanier i Rheinhessen, Caroline Diel från Schlossgut Diel i Nahe och August Kesseler från Rheingau. Ytterligare två från Europa är Jean Frederic Hugel från Alsace i Frankrike och Fritz Weininger från Wien i Österrike. Från USA och Finger Lake norr om New York kommer Kelby Russel och Red Newt Cellars samt från Australien och Clare Valley deltar Jeffery Grosset på länk. Symposiet arrangerades och modererades av importören Lively Wines.
It´s all about terroir är en återkommande replik från de sju vinproducenterna och det blir ganska uppenbart vad de menar när de mer ingående beskriver var deras vingårdar befinner sig och vilka olikheter i jordmån och klimat som råder. Riesling är en druva för svalt klimat och kalkrik jord och kan vara ganska kinkig att hantera menar de, men har man förutsättningar att odla Pinot noir brukar Riesling inte ge några större problem. Den fransk-tyska vinkulturen tycks vara besläktad och influera varandra även om skillnader framgår i exempelvis regleringar. En intressant vinkel är att fransk vinkultur beskrivs som mer socialt allmänt orienterad medan den tyska inte utvecklats likartat.
Klimatförändringarna och dess påverkan blev en central del av samtalet. Höga temperaturer och torka behöver hanteras likväl som mer nyckfullt väder. I princip alltid mogna skördar är en fördel men tidigare skördar, som samtliga relaterade till (och inte alltid som en fördel) kan inte vara det enda svaret menade man, utan här behövs nytänkande på bredden. De tidigare attraktiva söderlägena kan få konkurrens av nord-östliga lägen för att minimera solexponering. Mångfaldsodling i vingårdarna är ett annat svar på klimatpåverkan där träd och annan växtlighet samsas med vinstocken. Omställning till ekologisk och/ eller biodynamisk odling sker på många håll men är inte lika lätt att genomföra på alla platser, ibland behövs viss kemisk stöttning för att säkra en skörd. I Finger Lakes svala och vattenrika område rådde inte samma oro för klimatets påverkan om man jämför med den amerikanska västkusten. Här kan de fortfarande regelbundet skörda för Ice wine medan den möjligheten i stor sett försvunnit i flera tyska vinområden. ”Vi klarar oss ändå gott nog med botrytis” påpekar de som håller sina söta vinet högt, med ett försiktigt leende.
Lågt skördeuttag som kvalitetsmetod lyftes också som delvis problematiskt och en trend som vill förespegla att litet uttag är lika med högre kvalitet på vinet. Här framkom samsyn bland de närvarande producenterna som med eftertryck menade att balans är det som eftersträvas i ett kvalitetsvin, och då spelar årgångens förutsättningar in mer för hur en skörd hanteras, än hur lågt skördeuttaget varit. Visst kan högre koncentration uppnås och även komplexitet i vinmusten, men är inte avgörande för den slutliga kvaliteten och exempelvis lagringspotentialen.
Petroleum som karaktärsdrag för ofta äldre rieslingviner blev ett roligt samtal. Vad beror det på och visar det möjligen på särskild kvalitet? Flera i gruppen menade att det till och med kan vara en defekt och en effekt av solbrända druvor eller en sämre hantering av druvorna. Att petroleumkaraktären kan dyka upp även i yngre viner visar troligen på att de yttre omständigheterna spelar in. Sol, värme eller stress vid torka i kombination med mager jordmån gavs som förslag till orsak, liksom att det kan vara årgångsbundet och även härledas till hantering som lång maceration. Om det ska ses som en defekt rådde det ingen samstämmighet kring, det är en del av en hel framställningsprocess menar man, vissa tycker om det, till och med uppskattar det. ”Om du inte gillar petroleumkaraktären, köp Chardonnay” blev ett kul slutord.
Provningen
Carolin Spanier-Gillot från Battenfeld Spanier i Rheinhessen, Tyskland
Hohen-Sülzen ligger allra längst söderut i Wonnegau nära Worms känd för sina kalk- och skifferrika jordar. Carolin Spanier-Gillot och maken Hans Oliver Spanier är ett vinmakarpar där Carolins familjeegendom är Küling-Gillot. Sen -91 driver de även Battenfelt-Spanier biodynamiskt på de 48 hektaren där Riesling är en övervägande andel. De har utmärkta Grosse lagen i Frauenberg, Xellerweg am Schwarzen, Herrgott, Kirchenstück och Zellertal Kreutzberg samt även Erste lagen.
Jag provar inledningsvis ett friskt uppstramat basvin i Riesling trocken 2021. Sedan Hohen-Sülzen Riesling Erste lagen i två årgångar, 2021 och 2017. En vingård som ligger i Eisbachtal i en dalgång med stora temperaturskillnader vilket ger extra fräschör; vinet är supermineraliskt och avskalat nästan fritt från fruktigt bjuss, särskilt -17 är eleganten själv. Andra paret är Kirchenstück Riesling Grosse lage 2021 och 2017, riktigt gammal vingård i unikt läge ger ett magiskt djupt, petroleum och komplext intryck i särskilt -17, fostrat i stora stückfat; här finns en örtighet och stram fruktighet mot gula äpplen och salt mineralitet.
Caroline Diel från Schlossgut Diel i Nahe, Tyskland
Utsedd till årets vinmakare tre år i rad vet Caroline Diel vad hon pratar om gällande Nahes varierande premisser där jordmånen talar genom vinerna. Skiffer till exempel märks omgående i doften genom rökig mineralitet och grusigare jordar ger fruktigare viner berättar hon. Schlossgut Diel är en i sju generationer familjeägd egendom om 25 ha som gör i huvudsak högklassig Riesling från VDP Erste lage och Grosse lage samt även uppskattade mousserande vin.
Jag provar tre viner från Schlossgut Diel. Deras fräscha basvin Nahesteiner 2020, deras Burg Layer Hölle (erste lage) 2019 som är mycket mineraldriven och stram samt läckra vinet från berömda läget på bara någon hektar, Dorsheim Pittermännchen (Grosse lage) 2020, ännu ungt och slankt men redan strålande vackert i struktur och djup.
Jean Frederic Hugel från Alsace, Frankrike
Hugel är bekanta viner och lysande sådana med en tydligare och bredare smakbild än sina gelikar från Tyskland, väl anpassade till lite rustikare mat. Famille Hugel är ett anrikt vinhus med säte i vackra Riquewihr och familjen har varit banbrytande i området gällande stil och framställning. Jean Frederic pratar med livlig frenesi och passion om sina viner, verkligen underhållande och generös med fakta.
Jag provar Riesling Classic, företagets bread and butter som Jean Frederic uttrycker det, och vinet är just ”smörigt” inbjudande. Estate Riesling 2018 tar steget vidare med tydligare mineralitet och persikofrukt. Riesling Grossi Laüe 2012 tar lite andan ur mig, djup doft och mognad, tropisk frukt och lång eftersmak, strålande vin. Liksom Schoelhammer Riesling 2010 från familjens historiska vingårdslägen vid Schoenenbourg; läcker intensiv frukt, mandelmassa, petroleum och slående rökig mineralitet i långt klingade slut. Sist ut en Vendage tardive 2013 som binder ihop det hela med honungslena toner från 40 g restsocker stadgat av en klockren syra.
Fritz Weininger från Wien, Österrike
Fritz är en inspirerande bekantskap och personlighet som pratar sig varm för nya idéer och tankar som ska möte klimatutmaningarna med varmare årgångar. Experimentlustan verkar outsinlig. Med odlingar både i Bisamberg och Nussberg, några i Erste lagen ger det variation och möjligheter. Bisamberg med lätt, sandig kalkrik lössjord och Nussberg mer vittrad kalkstensjord och kvarts. Ried Falkenberg, Ried Herrholz, Ried Ulm, Ried Rosengartel, Ried Preussen och Ried Kaasgraben är vingårdslägen där Weininger har olika tillgång.
Jag provar basvinet Weininger Wiener Riesling 2021 som visar fin mineralitet. Rosengartel Riesling Erste lage 2020 är betydligt djupare med citrusfrukt och härlig elegans, riktigt bra. Från Hajszan Neumann hälls även ett krispigt Wienvin från Ried Steinberg erste lage 2019. Leo Alzinger från Wachau deltog inte personligen men ett par av hans viner fanns på plats i trevliga Ried Hollerin 2021 Riesling Smaragd och Dürnstein Riesling Federspiel 2021.
Jeffery Grosset från Clare Valley, Australien
Jeff deltog via länk från Clare Valley och bidrog verkligen till diskussionen under symposiet gällande stil för sin Riesling med uttryck som ”pure expression” och förespråkare för minutiös hantering i varje vingård. Hantverket betyder allt för kvaliteten menar han som grundade sin egendomen 1981 i Auburn. Han har själv planterat varenda vinstock och vingårdarna är idag biodynamiskt skötta och fördelade över fyra lägen i Polish Hill, Springvale Valley, Rockwood och Gaia vineyards.
Jag provar Springvale 2017 som är friskt öppen och citrusfruktig med läskande eftersmak. Polish Hill 2018 är överraskande intensivt, bjussigt med grapefruktsyra och fräschör i fin längd.
Kelby Russel från Red Newt Cellars i Finger Lake, New York, USA
En långväga gäst med en mission att lyfta fram Finger Lakes viner i det europeiska ljuset. Berättar att han behöver förklara de torra vinernas stil mer för amerikanarna än för oss européer. Vi behöver ändå upptäcka Finger Lake som en kvalitetsdistrikt vilket Kelbys viner är en bra ambassadör för. Kelby James Russel Wines label började som ett kreativt påhitt uppmuntrat av Red Newt vinmakare och ägare David Whiting, initialt med kärleken till rosévin som utvecklats i fler vinstilar med inspiration av deras ömsesidiga musikintresse. Kelbys Rieslings är ett föredöme.
Jag provar The Knoll Riesling 2017 från Lahoma vineyards där rankorna får en särskild exponering i mager dränerad jord som ger ett smakrikt fruktdrivet vin i öppen stil, läckert! Från Tango Oaks Vineyards bjuds ett slankt torrt vin och ett insmickrande Ice wine, båda från 2017. Det torra är mineraldrivet och stramt i jämförelse med the Knoll, grusig jordmån och lång växtsäsong ger ändå djup struktur och längd till smaken. Isvinet från samma vingård är en knockout, så ljuvligt från första sniff till evinnerliga efterklingande aromer. Frusna druvor från rislingklonen Alsatian skördade tidigt på morgonen ger gyllene droppar med 363 g restsocker, en sötma som bäddas in i perfekt balanserad frisk syra och mjuk citrusfrukt. Elegans och yppighet i total perfektion. Ode!
Weingut August Kesseler från Rheingau, Tyskland
Inom Assmannshausen med omnejd i Rheingau innehar Kesseler anrika och unika vingårdslägen för både Pinot noir och Riesling. Hölleberg, Berg Schossberg, Lorchhäuser Seligmacher och Hattenheimmer Wisselbrunnen, både i Erste och Grosse lagen över cirka 33 hektar i övervägande branta vingårdar ner mot Rhenfloden. Riesling är Rheingaus huvuddruva och de söta varianterna sägs ha sitt ursprung här och uppstod av ett misstag, en försenad skörd. De söta vinerna är något August själv vurmar för vid symposiet och vid provningen av hans viner.
Vi provar i rask följd tre torra Riesling varav två av standardtyp och Kabinetten är synnerligen inbjudande och god. Missar förmodligen hans torra Schlossberg eller Roseneck, synd. I trängseln runt August Kesselers bord fokuserar jag de två söta; båda ljuvligt komplexa med olika smakbilder. (Inte lätt gå vidare med tossa viner efter Kelbys Icewine nyss). August själv vurmar för dessa sötare viner, det är lätt hålla med. En Spätlese Berg Schlossberg GG med 60 g restsocker har en exotisk friskhet och lätthet som tilltalar mycket, August kallar det för änglarnas vin. En Beerenauslese Berg Schlossberg GG 2011 med över 200 g restsocker är även det himmelskt och bedövande gott, evighetslång eftersmak som jag bär med mig därifrån, en minnesvärd tillställning ur flera perspektiv.
Symposiet arrangerades och modererades av importören Lively Wines.
