Torres kultvin Mas La Plana – 50 år efter den legendariska årgången 1970
Mas La Plana. Bodegas Torres kultförklarade vin och vingård i katalanska Penedès. Vilken historia med guldkant det är. Den lilla vingården planerades från 1966 och framåt i Miguel A. Torres innovativa anda till större delen med Cabernet sauvignon men även lite Cabernet franc samt de traditionella spanska druvorna Tempranillo, Garnacha och Monastrell. Vingården är belägen i Pacs vid Vilafranca del Penedès, är på 29 hektar och ligger på 225 meters höjd över havet med en jordmån som är väldränerad med alluvial blandning av sand, lera och sten.
Miguel Torres Maczassek, nuvarande VD för förtaget berättar via mejl att det var hans pappa, legendariska Miguel Agustin Torres som, inspirerad efter sina studier i Dijon på 60talet kommer hem och planerar Cabernet sauvignon i vingården Mas La Plana. Hans far Miguel Torres Carbó som då var företagets överhuvud var inte pigg på nymodigheterna och följde projektet med skepsis. Single vineyardbegreppet var över huvud taget inte vanligt i Spanien på den tiden så greppet var vågat.
Den välkända familjen Torres har producerat vin sedan mitten av 1600-talet och har sitt säte i Vilafranca del Penedès strax utanför Barcelona. Bodegas Torres grundades 1870 och familjen med Miguel A. Torresi spetsen har bland annat varit ledande i utvecklingen att producera spanska viner i internationell stil. Här är Mas La Plana ett gott exempel. Torres vinodlingar finns i många olika spanska distrikt förutom Penedés såsom Priorat, Rioja, Galicien, Ribera del Duero, Costers del Segre och Toro. Utanför Spanien i Chile och Kalifornien där Miguel A. Torres syster Miramar huserar. Legendariska Miguel Agustin Torres är född 1941 och har två barn med sin fru Waltraud Torres Maczassek. Dottern Mireia som ansvarar för Jean Leon och Torres Priorat samt sonen Miguel Torres Maczassek som är VD sedan 2010. De är båda femte generationen som för Torres tradition vidare.
Den första skörden 1970 är den som satte vinet på kultkartan när det tävlade blint i den så kallade vinolympiaden, Gault Millau i Paris 1979 och vann överraskande över storheter som Chateau Latour. Det var revolutionerande på flera sätt, ett spanskt katalanskt vingårdsbetecknat vin på klassiska franska druvor, tappat i en bourgogneflaska med svart etikett. Det stod ut! Miguel berättar att just bourgogneflaskan inte var planerad utan kom till av en slump inför tävlingen.
Då gick vinet under namnet Gran Coronas med tillnamnet “Black label” utifrån den eleganta svarta etiketten med guldskrift. Det visade sig att Miguel A. ville sätta vingårdsnamnet Mas La Plana på etiketten redan från början men hans far Cabró motsatte sig detta, Gran Coronas var Torres stora varumärke sedan 1907 så det gick inte att rubba förrän efter hans död 1991. Därefter kunde vingårdsnamnet Mas La Plana lyftas i takt med tidens intresse för vingårdsbetecknat och lägesunikt. På Torres hemsida går vinet under beteckningen “legend in black!
Vinet var till en börja en blend med cabernetdominans traditionellt lagrad på amerikansk ek. Miguel berättar att den första årgången 1970 bestod av 70 procent Cabernet Sauvignon, 20 procent Tempranillo, 10 procent Monastrell och låg sex månader på ny amerikansk ek samt upp till 18 månader ytterligare på äldre ekfat. 1971 ersattes Monastrell av Cabernet franc. Från årgångarna -75, -76, -77 var blenden 90 procent Cabernet sauvignon och resten Cabernet franc. Först 1978 blev Mas La Plana 100 procent Cabernet sauvignon, enligt Miguel Torres Maczassek. Från årgången 1990gjordes de förändringar som varar än idag. Man vill ge vinet en tydligare struktur och lagringspotential med lagring på fransk ek som komplement till karaktären från Penedés terroir och kustklimat.
Vinmakare 1970 och under 70talet var Miguel A. Torres tillsammans med Romualdo Garcia. Under 1980 och -90talet var Torres chefsvinmakare Felix Sàbat ansvarig för Mas La Plana, och vidare in under 2000talet. Runt 2010 tar Josep Sabarich över som chefsvinmakare för Torres och för Mas La Plana är även Joan Calvet i dagsläget ansvarig, berättar Miguel Torres Maczassek. Vinifieringen är snarlikt år från år. Druvorna skördas i slutet av september eller början av oktober. Musten jäses i rostfria ståltankar under 1 vecka vid 28–30 grader med sammanlagt 28–30 dagars skalkontakt, vinet genomgår malolaktisk jäsningen i nya franska ekfat från Nevers och Troncais (85% nya) där det också mognar under sammanlagt 18 månader. Skördeuttag och produktion varierar av förklarliga skäl år från år.
Vinet Mas La Plana framställs på vackra Waltraud Winery som ligger i Parcs del Penedès i närheten av vingården. Det är Torres flaggskeppsvineri i Katalonien där deras estate-viner från Penedès framställs och vinerna från Conca den Barberà (Tarragona). Waltraud Winery byggdes 2008, och är ritat av arkitekten Javier Barba och uppkallat efter Miguel A. Torres fru Waltraud Maczassek.
Vertikalprovning Mas La Plana 2008 – 2013.
Genomförd i ett mindre coronaanpassat sällskap, generöst arrangerad av Claes-Henrik Bodin, tidigare sektionsordförande i Norrtälje. Sex årgångar alltså, som relativt omgående vid första mötet och bekantskapen, utfaller i tre angenäma men påfallande olika par. På bordet vi samlat runt tronar en (tom!) magnum Mas La Plana Gran Coronas 1970, med vackert ljus i, den anger tonen.
2008 och 2009. Där och då bjuder 2009 direkt på sig själv med livlig frukt och fina mulliga mognadstoner av multna höstlöv och klassiska vinbärsblad. 2008 som var i jämförelse ett kallt år, är till en början anonym invid 09an, behöver mer tid att visa sig men efter någon timme i glaset är likheterna och släktskapet påtagliga med silkiga avrundade tanniner och fattoner väl införlivade i helheten. Vinerna är elegant brunkantade, harmoniska med åldrad behaglig pondus, där förmodligen 08 har ännu mer att ge framöver.
2010 och 2011. Båda åren var regniga i Penedès, -11 något varmare men mer nyckfull än -10 som gav fräsch frukt med fin syra och fenolisk mognad. 10an är också uppstramad och sobert mörk i frukt och doft, djupa smaker av kaffe och bigarråer, bordeauxlik struktur med kärvt tanninmotstånd, kryddighet med tjusig lång eftersmak. Vi drar efter andan, här finns allt att önska. Inte lätt för 11an att komma därefter, men oj vilken elegans och inbjudande palett vi möts av med en rundare förvillande förförisk sötma i frukten, alla sex vinerna har 14,5 %alkohol och här i detta vin, lyfter den hettan och badar i aromer av kaffe, choklad, plommon och anis, det går inte att undvika att ögonen sluts och samtalet tystnar. Stiliga rostade perfekt avvägda tanniner gör efterklangen salig. 10an må vara den av de två som har mest kvar att ge framgent, men vad gör det när 11an levererar till fullo
2012 och 2013. Ungdomarna i sällskapet, sprungna ur två vädermässigt olika år, -12 relativt torrt som renderar i mindre skörd men hälsosamma druvor. -13 var regnigt till en början men torrare sensommar, sen men fullgod mognad. 12an anger en ung fruktig touch av rödare bär, spänstig och rättfram smak, lite stjälkigt motstånd, kraftfulla robusta tanniner mot lång kryddig finish. -13 skjuter på med ett artilleri av röda bär i modern men tät kompakt stil, druvtypiskt med gnuggade vinbärsblad och tuff inramning med stilfulla, ännu något kantiga tanniner, intalande, intensivt och förebådande gott. Två youngsters i sammanhanget, ändå så angenäma som visar alla förtecken på att kunna åldras med behag.
Sammanfattningsvis är det första paret sobert och lågmält i sin elegans och komplexitet, det andra paret direkt och fulländat i tilltalet med djupsinniga och läckra lager på lager av aromer, det tredje paret ut intensivt kraftfullt med ännu mycket motstånd och potential, ändå ungdomligt inbjudande. En slutsats om perfekt mognad ligger “i mitten” av glasen årgångarna 2010 och framförallt 2011. En slutlig syntes värd att fundera på; vid vinolympiaden i Paris 1979 var Mas La Plana Gran Coronas 1970 ett 9 år gammalt vin. Det blev storslam. Denna oktoberkväll 2020 visas extraordinär finess och utveckling i Mas La Plana 2011, ett 9 år gammalt vin. Kan 9 år vara den ultimata utvecklingsspannet för detta fenomenala kultvin? Ja, varför inte.
