Text och foto: Birgitta Magnusson
Rioja är kanske Spaniens mest välkända vinområde för oss svenskar, vinet därifrån har länge varit mångas favorit även om försäljning och popularitet varierat över tid. Det talas även om olika stilar av riojavin, olika skolor eller framställning med en klassisk dill- och vanligdoftande stil och en mer modern fruktdriven tappning. Men begreppen klassisk i bemärkelsen traditionell, och modern som beskriver nytänkande, har haft olika betydelse genom åren. Riojas historia visar att trender för vinstilar kommer och går och influenser som påverkar vinkonsumentens preferenser kan var både gamla och nya. Men generellt uttryckt är den klassiska riojan mjuk och långlagrad på amerikansk ek medan den moderna riojan är mer fyllig och tanninrik med fransk ekfostran. I dagsläget ser vi även hur de två stilarna närmar sig varandra.
Geografiskt delas Rioja in i tre deldistrikt som också nivåmässigt och klimatmässigt skiljer sig från varandra. Lägst ligger Orielntal (tidigare Baja) följt av Alta och Alavesa. Floden Ebro är det centrala vattendraget. Runtom finns de två bergskedjorna Sierra de och Cantabria i norr och Sierra de la Demanda mot söder som skyddar på olika sätt. Den mindre orten Haro i Rioja Alta är centrum för många bodegor vid sidan om den lite större staden Logrono. I Haro är producenterna samlade i ett gammalt järnvägsstationsområde sedan tiden från förra sekelskiftet när vinbönderna då lätt kunde lasta sina druvor på tågvagnar för transport till Bordeaux. Det var så vinkartan såg ut då.
Historien för Riojas ursprungliga vinodling går så långt tillbaka som ett par hundra år före Kr. Den tog en mer ordnad form framåt 1700talet när intresset för kvalitetskrav började vakna. Med vinodlarkooperativet Real Sociedad Económica de Cosecheros de Rioja som bildades 1787 lades grunden för mer reglerad odling. Det är intressant att det franska Bordeaux har påverkat Rioja i så hög grad. När vinlusen härjade i nordeuropeiska vingårdar på slutet av 1800talet var de spanska mer fredade. Det innebar att många franska vinbönder emigrerade till det nordliga Spanien och tog med sig druvsorter som cabernet sauvignon och merlot. I vissa delar lever den franska traditionen fortfarande starkt.
In på 1900talet reglerades ursprung och klassificering för Riojas viner och tempranillo utsågs till regionens huvuddruva som kunde blandas med garnacha tinta, graciano och mazuelo för röd Rioja. 1991 var Rioja den första regionen i Spanien som uppgraderades till högsta klassen, DOCa. Klassificeringen är enkel och bygger traditionellt på lagringstid. Begreppen crianza, reserva och gran reserva innebär succesivt ökad ålder och tid i fat och flaska vilket också påverkar stilen. En crianza är ofta ung och fruktig medan en äldre gran reserva är avrundad och präglad av de amerikanska faten. En reserva någonstans däremellan.
Joven är en annan beteckning för en ung Rioja av klassiskt snitt och oekade ungdomliga vinos jóvenes har blivit trendiga för moderna vinproducenter som går utanför reglerna. En ny klass är Viñedos singulares som godkändes 2017 och innebär ett begränsat vingårdsläge, single vineyard på engelska eller lieu-dit på franska. Strikt reglering av skördeuttag och handskörd från stockar som behöver vara minst 35 år. Viñados singulares-kategorin kan ses som en anpassning till den moderna marknadens intresse för det unika och specifika i läge och vinifiering.
Den moderna stilen av Rioja växte fram under 1980talet och inspirerades till viss del av grannområdet Ribera del Dueros stil på viner. Flera vinproducenter eftersträvade nu en vinifiering för mer bibehåller frukt och lagring kortare tid, ofta på barriquer (små 225 l fat) som fått en del rostning. Det gav en helt annan karaktär till riojavinet. Det var en modern trend som fick vind i seglen och många traditionalister ställde om, några helt eller åtminstone delvis och andra inte alls. Det var grunden till de två skolor eller vinstilar som framställdes parallellt i Rioja. Den ena stilen med traditionellt rödbruna viner som fått en längre fatlagring, ofta unika eleganta viner med stor komplexitet och lagringspotential. Den andra stilen eftersträvar viner med frisk mogen frukt, kraftfullhet och tätare tanniner.
I 2020talets Rioja kan man nog påstå har dessa inriktningar möjligen närmat sig varandra eller planat ut. Skillnaderna är inte lika påtagliga längre och utvecklad vinframställning och nutida viner påverkar båda traditionerna mot en likartad fåra. Nedan presenteras två producenter som fint exemplifierar de två inriktningar ovan. Traditionalisten R López de Heredia och modernisten Bodegas Roda. Ytterligare en producent som kan beskrivas som något mitt emellan, den ”moderna klassikern” Muga. Alla tre belägna i det gamla övergivna järnvägsområdet i Haro.
R López de Heredia
På vänster sida en bra bit upp i backen i Haros Barrio de la Estación, järnvägsområdet, ligger López de Heredias omfattande gamla byggnader med det iögonfallande ”fågeltornet” i centrum (som man också ser på företagets etiketter). I kontrast framför, syns det spejsade moderna karaff-formade tasting-huset byggt 2002, designat av Zaha Hadid till 125-årsjubileet. Dit hänvisas vanliga besökare idag då de inte arrangeras visningar i anläggningen längre, om du inte är i branschen. I det moderna provningshuset ståtar företagets trämonter från Bryssels Expo 1910, prytt med skyltar om ”Vinos Finos”!
Det nymodiga provningshuset kan vara en fläkt av den tidsanda som svepte in i Rioja under 80- och 90talet, men under taken hos López de Heredia har ingen riktning ändrats, den traditionella framställningen är idag deras starkaste varumärke. Fortfarande ett familjeföretag, grundat av Don Rafael López de Heredia 1877 och drivs idag av syskonen Julio som är vingårdsansvarig, Maria José som sköter marknadsföring och Mercedes hanterar vinmakningen. Med tålamod som bästa tillgång gör de fantastiskt eleganta långlagrade viner, både röda och vita. De har eget fatbinderi, använder enbart amerikansk ek och de har runt tjugo tusen fat i omlopp i sina omfattande kilometerlånga källare.
Deras flaggskepp Viña Tondonia finns som reserva (6 år på fat) gran reserva (10 år på fat) med ytterligare rejäl flasklagring innan den släpps till marknaden. Oftast av 75 procent Tempranillo, 15 procent Garnacha och resten Mazuelo och Graciano från den 100 hektar stora vingården Tondonia på den högra flodsidan av Ebro. Vingården planterades av Don Rafael 1913 och är en av de fyra vingårdar familjen äger. Övriga vingårdar är Bosconia, Cubillo och Gravonia. De gör en vit Tondonia på i huvudsak Viura som är spektakulär, den fatlagras på samma sätt som denröda. Viña Tondonia Reserva tinto 2008 är mjukt med klassiska dilltoner, silkigt elegant med röda bäriga aromer, fin körsbärssyra och underbar poetiskt vacker längd.
Bodegas Roda
Namnet Ro-da kommer av de två första bokstäverna i grundarnas efternamn, det katalanska paret Mario Rotllant och Carmen Daurella. De grundade Bodegas Roda 1989 och vineriet ligger allra högts uppe i backen i det gamla stationsområdet i Haro. Agustín Santolaya Santolaya är idag i ledningen. De bygger sin framgång med kvalitetsvin på gott samarbete med många vinodlare från vilka de köper druvor. Företaget har även utökat sin produktion till Ribera del Duero där vinerna Corimbo och Corimbo I röner framgång. Totalt förfogar man över runt 150 hektar.
Deras moderna vinifiering innebär att vinerna får tydlig frukt (bär) och det generella ledordet är fräschör. De arbetar strikt med specifikt urval av druvmognad och druvkvalitet för sina olika etiketter. Deras vin Roda är tänkt för konsumtion när det släpps medan Roda I ska vara tyngre, kraftigare och tätare tänkt för lagring. Den franska ekfostran vinet får i 14–16 månader ger stramhet, men tanninerna är inte massiva utan med viss ”sötma” och silkighet, särskilt i Roda, ett angenämt vin.
Huvuddruvan är Tempranillo, ledsagad av Graciano och Mazuelo i små doser, bra år är Roda I enbart av Tempranillo. Sela är en etikett som tagits fram på senare år från de yngre rankorna innan de kan kvala in för Roda, verkligen friskt och lättsamt vin i sin framtoning. Cirsion är deras flaggskepp och görs med ett extremt urval av druvor och anpassas i framställning efter varje årgång, bl.a kan lagringstiden variera. Cirsion rankas av många som ett av Spaniens bästa viner.
Muga
Med 200 år på nacken tillhör Muga de äldre bodegorna i området och ett besök är som att få ett stycke levande vinhistoria till livs, suveränt och initierat mottaganden även om du inte är branschfolk. Bodegas Muga grundades av Isaac Muga och Aurora Caño 1932, ett familjeföretag som också huserar i det gamla stationsområdet precis till höger då du kommer över den lilla bron från samhället Haro. Deras viner har bredd och variation om vi talar om klassisk eller traditionell stil.
De håller generellt en modernare framtoning och använder fransk ek även om amerikansk också förekommer, de är i stilen ”klassiskt moderna”. Muga har också ett eget fatbinderi. Oftast sker jäsning på ståltank och första halvåret ligger musten på stora ekliggare för att sedan lagars uppåt två år på barrique. Huvuddruvan är Tempranillo backad av Garnacha tinta, Mazuelo and Graciano som hämtas från vingårdslägena El Estepal, La Loma, Baltracones, La Loma Alta och Sajazarra.
Deras fatjästa Muga White är kraftfull och franskt oljig i stilen och Mugas rosé är en av de bästa i området, verkligen prisvärd och frisk. Prado Enea är ett fantastik vin med klassiskt touch, helt i motsats till moderna vinet Aro liksom muskelvinet Torre Muga, alla premiumviner. Favoriterna att återkomma till är Muga reserva och Muga reserva selessión especial. Den första har legat 22 månader på till större delen fransk ek och är silkesmjukt med pigg frukt och röda bär. Den senare får 26 månader på franska fat och 18 månader på flaska innan det kan avnjutas, ett rikt och fylligt vin med djup och mognad i den fint peppriga aromen, långt behagligt avslut, brillante.
