Text: Birgitta Magnusson
Rött, vitt och rosé är de gamla välbekanta benämningarna för vin. Ja kanske bubbel som begrepp också satta sig i det folkliga, men faktum är att orange vin även blivit vedertaget. Men orange vin är ett nygammalt påfund framställt enligt gammal teknik.
Orange vin har kanske inte fått ett folkligt och brett erkännande riktigt ännu, det kan vara en generationsfråga, men faktum är att begreppet orange vin fått bättre fäste hos framför allt den yngre generationen än till exempel naturvin. Även Systembolaget, som styr en del av våra begreppsval för dryck har anammat vinstilen och anger på sin hemsida kriterier för orange vin. De innebär att det behöver vara ett vitt vin där druvorna skalmacererats flera dagar eller längre tid och det behöver vara lite, eller inga tillsatser i framställningen.
Smakar som en blandning mellan vitt och rött vin
När man smakar på ett orange vin kan man förundras, det smakar nytt och annorlunda, som en blandning av vitt fylligt och smakrikt vin och ett lättare lite kärvare rött vin. Strävheten kommer från druvans skal och just detta skiljer ett orange vin från ett vitt traditionellt framställt. För vitt vin pressas druvan försiktigt och skalen skiljs från musten, de jäser i sterila tempererade miljöer och blir klara och friska. Orange vin är raka motsatsen, druvorna lämnas under en längre tid med skalen i lerkärl som kallas qvevri där musten bärnstensfärgas. I Georgien, där orange vin nu åter fått ett uppsving, kallas vinet också amber win. Vinet jäser helt naturligt i qvevrin och buteljeras ofta utan filtrering vilket gör att det kan uppfattas lite grumligt i flaskan.
Qvevri är en amforalikt lerurna, utan handtag och med spetsig botten. Den grävs ner under jord för att ge stabilitet till lerväggarna och en sval jämn temperatur för vinets utveckling. Qvevrin kan en 8000årig historia då man i Georgien hittat druvkärnor i dessa liknande lerkärl. Tekniken att låta skalen ligga kvar i druvmusten är alltså uråldrig och förvaringen i qvevri likaså. Den är upptagen på Unescos världsarvslista. Den kom på modet igen på 1990talet då Italien tog upp metoden och vinet har nu blommat ut och nått en världsmarknad. En amfora var en vanligt lerurna för vinförvaring under antiken, den med handtag och platt botten. Amforan kan sägas vara en vidareutveckling av qvevrin och amforor framställda av både lera och betong används idag flitigt av kvalitetsmedvetna vinmakare. Det runda kärlet som ”andas” något ger viner med fin rundör.
Orange är det nya röda
I Georgien, där det organgea vinet har sitt ursprung, är det framför allt regionen Kakheti som gör amber wine men även regionerna Imereti och Guria, och den vanligast förekommande druvan är den lokala gröna rkatsiteli. Slovenien och Armenien är även gamla tillverkare av det orangea vinet. Smak- och utseendeprofilen är enligt Systembolagets definition ”mörk färg av oxidation och en arom som förknippas med oxidation, förutom syrligt friskt och strävt”. Oxidation är i vinsammanhang ofta ett tecken på en defekt eller att vinet håller på att bli dåligt. Om för mycket syre kommer i kontakt med ett traditionellt framställt vin oxiderar det och blir till slut vinäger. Svavel är ett ämne som hindrar detta och skyddar vinet, vilket gör det nödvändigt i vanlig vintillverkning. Orange vin utsätts långsamt för syre i qvevri-urnorna, vilket ökar tåligheten mot syre och ger även en mycket speciell och trevlig karaktär.
Karaktärsdragen för ett orange vin kan beskrivas med aromatiska förtecken, blommigt och kryddigt med toner av torkad frukt och vintergamla äpplen. Somrigt grillad sötsyrlig citron och doften av nyskördad honung. Kärvheten (tanninerna från skal och kärnor) kan liknas vid känslan då du råkar bita sönder en druvkärna, en rå bitterton i gommen. Den gyllene och ringblommelika färgen Orange – det är det nya röda.