Kategori:

Resor

Producentporträtt från Gigondas – Benjamin Gras och Julien Brechet

Text och foto: Birgitta Magnusson

Benjamin Gras vid Domaine Santa Duc och Julien Brechet vid Domaine des Bosquets är två young guns, två unga begåvade vinmakare i Gigondas i södra Rhône. Hyllade i vinpressen av bland annat Jeb Dunnucks lysande recensioner av deras viner och av Matt Walls som lyfter fram de två som toppskiktet och key producers vid den årliga genomgången av top southern Rhônes. Gigondas highlightas också i år då de firar 50 år med Cru-klassat område.

Michelinkrogen L´´ Oustalet på torget i Gigondas

Den idylliska och pittoreska bergsbyn Gigondas ligger i södra delen av Rhônedalen i Frankrike. Byn har runt 600 innevånare och vackra sandstenshus hängande på dalsidan omringad av den vackra bergskedjan Dentelles de Montmirail. Gigondas kallades en gång Jocunditas vilket ungefär betyder ”att ge glädje och njutning”. Torget i byn är centralt, där finns oenoteket Cave des Vigerons de Gigondas som presenterar appellationens 80 vinproducenter och där ligger också den enstjärniga Michelinkrogen L´ Oustalet. I år 2021 har området dessutom jubileum, det är 50 år sedan Gigondas fick sin Cru-status i appellationen, 1971. Det är den högsta klassificeringen för Rhônedalens viner där bynamnet anges på etiketten. Dessa är det Châteauneuf-du-Pape, Vacqueyras, Rasteau, Vinsobres, Lirac, Tavel (rosé), Beaume de Venise, Carianne och Gigondas.

Lunch med Henri-Claude Amadieu och Benjamin Gras på le Carré Gourmand

Benjamin Gras vid Domaine Santa Duc

Benjamin Gras möter upp över en lunch på Le Carré Gourmand inne i byn Gigondas tillsammans med Henri-Claude Amadieu (Pierre Amadieu). Båda har med sig vinflaskor från egen produktion till lunchen, Henri-Claude den friska Machotte rose´ och även prestigevinet Le Pas de l´´ Aigle från 2006. Benjamin Gras bidrar med ett vitt fräscht vin, Les Grands Calcaires av grenache blanc och clairette. Till de inledande aptitretande charkuterierna lirar rosévinet, men framförallt Benjamins vita med aromatisk lite oljig struktur och hög syra. Clairette är en druva som det lokalt jobbas för att få införlivat i Cru appellationen, den ger aromatiska vackert halmgula komplexa viner.

Solen gassar mot den grå stenläggningen vid restaurangens terrass, vi lånar restaurangens hattar som skydd när en krämig risotto bärs in vars lenhet möter det av ålder avrundade Le Pas de l´Aigle, Örnpasset där grenache och syrah vuxit på hög höjd i Amadieus vingårdar i La Machotte och La Romane. Henri-Claude och Benjamin har inte setts på ett tag och det pratas livligt och fnissas glatt om senaste nytt, uppdaterar varandra, bland annat om byggnationen av det nya vineriet vid Domaine Santa Duc, en stor satsning menar Benjamin.

Precis ovanför byn Gigondas, bakom den gamla Hospicet och kyrkan på 350 meters höjd ligger vingården Clos Derrière Vieille. Det gamla mejeriet ligger kvar mitt i de 3,5 hektar terrasserade sluttningarna i nordvästligt läge. Omgärdad av skyddande skog och bergskedjan som fond ges unika förutsättningar för druvorna grenache, syrah och mourvèdre (GSM) och även en hänförande utsikt över nejderna. Den bortglömda vingården förvärvat av familjen Gras 1994 och har succesivt restaurerats genom massal selection som innebär att sticklingar från modervingården ympas till nya unga stockar. – Terrasserna är väl genomtänkta för varje druvsort menar Benjamin och pekar ut varje läge. Syrah planterad i de den fuktigare jorden, mourvèdre i den stenigare och grenache i övergångsjordar. Den röda kalkrika märgeljorden är nu helt biodynamiskt skött.

Respekten för jorden och engagemanget för hållbar odling och framställning är genomgående i samtalet. I princip alla vingårdarna i familjen Gras ägo är biodynamiskt omställda. – Det är inget val menar Benjamin ståendes mitt i vingården Clos Derrière, det är en nödvändighet och resultatet är dessutom slående, all kvalitet i ett vin grundläggs i vingården det är inte förhandlingsbart. Han hukar och grabbar tag i en näve jord och granskar det med varm blick som för att ge eftertryck till orden. – Jorden här är full av liv.

Engagemanget och den hållbara filosofin kommer via oenologutbildning vid universitetet i Dijon men framför allt berättar Benjamin Gras om programmet OIV MSc för Wine Management som öppnat för besök i 28 vinländer. Det har gett värdefull grund för de viner han vill göra. Praktik på bland annat spanska Bodegas Vega-Sicilia och Domaine de la Romanée-Conti i Bourgogne lägger ribban högt. Benjaminför traditionen vidare och utvecklar samtidigt familjeegendomen Domaine Santa Duc. Gården ligger tio minuters bilfärd från byn mitt ute på Hautes Garrigues-platån. Benjamin är sjätte generationen i familjen Gras och har relativt nyligen tagit över ansvaret för vinmakandet, hans första skörd var 2017. – Det är givetvis mycket spännande och även ansvarstyngt att ta över, berättar han men är också tacksam över att pappa Yves fortfarande är synnerligen närvarande.

Yves Gras är en av de mer ansedda vinmakarna i området, han satte Gigondas på vinkartan under 80-talet när Robert Parker lyfte hans sätt att kombinera traditionell elegance with muscles i vinerna. Les Hautes Garrigues-platån fick genom Yves´ arbete ikonstatus. Han förvärvade även deras första lotter i grannområdet Chateauneuf-du-Pape och påbörjade vid samma tid processen att lägga om odlingarna till ekologiskt.

Totalt äger familjen drygt 20 hektar vingårdsmark, huvudsakligen i Gigondas och Chateauneuf-du-Pape. 12 hektar inom appellationen Gigondas ger prestigvinet Les Hautes Garrigues samt Clos Derrière Vielle och Aux Lieux-Dits. I Vacqueyras görs etiketten Les Aubes och mark i grannbyarna Rasteau, Roaix och Seguret ger vinet Les Quatre Terre klassat som Côtes-du-Rhône. De köper även upp druvor från kollegor och släktingar och producerar dessa som Benjamin utrycker det, som nego-wines eller Selection etiketterade som Santa Duc, utan Domaine-beteckningen innan. Exempelvis det i Sverige välkända vinet Santa Duc Les Viellie Vignes, Côtes du Rhône.

I Châteauneuf-du-Pape äger familjen sedan 2009 fyra unika vingårdslägen där huvuddruvan är grenache noir men även mourvèdre. Les Saintes Vierges var den första vingården som förvärvades och är en lieu-dit, en single vineyard. Ligger i den lite varmare sydostliga delen med sandig jord som ger mjuk struktur till vinet. La Crau Ouest är ett mycket speciellt och höglänt läge i de nordligaste delarna av appellationen med 80årig grenache i väldränerad jord. Ger ett långlivat vin med energi och djup. Le Pied du Baud är en liten lott på 1 hektar omgiven av skyddande skog som är en del av Plateau des Brusquieres sluttningar med klassik röd lera och de karaktäristiska stenarna, galets roulés. Ger ett generöst chosefritt vin. Habemum Papam från tre olika historiska vingårdslägen, Le Padel, La Font du Pape och Les Saintes Vierges med kopplingar till den första påven som valde Avignon till säte. Här finns även lite syrah som ger vinet fin fräschör.

De första byggnaderna vid Domaine Santa Duc upprättades 1874 och i sex generationer har utvecklingen pågått. 2019 står det splitternya vineriet i princip klart och här görs samtliga viner företaget framställer. Väl framme vid gården går vi igenom den höga frontbyggnaden med provningsrum i markplan och två trappor upp via familjens kontorsplatser där travar av papper tornar på borden. När vi når den översta våningen fäller Benjamin ner en trappa från innertaket och öppnar upp en lucka mot himmelen, vi kliver upp och ut på taket som ger en hissnande vy över hela Garrigues-platån med de anrika odlingarna runt gården som ger deras viktigaste vin Les Hautes Garrigue. – Historien är ibland slumpmässig, utbrister Benjamin och slår ut med armarna mot vingårdar i alla väderstreck, vi blickar ända ner till gränsen mot Chateauneuf-du-Pape. Han berättar hur marken kom i familjens ägor.

1852 beslutar sig kommunen för att auktionera bort sina 12 hektar garrigues på den flacka platån och när sedan vinrankor skulle planteras upptäcks den utmärkta för området karaktäristiska steniga röda lerjorden. Den geologiska mångfalden är särskilt rik i området och sätter sin särprägel på vinerna. Garrigues är även en beteckning för den för medelhavsområdet så särpräglade vegetationstypen av provensalska örter och andra låga buskar. Även den avgörande för vinernas typiskhet och arom. Jorden, växtlighet och den eviga mistralvinden ger tillsammans unika komponenter för Gigondas vinodling.

Huvuddruvan är framförallt grenache följt av mourvèdre, syrah, och delvis cinsault. Grenache är här vad pinot noir är för Bourgogne. Vinerna i appellationen behöver ha upp till 80 procent av druvan som ger generositet till vinet. Syrahdruvan planteras på svalare områden och ger i södra Rhône en fräschare karaktär än i norra delen där den blir mer köttig. Den soldyrkande mourvèdren bidrar med kryddighet, lakrits- och mörka bäraromer. – Jag är mycket förtjust i mourvèdre framhåller Benjamin, den bidrar med så mycket till karaktären och jag vill utöka arealen den odlas på. Detta sker också bland annat på Garrigues-platån, mest på bekostnad av syrahdruvans areal.

Det nybyggda vineriet med cave och källare är skinande snyggt med all modernitet där hanteringen blir skonsam bland annat med hjälp av gravitation. Benjamins intention om hållbarhet finns även i framställningen, intresset för det genuina med låg påverkan och vinifiering av varje jordlott för sig. Hela klasar, vildjäst, ingen filtrering. Förvaring på stål- och cementtankar samt nya stora Stockingerfat som samsas med äldre foudres. Även stora kärl av terrakotta på 1800 liter som man sedan 2014 lagrar cirka 20 procent av produktionen på. Vid jämförelse mellan ståltanksprov och terrakotta från Clos Derrière Vielle är skillnaden påtaglig. Terrakottan ger en renare och klarare frukt har jag märkt och en annan rondör till strukturen också, något du inte får i varken ståltank eller foudres. Benjamin sniffar från det ena glaset till det andra. Klar skillnad.

Flera vinmakare i trakten låter vinmusten vila på sin fällning, sur lie. På frågan lyfter Benjamin ett finger i luften och stannar upp mellan ståltankarna. – Ingen fällning! Det ger en fetma till musten som han inte eftersträvar, det ”tynger” mer än det lyfter. Benjamin använde det franska ordet élever när han förklarar hur vinmusten istället ska ”höjas” i framställningen genom att värna frukt och fräschör.

Väl inne i provningsrummet ansluter Yves Gras till bordet och samtalet tar en något filosofisk form medan vi snurrar på glasen, Benjamin bekräftar och förstärker, tonfallet är varmt. – Jag skulle säga att det är tre huvudregler som vi bär med oss där den första också är den viktigaste; balansen i vingården är det primära och omställningen till biodynamiska vingårdar är centralt för den kvalitet vi uppnår idag. Temperaturkontroll i caven är det andra och tålamod det tredje. Men vinet görs i vingården, det låter klyschigt, men det är sant.

Julien Brechet vid Domaine des Bosquets

Julien kör på brant och gropig väg upp till kullen där vingården La Colline ligger. Bilen vajar betänkligt i sidled men väl där och med Dentelles de Montmirail i ryggen är utsikten strålande över Garriguesplatån i Gigondas och egendomen Domaine des Bosquets. Julien pekar ut vingårdslägen med sina bestämda namn som Les Plateau, Les Routes och precis utanför gården Le Lieu-Dits men även Jasio, Roche och les Blâches. Närmsta grannen Domaine Santa Ducs byggnader känns nära, ungefär tio minuters bilresa.

Familjen Brechet odlar vin sen fem generationer tillbaka vid flera egendomar i södra Rhône och släktskap finns med familjen Meffre som är en stor familj med flera förgreningar i området. Huvudsätet är Chateau de Vaudieu i Chateauneuf-du-Pape och Le Plateau des Chênes i Lirac samt även Chateau de la Coulerette i Provence förutom Domaine des Bosquets i Gigondas. Juliette och Gabriel Meffres dotter Sylvette Brechet tog över egendomarna 1987 och hennes söner Laurent och Julien är idag ansvariga för driften.

Julien Brechet tog över Domaine des Bosquets 2006. Historien visar noteringar i Vinea culta från 1376 om att det odlades vin vid en lieu-dits kallad Bosquets, lundarna. Gabriel Meffre köpte des Bosquets 1962. Egendomen beskrevs som en ”sleeping beauty” som långsamt och metodiskt uppväcktes den av Juliens beslutsamma intentioner att göra extraordinära viner. Materiella investeringar så klart. Men Julien berättar framförallt hur han fått lära sig hantera de olika odlingslägena den tuffa vägen, genom att göra misstag. – Till en början gjorde jag det mesta ”för mycket” vilket innebar viner som också blev too much stilmässigt. Ledord numer är less is more. Jakten på balans är konstant menar han, och det är en fråga om tajming, att agera i rätt tid.

Idag säger han sig ha bra kontroll över de 26 hektaren vingårdslägen, hur de med precision ska hanteras för att ge den elegans han eftersträvar men också krama ur unik terroir från varje läge. Den geologiska mångfalden är en tillgång men också en utmaning. – Inget franskt vindistrikt har sådan stor geologisk mångfald sägs det, som en mosaik av jordar som bildats för över 200 miljoner år sedan. I huvudsak är det fyra typer av jordmåner; den massiva kalkstenen på höjden, den kalkrika sandjorden, den kolluviala eroderade jorden och det för Gigondas speciella rödaktiga stentäckta leran.

Över egendomen dominerar druvan grenache till 70 procent sedan syrah, samt lite mourvèdre och cincault, allt ekologiskt skött på väg att ställas om till biodynamiskt. – Jag har succesivt valt att vinifiera och även buteljera vissa vingårdslägen separat, till single vineyards. Först lotten precis utanför gården Le Lieu-Dit 2009 sedan La Colline 2013 och Le Plateau, Les Routes och Cheval Long Blanc 2016. Vinifieringsprocessen är snarlik för de totalt 14 olika vingårdslägena. Cold soak, alkoholjäsning 28 gr med vildjäst, cirka 30 dagars maceration med remontage i ståltank. Musten stannar två vintrar i källaren och förvarade på foudres (35 hl), demi-muids (5–600 l) eller bourgognefat (228 l), ingen ny ek.

La Colline är en speciell vingård på 300 meters höjd omgiven av skog mellan låglandet Hautes Garrigues och bergskedjan Montmirail. Stenig kalkrik jord enbart planerad med 50 åriga grenachestockar som på den flacka terrassen får lite olika solexponering och skördas därmed vid skilda tillfällen. Lägena används till olika etiketter; raderna längst bak mot skogen ger réservecuvéen, den mellersta delen ger den eftertraktade rosén och raderna längst fram ger prestigevinet La Colline med det låga skördeuttag på 15 hl/ha. Ett vin framställt sen 2013, högt rankat av vinpressen och vars andrahandspris på världsmarknaden trissas av efterfrågan. Cirka 3000 flaskor finns att tillgå varje år.

Les Plateau är en mindre lott som till större delen är planterad med 80–90 åriga stockar av mourvèdre i knepigt läge, låg avkastning cirka 15 hl/ha med stor variation år från år. Det ger ett unikt långlivat vin som Julien framställt sen 2016, viniferat i cementtank och lagrat 18 månader på demi-muids. Cirka tvåtusen flaskor görs bra år.

Les Routes är en liten parcell som ligger på Garriguesplatån planerad med en unik klon av Serine (Syrah) som Juliens bror Laurent fick av Jacques Reynaud på 90-talet. Rötter från Chave i Hermitage ger en fläkt av norra Rhône i kombination med södra delens varmare klimat. Vinet lagras 18 månader på bourgognefat. 1600 flaskor

Le Lieu-Dit…är ”platsen” precis utanför gårdshusen, en vingård med enbart åldrad grenache som lär ska ha varit i bruk sedan 1376. Jordmånen är sandblandad vilket ger en lättare framtoning och finess till vinet. 18 månader på demi-muids även här. 3500 flaskor framställs. Les Roches är det senaste tillskottet bland Bosquets vingårdar med nordligt läge i skuggan av La Colline planerad med syrah.

Förutom Cru-vinerna gör Julien Brechet en hett eftertraktad standardcuvée, Domaine des Bosquets réserve med 50 000 flaskor om året av druvor från hela domänen. Det är ett elegant vin med röd frukt, lätt kryddighet och mjuka tanniner. des Bosquets rosé görs i liten skala, mest grenache från den högra mellersta sidan av La Colline. Ett ljust lökskalsfärgat, friskt vin med smak av sommarbär. Le Regard Loin är en etikett han gör i mycket begränsad upplaga och en lite hemlig blend. Utanför Gigondas appellation görs Côte du Rhônevin som Cheval Long Blanc på grenache blanc och lite roussanne från ett och samma läge i sagolika byn Sablet. La Jérome en Côte du Rhône Villages från byn Séguret. En röd (tillåtet sen 2017) Beaumes de Venise rouge, grenache och syrah som vilat på bourgognefat samt Le Petit vin des Bosquets från unga stockar spridda över egendomen.

Julien Brechets passion och noggrannhet i alla led är påtaglig och han säljer främst sina Cru-viner till utvalda butiker och restauranger i Frankrike. – Jag vill ha kontroll i alla led och veta att vinerna kommer till konnässörer som kan uppskatta och göra dem rättvisa. Några av hans flaskor hittar dock till Sverige ibland, då får man hålla ögonen öppna och hänga på låset.

november 16, 2021 0 kommentar

Producenter Resor Sverige

Svenskt vin – besök på Kullabergs vingård

Skrivet av Birgitta

Utvecklingen av svenska vingårdar har gått fort. För ett tjugotal år sedan fanns några hektar odlingar med vinrankor i framför allt Skåne, det festa på hobbybasis. Idag är det professionella genomslaget stort. Av nästan två hundra svenska vinodlare är det ett femtiotal som satsar seriöst och är kommersiella, de flesta i Skånetrakten men flera finns i Halland och Blekinge samt på Gotland och Öland. Enstaka seriösa vingårdar finns även lite längre norrut men de flesta är samlade i södra Sverige av klimatskäl.

Svensk vingård expanderar stort, idag finns ett femtiotal kommersiella odlare främst i Skåne

En stor del av framgången med svenska vinproduktion är kombinationen av varmare klimat med längre växtsäsong och det branschen kallar PIWI-druvor (förkortning av Pilziwiderstandsfähigen rebsorten). De är framkorsade sorter som kräver mindre av bekämpningsmedel och ger ett hållbarare alternativ. Dessa druvor mognar tidigt och har motståndskraft mot svampangrepp som kan vara ett stort bekymmer i fuktiga kustklimat. Druvsorterna visar sig mycket lämpliga i det svenska klimatet och exempel på framgångsrika sorter är Solaris, Souvignier gris, Muscaris och Cabernet cortis.

Den gröna druvan Solaris (foto: Perina Thölin Larsson) och den blå druvan Rondo

Hybriddruvor har haft en något lägre status då vi är itutade att det är enbart Vitis vinifiera som gäller. Till viss del stämmer det i Europas vinländer som är bundna till vinlagstiftning och klassificeringar vilket gör det svårare att experimentera med nyare sorter. Men korsningar görs med förebild och dominans av Vinifiera vilket innebär att även traditionella vinländer kan godkänna dem. Tyskland, Österrike och Schweiz är ganska långt framme i sin utveckling av PIWI-druvor och dessa planteras även där. Tittar man på PIWI Internationals hemsida är vinsterna fler med dessa sorter, både ekologiskt och därmed ekonomiskt. PIWI-druvorna är alltså besläktade med de klassiska druvorna och smakerna är likaså. Nytänkande är på gång och utan att flytta positionerna för de druvsorter vi är vana vid så finns ändå en nyfiken framtid för nya vinländer och områden.

Idag finns ca 150 hektar vingårdsmark i Sverige

Sverige är på väg att utvecklas till ett nytt vinland. Det innebär en frihet att forma och hitta de druvsorter som passar i den svenska myllan och med de årstider som präglar vårt klimat. Utvecklingen har gått i rask takt med idag ca 150 hektar vinodling på bara ett par decennier. Flera svenska vingårdar röner dessutom erkännanden med prisbelönta viner internationellt. I takt med att antalet vingårdar ökar har också tillgängligheten utvecklats till en ny besöksnäring, många är vinintresserade och särskilt i pandemins spår och hemester så utforskas det som finns nära. På föreningen Svenskt vins hemsida finns gott om information om vart vingårdarna befinner sig och hur de håller öppet. Visningar av vingårdar, bo på vingård och vinprovningar erbjuds på många ställen.

Besök på Kullabergs vingård

Kullabergs vingård ligger mitt vid foten av det natursköna Kullaberget i Skåne, precis mellan den fina Bräckemöllan och Holy Smoke BBQ. Närheten till havet och de ljusa nätterna gör mikroklimat och växtsäsong idealiskt. Kullabergs vingård har prisats på flera håll för sina viner, både lokalt men också internationellt i olika vintävlingar. De innehar ca 14 hektar uppodlad vingård fördelade över tre större lägen och man utökar arealen för varje år. Jordmånen är i huvudsak sand och lera som vilar på den unika bergarten Kullait, 4 hektar planerades 2017 och 8 ha 2019 samt att 2 ha var planerade av den tidigare ägaren redan 2006. 2015 kom nya ägarna till vingården med Björn Odlander i spetsen.

De odlar främst gröna druvor som Solaris och Souvignier gris men också Donauriesling, Muscaris, Madeleine Angevine, Auxerrois och Johanniter. Blå druvor är Cabernet noir, Pinot nova, Rondo, Regent och Spätburgunder. Man gör även cider och ädeldestillat på druvor, äpplen, plommon/persika och fläder/citron. De satsar framåt även på att göra bourbonwhisky i det stora nya lokalerna som är under uppbyggnad för både vinframställning, destillering och lagring samt för provningsrum.

Vinmakare på Kullaberg är K Felix G Åhrberg,

Vinmakare och oenolog på Kullabergs vingård är välutbildade och välrenommerade K Felix G Åhrberg, inspirerande och brinnande informativ vid besöket om ambitionen att bygga upp svensk vinindustri. Felix är utbildad i Österrike och har arbetat sig runt hos vinproducenter i förutom Europa även Nya Zeeland och Sydafrika innan han återvände till hemlandet. Min bild är att Kullaberg satsar stort, har goda förutsättningar och goda kunskaper vilket ger resultat. Förutom Felix kunskaper har vingården stöttning i konsulterna Robert Steidl från Österrike och Mia Fischer från Sydafrika.

Vinmakare Felix framför Kullabergs satsning på nybyggnation av vineri, destilleri och lagerlokaler.

Vinerna är spännande och mest imponerad är jag av Immelen 2019, också ett vin som uppmärksammats med guldmedalj i International PIWI Wine Awards. Vinet är komplext och elegant med fin balans och citrustoner, lite arom av mandelmassa och bred fin längd i eftersmaken. 86 procent Solaris både från äldre och yngre stockar, 7 procent Souvignier Gris samt 7 av andra druvsorter, mest från lotter vid Bräcke skola och Jungs gård. Jäsning till hälften på ståltank och hälften på nya fat av österrikisk och fransk ek. Det unga vinet har legat på finjästen i åtta månader och buteljerat i augusti 2020.

Jag imponeras mest av det prisbelönta vinet Immelen 2019.

Lyckeri 2020 lanserades i juni på Bolaget och består av druvorna Solaris, Muscaris och Donauriesling från lite olika odlingslägen. Vinet är mycket friskt och aromatiskt med en anings ton av päron Askesäng 2020 är gjort på enbart Souvignier Gris och har jäst och lagrats i tre månader på stora ekfat. Vinet är generöst och fylligt och de underliggande ekfatskaraktären ger fin balans till den aromatiska frukten. Verkligen bra vin som lanseras i september 2021 på Bolaget.

Det blekröda vinet Skäret 2020 av druvorna Regent och Rondo samt Gylleröd 2020, ett orange vin på druvan Souvignier Gris som jäst med skalkontant i 20 dagar och därefter mognad på fransk ek i fyra månader. Båda vinerna finns på utvalda restauranger och vinbarer i trakten.

De båda mousserande vinerna Josefinelust, den ena rosé.

De mousserande vinerna är framställda enligt Méthode Cape Kulla, det vill säga traditionell metod med en andra jäsning på flaska. Jag provade två av de tillgängliga: Josefinelust Brut 2019 och Josefinelust Rosé Brut 2019, båda har legat på finjästen i 15 månader. Rosén lanseras bara lokalt och i vinbaren Skänken på gården under sommaren. Framställda av ett flertal olika druvor men mestadels Solaris, Donauriesling och Souvignier Gris. Friskt syrliga och försiktigt elegant fruktiga båda två, aningens grapefrukttoner och litet uns brödighet. Rosévinet tilltalar mig mest med sin somriga bärighet. Just de svenska mousserande vinerna har lyckats mycket bra med Solaris som vanligaste druva. Swedish sparkling wine association (SSWA) är en del av föreningen Svenskt vin och samlar dessa odlare av svenskt bubbelvin med gemensamma regler för kvalitet. Svenskt vin är på frammarsch!

Josefinelust Brut, Josefinelust Rosé, Lyckeri och Askeäng

augusti 6, 2021 0 kommentar

Italien Producenter Resor

Grand Cru från Ricasoli

Skrivet av Birgitta

Få kan konkurrera med anrik historia som familjen Ricasoli, i hjärtat av Toscana och Chianti Classico, närmare bestämt i byn Gaiole in Chianti i kommunen med samma namn. I 900 år och i 32 generationer har historia skrivits och utveckling pågått i och runt det vackra slottet Castello di Brolio där familjen har sitt lantliga säte. Familjen fick slottet som gåva av staden Florens under 1100talet. Baronerna Ricasoli har haft en betydande roll i utvecklingen av Chiantiområdet och dess viner.

Det vackra slottet Castello di Brolio med sin röda tegelfasad som blickar ut över den omfattande vinodlingarna

Mest känd är historien om Bettino Ricasoli som levde under 1800talet och var en framgångsrik politiker. Han kallades “järnbaronen” och var bland annat Italiens andra premiärminister i det enade Italien. Han var dessutom intresserad av odlingarna på sin lantegendom, slottet Brolio. Han hade en klar idé om hur vinet från området skulle smaka och hur druvorna skulle blandas. I ett brev daterat 1872 till en professor vid Pisa universitet formulerar han tankarna om en idealisk blend av Sangiovese i dominans stöttat av Canaiolo och eventuellt lite Malvasia (de gröna druvorna förbjöds så småningom). Detta anges som det första dokumenterade ”receptet” för Chiantis viner och i princip håller det ännu idag. För Chianti Classico gäller minst 80 procent Sangiovese.

Vy från terassen utanför slottet, Castello di Brolio. Till vänster ligger vingården Colledilà

Ricasoli har i nutid haft en varierande utveckling då familjen sålde vinodlingarna till Seagram 1958 med dalade kvalitet som följd. 1980 köpte det australiensiska företaget Hardy´s företaget men bidrog inte till särskild utveckling tyvärr, det var bulk som gällde i dessa årtionden. Först 1993 kunde Bettino Ricasoli d.y. (sonson till den förre Bettino, järnbaronen) köpa tillbaka vingårdarna och året efter, 1994 tog sonen Francesco Ricasoli över ansvaret, han var då den 32:a baronen i rakt nedstigande led.

Slottet sett från landsvägen mot Gaiole in Chianti.

Francesco Ricasoli satsade på innovation, forskning inom jord och kloner samt hållbarhet vilket innebar ett stort kvalitetslyft för vinproduktionen. Totalt äger Ricasoli 1200 ha mark som till stor del består av skog och äng men också större olivodlingar. 240 ha är uppodlade vingårdar och i forskningsprojektet ”Beyond zoning” görs analys av egendomens samtliga jordar. Projektet identifierar 19 olika jordmåner på egendomen varav fem ansågs som särskilt betydande. Sandjoden arenarie, galestro och skifferjorden Scaglia Toscana, albaresejorden Monte Morello, organiska blandjorden Marine deposit och den eroderade lerjorden ancient fluvial terrace.

De unika markerna med skifferjorden Galestro och kalkstenjorden Albarese som de bästa

Carlo Ferrini är den välkända vinmakaren som också bidragit till Ricasolis återkomst på kvalitetshimlen. Hans anseende är bekräftat genom att tre gånger utsetts till Winemaker of the year och har även samarbetet med andra toscanska producenter som Fonterutoli, Brancaia och Poliziano. Carlo kallas även för ”Mr Merlot” då han anser att druvan passar ypperligt som Sangioveses stöd, särskilt de år då Sangiovese inte förmår mogna helt ut. Sangiovese kräver lång växtsäsong, knoppas tidigt på våren och mognar sent på hösten. Merlot däremot mognar tidigt.

Gallo Nero och torget i Siena är två lokala företeelser.

Historien om Gallo Nero, den svarta tuppen som Consorzio Vino Chianti Classico använder som logga, är även en roligt skröna att känna till. Fejderna mellan Florens och Siena har genom tiderna varit återkommande och när gränsen mellan dessa städer skulle utses skulle det ske genom en ryttartävling. På utsedd dag när tuppen gol skulle respektive ryttare rida i sporrsträck från var sin stad, där de möttes skulle gränsen gå. I Siena valdes en vit välmående tupp ut för tillfället och i Florens en mager hungrig svart tupp. Det innebar att den svarta tuppen vaknade betydligt tidigare och Florens ryttare fick ett stort försprång. Ryttarna möttes strax utanför Siena.

Skrönan om den magra och hungriga svarta tuppen som vaknade tidigt i Florens.

Provningen

Provningen består av två delar; en del med tre av Ricasolis och Brolios standardviner i olika ambitionsnivåer, och en del med tre av deras vingårdsbetecknade Grand Cru:er; Colledilà, Roncicone och Centiprimo. Vinifieringen av dessa sex viner är näst intill identisk med maceration och fermentation i 24–27 graders tempererad ståltank i ca två veckor och lagring 18 månader på 500 liters tonneauxfat av fransk ek i lite olika ålder. Det som skapar variation är alltså olika jordmåner och vingårdslägen samt unika kloner av Sangiovese.

Rocca Guicciarda Riserva 2018. har fått sitt namn efter en gammal feodal egendom tillhörande Ricasolis. 90 % Sangiovese, 5 % Merlot och 5 % Canaiolo ger ett friskt vin med dominant körsbärssyra, aningens bitterhet och god örtig kryddighet såsom exempelvis salvia. Vinet fräschör och rejäla syrastruktur ger lätthet och inbjudande matvänlighet. Riserva innebär att vinet behöver fatlagrats 24 månader varav 3 på flaska.

Brolio Riserva 2016. 80 % Sangiovese, 15 % Merlot, 5 % Cabernet sauvignon i strikt urval från olika vingårdslägen på 260 meters höjd från en strålande och varm årgång. 2016 hade en torr och het vinter och sommar med sent välkommet regn och bra druvmognad. Vinet har en finstämd doft, djup och mörk körsbärsfruktig smakbild med nyanserad längd och toner av kaffe. Fina mognadstoner omfamnar fattonerna väl.

Castello di Brolio Riserva Gran Selezione 2016. Flaggskeppet i produktionen som funnits med länge från strikt urval av druvor från de bästa lägen av de fem viktiga jordmånerna ca 400–500 möh i sydvästligt läge. 97% Sangiovese, 3% Abrusco (colorino). Vinet bjuder in till härliga mogna doftaromer av röd frukt som är omöjligt att värja sig emot, intensivt och djupt med plommon och choklad i paletten och en lång lite rökig eftersmak. Delikat! Gran Selezione är en relativt ny klassificering (2014), den innebär att vinet behöver fatlagras i 30 månader varav 3 på flaska och druvorna komma enbart från producentens egendom. Av de tre första vinerna glänser detta tredje med prestigevinets guldkant.

Colledilà Gran Selezione Grand Cru 2017. Det första Cru:vinet de gör 2007 är 7 hektar stor av lerig kalksten, Monte Morello (albarese) i sydöstligt läge 390 möh. Vingården planterades 2002 med 6600 plantor/ha. 100% Sangiovese (Brolio kloner) som handskördats den 21/9, avstjälkats och jäst på ståltank med daglig punsch down i 15 dagar. Den hanteringen gäller för alla tre Cru:erna. Buteljerades 13/2 2020. Mineraltoner av rökighet och farfars cigarrlåda stiger i första andetaget, elegant eller stram framtoning med strukturerade tanniner, koncentrerad solmogen körsbärsfrukt, chokladarom och liten alkoholhetta (14%) med uppfriskande syror. Ännu ung med förvånansvärt tillgänglig. Årgången 2017 hade en varm och mild vinter, frost i april och två heta sommarmånader. I slutet av augusti kom regnet som dämpade värmen och skörden kunde genomföras i rätt tid.

Roncicone Gran Selezione Grand Cru 2017. Vingården i mitten av egendomen är 10 hektar stor bestående av marint sediment av sand, större sten och organiskt material, ligger på 320 meters höjd i sydöstligt läge. Vingården planerades 1998 med 6600 plantor/ ha och första årgången av Roncicone var 2015. 100% Sangiovese (Brolio kloner) skördade 6/9, buteljerat 12/2 2020, ger vinet ett rustikt uttryck och en direkt mörk fruktighet av plommon, täta men följsamma och mjuka tanniner i en svallvåg av långa kaffearomer.

Centiprimo Gran Selezione Grand Cru 2017. Den minsta vingården av de tre är på 6 hektar lerig eroderad (fluvial) jord i sydvästligt läge, ca 300 möh vid Arbiaflodens dalgång längst söder ut i egendomen. Vingårdens densitet är lite lägre än de andra två, 5952 plantor/ ha. 100% Sangiovese (Brolio kloner) skördade 25/9 buteljerat 11/2 2020, ger i detta vin en stor kropp och komplexitet, kraftfulla tanniner och intensiv kryddighet, ändå balanserad finess med alla chiantireferenser på plats med röda mogna körsbär, stadig syra och chokladpraliner på parad. Ett ungt vin som redan nu bjussar rejält på sig själv. Tre mycket fokuserade välgjorda Grand Cru:viner som visar på stor variation från en av Chianti Classicos trotjänare, Ricasoli.

april 15, 2021 0 kommentar

Italien Producenter Resor

Frank Cornelissen på Etna

Skrivet av Birgitta

Historien om hur den belgiske vinhandlaren Frank Cornelissen hamnade på Etna för att odla vin började 1999 då han vid en blindprovning förväxlade nerello mascalese med nebbiolo, den strukturella likheten var slående och jämförelsen med en blek Barolo är inte så långt borta. Frank blev mycket intresserad av de förutsättningar som Etnas vingårdar tycktes ge och utforskade den då relativt okända norra delen av Etnas appellation. Han blev uppenbarligen övertygad om att här kunde det framställas storslagna viner från de gamla vingårdarna, de flesta på egen rot, om de bara fick lite omtanke och kärlek. Redan 2001 hade Frank gjort sina första 1000 flaskor av Magma, idag hans prestigevin.

Jag möter Giacomo Bardassi utanför kyrkan i den lilla oansenliga byn Passopisciaro. Rakt över gatan från kyrkan ligger det till synes spartanska vineriet i en brant sluttning, förutom skylten ”Cantina” och det mycket finstilta Azienda Agricola Frank Cornelissen, är det inte mycket som antyder om att det här i dessa lagerlokaler, framställs några av Etnas bästa viner. Den färgstarke Giacomo är Frank Cornelissens PR-ansvarige och han har även varit med nästan från starten och är högst delaktig i vingårdar och vinframställning. Idag framställer de ca 100 000 flaskor per år från 14 ha egna contradas och även från 20 ha vingårdar de långtidsarrenderar.

Frank Cornelisson har blivit lite av en ”poster boy” för Etnas naturliga viner och har gjort sig ett namn i vinvärlden som strikt och näst intill fundamentalistisk naturvinsproducent. Hans viner fick snabbt fantastiskt genomslag men även viss kritik för instabilitet. Men även den mest rigorösa kan mjukna och utvecklas, det märks tydligt vid besöket då de vita vinerna inte längre kallas ”orange” och att de numer framhåller det territoriala och det autentiska i vinerna än det stringenta i naturlig vinframställning. Giacomo blir nästa provocerad när jag frågar om de fortfarande kallar sina viner naturliga; ”Vad är ett naturligt vin?” utbrister han med utslagna armar, det finns inga tydliga regler för det!”

Men visst är det low-intervention vinmakning vi pratar om fortfarande, så låg påverkan på druvor och must det bara är möjligt eftersträvas till fullo. Det är inte en enda stål- eller cementtank i sikte inne i vineriet och naturligtvis inga ekfat, dock några få mindre amforor! Jag möts av stora 1200 – 2500 liters glasfibertankar som beskrivs som det ultimata materialet som inte påverkar vinmusten, vilket stål eller cement lär ska göra enligt Franks filosofi. Det är intressant att höra då man hos andra vinmakare som exempelvis framställer biodynamiskt, ofta hör att de tar bort epoxyn från insidan av sina cementtankar. Helt klart olika filosofier! Även lättare filtrering är numer tillåten hos Frank Cornelissen för både de röda och de vita vinerna sen ett par år, samt även viss användning av svavel i hans två enklare röda viner MunJebel Classico och Susucaru.

Tekniken att macerera med druvornas skal används fortfarande för de vita vinerna, men bara innan jäsningen börjar, ca 4 dagar. Dels ger detta en längre kontakt med jästen på skalet men också en tätare smak till vinet, menar Frank. Vinet jäser klart i de stora glasfibertankarna vid ca 16 grader och efter den malolaktiska jäsningen flyttas vinet till den svalaste delen av källaren och buteljeras sen i februari-mars året efter.

Franks instegsvin hette fram till 2017 Contadino men har nu bytt namn till Susucaru Rosso och är ett blandvin från olika vinmarker. MunJebel Rosso Classico är nerello mascalese av lättare stil och MunJebel Bianco Classico är verkligen vibrerande friskt och görs av carricante och grecanico dorato. MunJebel betyder fritt översatt från lokal dialekt ungefär eldsberget.

Hans MunJebel Contrada-viner, specifika crus och vingårdslägen, har vuxit i antal med åren och de har fått mer fokus i resonemangen om territoriella värden mer är framställningsmässiga. I dagsläget är de åtta röd crus inklusive hans Grand vin Magma samt två cuvéer av vingårdslägen. Av contrada-vinerna görs ca 2500 flaskor per läge och år, förutom Magma som görs i betydligt färre flaskor de goda år det framställs. Vinifieringen är snarlikt i dessa prestigeviner avstjälkning och krossning av druvorna, jäsning med ‘pied de cuve’ (spontan förjäsning) och cirka 60 dagars skalkontakt i glasfibertankar, ingen klarning men lättare filtrering. Dessa viner får även mer tid på sig än de övriga, de buteljeras senare på våren året efter då musten har god fräschör i frukten, är kompakta och knutna så de kan klara buteljeringen bra. Med det nybyggda lagerhuset är tanken att contrada-vinerna ska vila ytterligare ett år innan försäljning.

Contrada-vinerna

Magma Rosso

från Contrada Barbabecchi i Solicchiata. 100 åriga nerello mascalese på egen rot, 870–910 möh från ett läge som vänder mot nordost med tidig morgonsol som ger en djup fruktmognad och silkeslena tanniner till vinet. Magma är Franks Grand vin och prestigevin som bara görs bra årgångar och då i ca 1500 flaskor.

Contrada Barbabecchi (BB) görs de år då druvorna inte håller för Magma Rosso.

Contrada Monte Colla (MC)

70 åriga nerello mascalese på 870 möh i Castiglione di Sicilia. Vingårdsläget är brant och terrasserat med ypperligt solbelyst sydläge. Jordmånen är sand och lera och vinerna härifrån är vanligtvis rika och kraftfulla.

Contrada Zottorinoto Chiusa Spagnola (CS)

80 åriga stockar av nerello mascalese från läget Chiusa Spagnola i contradan Zottorinoto på 670 möh i byn Solicchiata. Helt oympade stockar som ofta ger djupa och tanninrika viner.

Contrada Feudi di Mezzo sottona (FM)

40 åriga nerello mascalese på 540 möh i det stora och vidsträckta contrada Feudi di Mezzo i Passopisciaro. Druvorna från denna lägre del ,sottona, vinifieras separat från Porcaria då förutsättningarna är så pass olika och rankorna yngre i de lägre delarna av contradan.

Contrada Feudi di Mezzo cru Porcaria (PA)

Vinet görs av 60 åriga nerello mascaleserankor på 640 möh i byn Passopisciaro från vingårdsläget Porcaria i den övre delen av den stora contradan Feudi di Mezzo. Läget är knepigt och det kan vara svårt att få druvorna att mogna, men då det lyckas ger det viner med ypperlig kraft och elegans.

Contrada Campo Re (CR)

70 åriga nerello mascalese, delvis oympade, på 730 möh från trakten runt byn Randazza på Etnas nordvästra del. Campo Re har en djup och tung jord som får druvorna att mogna senare än andra lägen. Detta innebär ofta att vinet härifrån får extra kraft och struktur med rejäla tanniner och Campo Re jämförs ibland med Barolos stil och komplexitet.

Contrada Crasà (CA)

Ung vingård med 20 åriga nerello mascalese på 640 möh nedanför byn Solicchiata, sandig jordmån ger viner med silkeslena tanniner och mjuka struturer.

Cuvée Perpetuum (P)

Ett vin gjort på en blend av vingårdslägena Piano dei Daini 2015, MunJebel classico 2016 och Crasà 2017. Frank beskriver att cuvéen kommer från en gammal prepetual-metod där årgångar och lägen blandas som i en solera. Framhålls som ett old-school vin!

Cuvée Vigne Alte (VA) – är en cuvée från de allra högsta terrasserade odlingarna i Tartaraci på 1000 meters höjd i byn Bronte samt Monte Dolce och Pettinociarelle i Solicchiata. Rankor helt och hållet på egen rot och som ger vinet uttryck som mycket väl beskriver en svalodlad oldvines elegans och VA är också det vin som är allra mest burgundiskt i stilen.

Provade viner

MunJebel Bianco Classico 2018

gav ett mycket friskt intryck, lätt och elegant med gula äpplen i doften, lite lemon curd och fin ren hög (!) syra, lite rökig mineralitet och bra längd. 50/50 var av druvorna carricante och grecanico dorato.

MunJebel Rosso Classico 2017

är blekt i färgen med blåbär och björnbär i den inbjudande doften med fin ung frisk fruktighet i medelfyllig smak, relativt snälla tanniner med en mjuk rundör och elegans. Franks standardvin av 100 % nerello mascalese från olika lägen i contradas som Zottorinoto-Chiusa Spagnolo, Feudo di Mezzo-Porcaria och Pontale Palino.

MunJebel Rosso Classico 2018

Vinet är ungt och lite kartigt med rejäl bärighet i både doft och smak, friskt fruktsyra och lätt lite josig känsla med vinbär och hallon i stora doser. Intressant med de båda årgångarna sida vid sida, de framstår som helt olika till stil och karaktär. 2017 har betydligt med pondus medan 2018 just nu har all tänkbar friskhet åt en lättare beaujolaisstil.

Contrada Zottorinoto Chiusa Spagnola (CS) 2017

Vinet är buteljerat för bara någon månad sen och är rubinröd i färgen och doftar intensivt av röda bär, lingontoner och örtig härlig kryddighet. Vinet känns ungt med lite kärva tanniner men ändå läskande friskt i syran och med en redan påtaglig längd. Här finns potential! Man känner en viss vördnad inför vinet från dessa gamla fina nerello mascalesestockar, plantade under 1920-talet och som fortfarande står på sina egna rötter.

Contrada Vigne Alte (VA) 2017

Vinet är relativ mörkt och intensivt med djup och komplexitet, dova toner av hallon och körsbär, täta silkiga tanniner som indikerar lagringspotential, men ljuvligt gott att sippa redan nu, läckert och imponerade vin! Enlig Frank så är det de olika svala och höga odlingslägena för nerello mascalese som ger VA-vinet sin finess och elegans med burgundisk likhet.

mars 14, 2020 0 kommentar

Italien Producenter Resor

Pietradolce på Etna

Skrivet av Birgitta

10 minuters bilresa från Fessina ligger byn Solicchiata och välkända vineriet Pietradolce. Det pampiga vineriet är iögonfallande där det ligger upp mot Etnas brant, stora glaspartier och kantiga former i grå betong. Det osar modernt! Michele Faro grundade Pietradolce 2005 och vingårdarna på 11 ha består av åldrade nerello mascalese och carricantestockar, vissa pre-phylloxera och uppemot 120 år gamla inom Contradas Rampante och Zottorinoto mellan 600 och 900 möh.

Michele Faro som var en av de första att tro på Etnas potential för kvalitetsvin och familjen Faro driver även en stor plantskola för exotiska växter i byn Riposto norr om Catania där också familjens lyxiga hotell Donna Carmela ligger. Micheles filosofi är att bevara de gamla vinmakartraditionerna och samtidigt använda modern teknologi. Tillsammans med Giuseppe Parlavecchio gör de enastående viner på de båda druvorna och de har nått stort erkännande i vinvälden och i vinpressen, Stephen Brooks har ex. två av Pietradolces viner, Archineri bianco och Barbagalli rosso, på sin top20lista över Etnas bästa viner.

Väl inne i anläggningen möts vi av Alessandra Pagliaro som visar runt i en bländande blandning av konstmuseum och vineri, allt designat och stilrent, imponerande konstinstallationer samsas med rader av ståltankar och fat. Till och med ett bibliotek för vin inrett i ljust träslag och bord utformade som druvklasar. Även deras etiketter är symboliskt framtagna med en ”woman-vulcano” i olika färger för Archinerivinerna som gestaltar kraften från Etnas terroir. Instegsvinets etikett med ilsket intensiva streck symboliserar vulkanens utbrott. Alessandra berättar även om ett nyare projekt som ger det vita vinet Sant´Andera från en lott gamla albarello pre-phylloxera carricante på västra sidan Etna. Av Sant´Andrea har de bara gjort två årgångar ännu.

Pietradolces viner är både moderna, kraftfulla och karaktärsfulla. Instegsvinet Pietradolce finns i både bianco, rosato och rosso, följt av det aristokratiska flaggskeppet Archineri rosso och bianco. Vidare gör de Contradavinerna Rampante och Santo Spirito samt det eftertraktade Barbagalli som betraktas som ett av Etnas bästa viner, de två senare gick dock inte att prova på plats.

Vinerna

Pietradolce Etna Bianco 2017

Helt och hållet på yngre rankor av carricante från byn Solicchiata på Etnas norra sida uppemot 600 möh som ger fräschör och lätthet till vinet samt mineral, päronsplit och gelégodis men också den typiska lilla sältan i eftersmak. Vinifierad helt på ståltank.

Pietradolce Etna Rosato 2017

På nerello mascalese till 100 % från samma by som det vita men på något lägre höjd. Vinet har en vacker lökskalsfärg och härlig hallondoft som också slår igenom på smaken, förvånansvärt fylligt med en pigg fruktsyra, en riktigt bra matrosé.

Pietradolce Etna Rosso 2017

Nerello mascalese till 100 % även här. Det röda vinet har samma härkomst som det vita och rosévinet men medans dessa viner är viniferade på ståltankar så är har rosson vilat på stora Tonneauxfat som ger lite extra struktur och mognad. Vinet är ljust, elegant med pigg syra, medelfylligt med varma röda bärtoner av lingon, vinbär och körsbär.

Pietradolce Archineri Bianco 2018

Pietradolces vita toppvin, 100 % carricante från 100–120 år gamla stockar på Etnas östra sluttningar, pre-phylloxera på 850 meters höjd, ger ett koncentrerat, generöst och aromatiskt vin men tropiska fruktaromer, melon, mogna gula äpplen, komplexitet och citursfiness till det mineraltäta och lite salta långa avslutet. Vinifiering och lagning på ståltank. Ett strålande utmärkt vin, även uppmärksammat av vinpressen!

Pietradolce Archineri Rosso 2016

Ett vin som kommer från ett speciellt vingårdsläge nära byn Solicchiata på Etnas norra sida. Här är nerello mascaleserankorna mellan 80 och 90 år gamla inom Contradas Rampante och Zottorinoto på 600–900 möh. 14 månader på lättrostade stora franska ekfat. Vinet har fin rubinröd färg, komplexa aromer av mörka bär, plommon, viol, torkade örter och rosenblad, eleganta tanniner som balanseras av frukt och syra, fin både bredd och längd.

Contrada Rampante 2016

Detta vin är Archineris broder då det vuxit sida vid sida, bara meter från varandra men som visar hur olika syskon kan vara. Ett enskilt läge på 1 ha som vinifierats separat sen 2014. Nerello mascalese även här så klart, men om Archinerin är åt det elegantare hållet finns ett djup och en täthet i Rampantevinet som imponerar. Vinet lagras 14 månader på lätt rostade 500-700 liters ekfat där även malolaktisk jäsning sker. Läder och chokladaromer samsas med de mörka bären och plommon uppbackat av täta tanniner, fin balans och harmoni och pepprigt slut. Ett av de kraftfullaste röda viner jag provade på Etna.

mars 14, 2020 0 kommentar

Italien Producenter Resor

Tenuta di Fessina på Etna

Skrivet av Birgitta

Tenuta di Fessina ligger i den pittoreska byn Rovittello i hjärtat av kommunen Castiglione di Sicilia i regionen Catania på den exklusivare norra delen av Etna DOC. Precis invid landsvägen ligger den vackra gråstensbyggnaderna med ett sömnigt förmiddagslugn över sig. Mitt på gårdsplanen ligger en vacker brunn och i husen ryms några unika och sobra hotellrum. Jacopo Maniaci möter upp och vi inleder med en fin promenad i vingården precis utanför knuten. Jacopo är VD och winery manager samt enligt honom själv en allt-i-allo i företaget, född i trakten och pratar med inlevelse om etnavinets goda förutsättningar. Etna själv pustar och bolmar teatraliskt i fonden medan vi strosar genom de gamla knotiga vinstockarna. ”Lady Vulcano” är synnerligen närvarande!

Fessina grundades 2007 av Silvia Maestielli, tillsammans med maken Roberto Silva och vinmakaren Federico Curtaz. Silvia är sprungen från Florens i Toscana och föll för det praktfulla landskapet runt Etna. Jacopo lägger stor vikt vid att förklara hur situationen såg ut vid den tidpunkten i de mindre byarna runt Etna, de var ”sovande” och ingen talade om trender eller stigande stjärnor. Sivlia som pionjär och dessutom kvinnlig vinmakare fick kämpa lite extra för att få gehör till en början i en mansdominerad kultur, men hon var övertygad om vad hon ville åstadkomma och såg de gamla alberelloväxta vinstockarnas potential. Hängiven och mån om att värna arvet från tidigare generationer, vill hon även sätta en ”feminin” prägel på sina viner.

Fessina äger 7 ha vingård och har långtidskontrakt på lika mycket vilket ger totalt 15 ha vingård att förfoga över. Vinmakare är Giandominico Negro. De producerar ca 80 tusen flaskor per år varav en tredjedel är vitt. I Rovittello-vingården vi promenerar igenom finns ett block som är planerat 1932, nästan 90åriga stockar av nerello mascalese, men även några andra gröna sorter och en del nerello cappuccio i en salig fieldblend. Just det block som är från 1932 ger deras cruvin Il Musmeciuppkallat efter den gamle mannen Ignazio Musmeci som planterat och vårdat vingården innan Silvia tog vid. Rovittello-vingården ligger skyddat i en svacka omgärdat av lummiga hazzelnötsträd.

Erse bianco, rosado och rosso är gårdens instegsvin och speglar Fessinas identitet och var det första vinet Silvia gjorde 2007. A´Puddara och Il Musmeci är Fessinas prestige- eller cruviner. Tenuta di Fessina och Silvia Maestrelli har rönt stora framgångar och fått många erkännanden av världens vinpress. Steven Brooks har bland annat med Fessinas vita A´Puddara 2016 på sin top20 lista (91p) över Etnas viner i Decanter.

Vinerna

Erse Bianco 2017

av 80 % carricante och resten catarratto och minnella. Från Contrada Manzudda i kommunen Biancavilla och vingårdslägena Milo och Santa Maria di Licodia på 900 och 950 möh, sydöstligt läge och vinstockar planterade 1950 och 1930 ger djup och intensitet till vinet. Vinifiering och lagring i ståltank. Vacker halmgul färg med grönstick, fräsch doft av citronzest, kryddig och lite oljig struktur med fin elegans och längd.

A´Puddara 2017

100 % carricante planerde 1950 i en 2 ha stor lott på 900 höjd över havet i Contrada Manzudda i Biancavilla. Strikt urval av druvor som krossas med stjälkar och fermenteras i stora 3500 liters franska fat samt vilar på dessa i 8 månader. Fantastiskt distinkt och personligt vin, halmgult med rik frukt av aprikos, klockren vacker saltstänkt syra och varm längd i smörigt mjuk smak. Med facit i hamn är A´Puddara det bästa vita vinet jag provade på Etna! Superbt!

Erse Rosso 2017

90 % Nerello Mascalese, 8 % nerello cappucco och 2 % minnella och carricante från den 6 ha stora contradan vid Rovittello planterad 1950. Avstjälkade klasar fermenterade i ståltank ger friska körsbärstoner, lite aromatisk koriander men fräschören kommer från den läckra fruksyran som drar i käkarna och som balanseras av den röda fruktigheten, de silkiga tanninerna ger ett elegant uttryck.

Laeneo 2017

100 % nerello cappuccio ger ett helt annat vin än mascalesen. Cappuccio är knepig att odla, ger gärna en bitter ton men bra färg varför den ofta får komplettera nerello mascalese. I detta vin från en lott på 1,5 ha i Biancavilla och Contrada Manzudda ger druvan ett lättsamt vin med lite stallig doft och liten strävhet. Klassat Sicilia DOC.

Il Musmeci 2015

är prestigevinet av 100 % nerello mascalese från Rovitelloblocket planterat 1932. Skördas en vecka senare än övriga stockar, avstjälkas och fermenteras ett par veckor innan det lagrat på stora franska ekfat 6-8 månader, flasklagras sen minst 4 år. Härligt mogen röd frukt och yppighet, här kommer den feminina stil som Silvia vill eftersträva fram, elegans och mjukhet i ändå djup läcker smak. Mycket bra!

mars 14, 2020 0 kommentar

Italien Resor

Heta Etna

Skrivet av Birgitta

Vilken boom vinområdet Etna DOC på Sicilien upplevt de senaste tio femton åren, från relativt okänt med övergivna gamla vingårdar till ett hett och trendigt område där vingurus som exempelvis Angelo Gaja från norra Italien letat mark med ljus och lykta för att köpa och investera i. Vinstilen från Etna med lätta, eleganta röda och friska vita viner ligger helt i tidens trender. Mystiken finns där också då Etna är en synnerligen påtaglig och aktiv vulkan! Lady Vulcano som hon kallas i trakten, Italiens största aktiva vulkan imponerar med sin 3323 meter över Medelhavet.

Sicilien är Medelhavets största ö och Italiens största region och man kan förstå att ön varit attraktivt ur maktsynpunkt genom åren. Många är de folkslag runt Medelhavet som lämnat kulturella avtryck. Araberna som hade makten på 800talet delade in ön i tre dalar, en indelning som fortfarande är aktuell inom vinproduktionen. Val Demone i nordost där Messina, Catania och Etna ligger och där druvorna nerello mascalese, nerello cappuccio och carricante är centrala. I Val di Mazara västerut är Marsala det mest välkända vinet med druvor som inzolia, grillo och catarratto. I Val di Noto i sydost där Syrakusa ligger och de vackra städerna Noto, Ragusa och Modica, regerar druvan nero d´avola (calabrese) tillsammans med druvan frappato. Sicilien har ett enda DOCG klassat område, Cerasuolo di Vittoria i Val di Noto, och 23 DOC-områden där Etna fick sin klassificering 1968.

På 1970 och -80 talet var det enklare bordsviner som exporterades från Sicilien eller vin från de stora företagen som Tasca d Àlmerita/Regaleali eller Duca di Salaparuta/Corvo som dominerade marknaden eller starkvinet Marsala förstås, och öviner från Pantelleria. På 1990talet kom influenser med internationella druvor som chardonnay och cabernet sauvignon som exempelvis storproducenten Planeta representerade. När sedan den pionjära trion Marco de Garzia, Andrea Franchetti och Frank Cornelissen hittade till Etnas norra sluttningar med gamla 100 åriga stockar av carricante och nerello mascalese runt året 2000 var det startskottet på en ny era. De större producenterna är i stort sett samtliga etablerade på Etna idag under lite olika namn; Tasca d`Almerita som Tascante, Cusumano som Alta Mora, Firriato under etiketten Cavanera, Piccini som Torra Mora medan Planeta däremot använder sitt eget namn på Etna.

Etna DOC

Historiskt fungerade Etna som reserv för norra Italien som hade ont om druvor efter att vinlusen slagit till i början på 1900-talet. Norra delarna hade även efter detta behov av de sockerstinna druvorna från ön för att bättra på sin egen syrliga must, så ”vintågen” från söder gick ganska länge till de nordliga ofta högre ansedda distrikten.

Appellationen Etna DOC i regionen Catania har formen av ett bakåtvänt C som löper runt vulkanens norra del från Randazza, österut mot Passopisciaro och Milo till Biancavilla i sydväst. Vinodlingarna täcker ungefär 1000 ha och runt 170 vinproducenter är etablerade som gör ca 8 miljoner flaskor vin årligen. Avgränsade vingårdar eller vingårdslägen kallas här Contradas.

På Etna står de flesta av de gamla vinrankorna än idag fortfarande på sin egen rotstock vilket lockar både vinkonsumenter och framförallt vinmakare. Länge ansågs de gamla lågproducerande rankorna som oftast var uppbundna som alberello, låga buskar, vara för krävande arbetsmässigt och vinerna blev för dyra att producera. Den anrika beskärningsmetoden alberello kräver manuell skörd, men buskens form ger ett fint skydd för druvorna och idag anses alberello ge de bästa förutsättningar för kvalitetsvin med lågt skördeuttag och hantering för hand. Den norra delen av appellationen är framför allt erkänd för sina gamla odlingar av nerello mascalese, alberello, på egen rot.

Då Sicilien med sitt sydliga läge har ett utpräglat medelhavsklimat har ändå Etna med sin höjd ett relativt svalt, luftigt och tempererat klimat och det skiljer sig en hel del från de andra områdena på ön. Geologiskt sett handlar det om vulkanisk basalt, lava och sand, en jordmån rik på mineraler. Den vulkaniska jorden, den höga höjden och närheten till havet skapar förutsättningar för ett speciellt mikroklimat som ger komplexa och intressanta viner, något man kanske inte trodde var möjligt så här långt söderut.

Druvorna

På Etna växer de blå druvorna nerello mascalese och nerello cappuccio. De jämförs ofta med stram och strukturell nebbiolo från Barolo och Barbaresco men även med Bourgognes pinot noir finns liknelser. Etnavinerna är eleganta och lätta, vissa josiga men många mycket smakrika, de har ofta en ljusare färg, silkiga tanniner och hög syra precis som sina nordliga kusiner. Aromerna är jordiga, bäriga och rosendoftande medan toner av flinta speglar den vulkaniska jorden. Nerello mascalese är huvuddruvan och nerello cappuccio oftast den kompletterande som bidrar med färg och struktur. För klassificeringen Etna DOC Rosso behöver det vara mist 80% av nerello mascalese i vinet.

Det är särskilt intressant att de vita vinerna utmärker sig under mitt besök på Etna! A´Puddara från Tenuta di Fessina och Pietradolces Archineri bianco på druvan carricante är slående bra och håller internationell klass. Carricante är central runt byn Biancavilla på östsidan mot havet med gamla stockar och hög höjd som ger frisk fruktsyra och saltsänkta aromer. Andra vanliga gröna druvor är cataratto, minella och grecanico. För klassificeringen Etna DOC Bianco behöver det vara minst 60% av druvan carricante i vinet.

mars 14, 2020 0 kommentar

Resor Restauranger Vin och mat

Fäviken!

Skrivet av Birgitta

I många år har jag försökt boka bord på Fäviken, Sveriges bästa krog! Plötsligt händer det! 1 april i år 2019 lyckas jag och förväntningarna börjar ta form redan sekunden efter att bekräftan kom via mejl. En förväntan som stegrades ju närmare den 30 oktober jag kom. Höga förväntningar kan ju omkullkasta den bästa upplevelsen, för höga förhoppningar är ju aldrig bra, men den pirrande lyckokänslan i maggropen fanns där vid varje tanke på resan till Järpen! Känslan blev dessutom helt förändrad, obeskrivligt hur, men något hände när mejlet från Magnus Nilsson kom i maj med meddelande om att han stänger för gott den 14 december i år, efter 11 fantastiska år på gastronomins topp.

På tåget från Centralen på onsdagsmorgonen med repris av Netflix-programmet Chefs table om Magnus Nilsson i färskt minne från kvällen innan. Efter sex timmar drygt, strömavbrott i Stavre, anländer vi Åre station och väntande taxi som tar oss på slingrande hala snövägar över Björnen, runt Åreskuten mot Huså, genom skog och fjällmark, böljande vidder ner mot Fäviken Magasinet vid Kallsjöns strand.

Den välkända jordkällaren

Vi mötes av vänliga hälsningar direkt vi stiger ur bilen, checkar in i de trevliga lilla rummet på loftet invid restaurangen, och bastun osar redan varm! Vi tar en promenad för att lufta av oss resdammet, passerar den Netflixkända jordkällaren, och kurar sen en stund i den gemytliga bastun. Vid relaxen står en trähink med isad dryck som jag nyfiket blickar ner i. Förvånat nås mina ögon av en Swartlandrevolution-flaska, en Testalunga El Bandito Cortez, en sydafrikansk högklassig chenin blanc från 2016 som svalkande bastudricka, jojatackarja! Craig och Carla Hawkins driver Testalunga som gör naturliga viner från gamla hyrda vingårdar i det trendiga området Swartland. Vinet är gyllengult, har en fet rökig mineraldoft, tropisk fruktighet, gråpäron och lager av komplexa aromer och kryddor. Etikettens färggranna noshörning avspeglas i vinets breda och långa smak. Bra start!

Magnus Nilsson är född 1983 i Selånger, gick sin kockutbildning i Åre och for sen till Paris som 19-åring och fick en praktikplats på finkrogen L ´Astrance där han stannade i flera år. Magnus kom till Fäviken 2008 som lite av en slump, han skulle bara stanna tillfälligt och hjälpa till att lyfta restaurangen åt paret Brummer. Hans besök på Fäviken kommer att bli 11-årigt när han nu stänger för gott i december, en lång tid ändå med tanke på den höga gastronomiska nivån genom åren; två Michelinstjärnor 2016 och många höga placeringar i flera år på The Worlds 50 Best Restaurants, som bäst nr.19 år 2014 och på topplacering i White Guide sen 2011 är bara några utmärkelsen genom åren. Imponerande.

Magnus Nilssons matlagning är nog inte att betrakta som traditionell fine dining, den är mer egensinnig och nordisk i sina rena smaker men en meny som hämtar råvaror från närmiljön och bygger på gamla matlagningstraditioner med självhushållning som tas till svindlande höjder men utan att tappa fotfästet. Magnus berättar själv att det är kvaliteten på råvaran som avgör mer än om den är närodlad eller ekologisk, men visst handlar det till stor del om det ”jämtländska skafferiet” som följer årstiderna med vilt, fisk, svamp, bär, lavar, örter, glad gris och nordligt växta grönsaker, det är genomgående. Till synes förhållandevis enkel mat, enkelt upplagd, men i mångt och mycket är varje tugga lagad, bearbetad, bakad, syrad eller fermenterad med stor omsorg och teknik och ofta under lång tid. Måste vara tålamodsprövande matlagning, men oj vilket resultat!

Till halv sju är kommer vi redo mot entrédörren och vi kan blicka in i köket genom det stora fönstret bredvid dörren. Ett tiotal kockar rör sig i cirklar och mönster runt bänkar och bord! Förväntan!!

Dörren öppnas och där står Magnus själv och tar i hand med ett varmt Välkommen! Åå, det värmer, och därefter står en rad med kockar och serveringspersonal som samtliga handhälsar och tittar mig stadigt i ögonen. Här sänds signaler om att ”nu ska vi tillbringa en fin kväll tillsammans” och vi förs in mot det slagbord vid baren som vi ska tillbringa de närmaste fyra timmarna vid. Vid slagbordet sitter åtta personer och i matsalen på loftet ovanför baren serveras så småningom ytterligaste 16 gäster, alltså 24 gäster totalt och det är ett 20tal i personalen, det bådar gott.

Middagen!

Till inledande drink väljer jag en sval champagne! Den fylls på flera gånger under de första sju snabba serveringarna.

Ett flak linfrö med ättika och musseldipp

Buljong av svampmycel med kjesmus serveras efter linfröflaken.

Kålrotssallad och ett kex av fullkornsvete

Vild öringsrom i ett varmt skal av torkat grisblod

Flottyrkokt grishuvud, krusbär, dragonsalt

Fävikens mjöd, ljuvliga smör och saltad sugga

Avslut med fågelleverstanning, mältad kål, fermenterad vitlök och omogna vinbär. Sagolikt!

Varje rätt presenteras med precision och noggrannhet. Redan nu är smakerna intensiva och klara, de två sista är överljuvliga, den med fågellever är foie gras de lux och den salta suggan är lövtunna skivor av på tungan smältande välsmakande fett.

Sen börjar servicen av menyn!! Skaldjurs- och fiskintro:

Den klassiska; Pilgrimsmussla ”i skalet ur elden” tillagad över björkkol och enekvistar

Abborre och smör smaksatt med garum, kokspad

Grillat ostron

Inledningsvis serveras ett mjöd från Åre Bryggericompagni, Fäviken Mjöd Jämtland och sedermera, ungefär vid abborren serveras en läcker Bourgogne från Emmanuel Giboulot Côte de Beaune Pierres Blanches 2016

Pilgrimsmusslan är precis på sjangtil och enkel som jag tänkt mig, i sin jos, mjäll och söt. Rätten har hängt med i många år på Fäviken och den serveras på ett fat av mossa och färska enekvistar och en rykande kolbit. Rustikt och klockrent just här! Kungskrabban ser timid ut vid serveringen men hua vad den levererar i smak! Bland det godaste jag smakat, ever, och umamin är i topp, konsistensen är obeskrivlig, den reducerade grädden lenare än sammet! Även abborren är perfekt och elegant inlindad i det smakrika smöret!! Det grillade ostronet är delat och delikat.

Mellanrätter enligt nedan!

Surdegspannkaka, torkad tång, köttsmör och Lupingratäng. Gyllene kroatiskt vin på druvan malvasia

Ett ägg konserverat i aska, sås av torkad öring och picklad ringblomma

Inlandsmusslan är rå och krispig i smaken, det sotiga ägget är en ögonfröjd i sitt bo och sotet pillas bort innan det ärts med den lilla krämen. En torr furmint är fyllig och lite oljig till. Det åldarade äpplet är magiskt smakrikt, det har tillbringar flera veckor i 60 gradig “bastu” och koncentrerat smakerna till max. Kardun är en selleriliknande växt som behöver täckas för att behålla sin mjälla smak och inte bli besk, metershög skördas den och sen grillas. mycket speciellt och intensiva smaker.

2018 Weingut Wenzel, Vogelsang Burgenland

Åldrat äpple och mjölk ympad med vitmögel

Grillad kardun med inlagda bär och en rostad havresås

Fläskkotlett och ”Tasty Paste”, Fläsklevermacka och älgört

Det pampiga fläsket, ny skivat, får följe av ett lombardiskt kraftfullt vin från Valtellina, Nebbiolo på magnum. Vi matas sen med en sked ensilageglass…… och…..

Ett katrinplommon och nygjord keso, skivor av rå jordärtskocka och hårt rostat spannmål och En liten kula vildhallonis. Chateau Climens från Barsac ramar in, förgyller och förhöjer det söta utan att förstärka sötman, bara balansera! Perfektion!

Märgpudding som bränns av och släcks med frusen mjölk

Pickade och halvtorkade rotfrukter

En låda fylld med tjärpastiller, älgörtskaramell, torkad kvanne, solrosnougat, rökt knäck och torkade vinbär.

Aromatiska frön

Lycksaligt slut på en obeskrivlig upplevelse! Ett minne för livet!

DRYCKER

Åre Bryggericompagni, Fäviken Mjöd Jämtland

2016 Emmanuel Giboulot Côte de Beaune Pierres Blanches Bourgogne

2016 Clai Malvazija Sv. Jakov Hrvatska

2018 Weingut Wenzel, Vogelsang Burgenland

2015 Dirupi, Valtellina Superieore Riserva Lombardia

1998 Château Climens Sauterne Bordeaux

november 10, 2019 0 kommentar

Resor Restauranger

Ministry of Crab och Nihonbashi, Colombo Sri Lanka

Skrivet av Birgitta

Två minnesvärda restaurangbesök i Colombo på Sri Lanka var

Ministry of Crab och Nihonbashi

Mannen bakom fine dining krogarna är Dharshan Munidasa!

Dharshan föddes i Japan av en japansk mor och srilankesisk far och tillbringare större delen av sin barndom i Japan. Han återvänder till ön Sri Lanka 1994 och tillsammans med två kända cricketspelare startar han Ministry of Crab 2011 i det 400 år gamla The Dutch Hospital. Dharshan är även känd TV-kock och sprider tankar om sriklankesisk mat världen över. Han är den enda stjärnkocken som har två krogar på listan över Asia50BestRestaurants. Förutom Ministry of Crab och Nihonbaschi driver han Kaema Sutra som fokuserar på det lokala köket och The Tuna and The Crab som är en mix från de två stjärnkrogarna.

Ministry of Crab

ligger på 25:e plats på listan över Asiens 50bestrestaurants! Här serveras den lokala lagoon krabban i hiskeliga storlekar och till fantastiska smaker! På menyn kan man hitta krabbor från halvkilot till Jumbo, Colossal, OMG! (1,5 kg) och Crabzilla (2 kg)!!

Även räkor av gigantisk storlek finns från den vanliga tigerräkan till Big, Huge, Yodha, OMG-Prawn! och Prawnzilla (500g)!! tillagningen varierar men deras specialitet är Garlic Chilli Crab och Prawn, vilket vi också åt, helt otroligt gott! http://www.ministyofcrab.com

Nihonbashi

Nihonbashi ligger på Galle Face Terrace, namnet betyder “Japansk bro” och symboliserar och förenar de två världarna som Dharshan bottnar i, den japanska och den srilankesiska. Restaurangen ligger på 45:e plats på 50bestAsia – listan! Det är starkt med tanke på alla japanska toppkrogar i Tokyo som trängs på listan. Inredningen på Nihonbashi är avskalad med bambu och japansk Zen-inspiration, egna privata rum med servering på låga bord gör servicen speciell och personlig.

Tonfisken är av toppklass och finns i olika serveringar. Tuna sashimi är gudomlig och den speciella serveringen med äggula och “tillagning” i het olivolja vid bordet mycket finessrikt. Den gudomligt goda Okonomiyakin var även en fröjd för ögat! http://www.nihonbashi.lk

januari 27, 2019 0 kommentar

Producenter Resor Spanien Starkvin

Emilio Lustau – en sherryikon!

Skrivet av Birgitta

De tre byarna Sanlùcar de Barrameda, Puerto de Santa María och Jerez de la Frontera bildar tillsammans den gyllene triangeln för sherryområdet i Spaniens sydligaste spets i Andalusien. Jag besökte sherryproducenten Emilio Lustau i byn Jerez de la Frontera i hjärtat av regionen. Bodega Emilio Lustau grundades 1896 av Don José Ruiz-Berdejo y Veyan i den lilla byn Nuestra Señora de la Esperanza. Det var först 1950 som firman fick sitt nuvarande namn och då under ledning av Don Emilio Lustau, en ikon bland sherryproducenter. Efter en rundvandring i Bodegan får vi en fantastik provning som visar bredden och kvaliteten på Lustaus viner!

Vi provar:

Puerto Fino från El Puerto de Santa Maria som snittar en ålder på 5 år. Ljust, lättsamt med en fin nötig ton.

Fino Jarana från “Soleras y Criaderas” system i Jerez de la Frontera! den ultimata finosherryn!! Ljus, krispigt fräsch med fina mandel och nybakt bröd-toner , lång torr smak!

Almacenista Amontillado de Sanlúcar de Barrameda. En Amontillado som kommer från en Solera som består av 21 fat lagrade hos Almancenistan Manuel Cuevas Jurado’s Bodega i “Calle Trabajadero” i Sanlúcar de Barrameda. Genomsnittsålder på 12 år. Mörk gyllene oxiderad färg, saltstänkt i både doft och smak med hasselnöt, pomerans och lite torkad frukt i lång härlig finish.

Almacenista Palo Cortado de Jerez, Cayetano del Pino y Cia. Från 22 unika fat i den traditionella“Solera y Criaderas”-systemet i Jerez de la Frontera. Snittålder på 20 år. 21 % alkohol gör den eldig! Gyllene färg, len och mjuk i härlig nötig och lite bitter smak! Klockren!

Lustau VORS (Very Old Rare Sherry) Oloroso, 30 years old. Manuel Lozano, tidigare Cellarmaster hos Lustau, har blandat de äldsta solerafaten till detta unika vin, från bara 9 fat. Bronsfärgat och djup doft av nougat, plommon och torkade aprikoser. 20,5 % ger kraft i smaken som äger hela gommen en lång stund. Verkligen helt ljuvligt och högtidligt!

East India Solera Cream. 80 % palomino som Oloroso och 20 % Pedro Ximenes ger ett unikt vin som mognat separat i egna soleras i 12 år. Väl blandade läggs vinet i en 45fatssolera i yttreligare 3 år! 35 gr restsocker och 20 % alkohol ger tyngd och kick! Mahognyfärgat och dofter av sirap, brynt smör och kanderade apelsiner. Söt julsmak med en pigg syra som hjälper upp, kan serveras on the rocks med en skiva apelsin i!

Moscatel Emilin. 100% muscatel druvor från Las Cruces vingården i Chipiona. Snittålder på 8 år. 210 g restsocker sätter nivån på denna bomb men det finns citrustoner och kryddighet som matchar russinsmaken.

Pedro Ximenez San Emilio. 100 % PX ger 410 gr rest socker, snitt på 12 år och 17 % alko. Bakom sötman ligger syrliga citustoner som tur är, smaken av fikon och valnötter ger julkänsla. Smaken är bedövande lång och söööt! Faktiskt gott!

Lustau Vermout En blandning av fino sherry och blommigt, torrt Moscatelvin ger en intressant vermut som är gyllengul med en ren och bitter smak.

Så tillverkas sherry

Palomino är den viktigaste druvan och odlas på den speciella Albarizajorden som är en kritjord, som vid torka och höga temperaturer bevarar fukten i jorden. Andra druvor är Pedro Ximénes och Moscatel för de sötare sorterna. Druvmusten jäses oftast i ståltankar vid ca 20–25 grader till ett neutralt basvin som grund till sherryn. Jästen äter upp allt socker och resultatet blir ett torrt vin med en alkohol på 11–12 volymprocent. Faten fylls inte ända upp vilket gör att det bildas flor, ett tunt jästtäcke som med tiden växer till ett tjockt täcke. Förutom att det skyddar vinet mot oxidation, ger jästlagret också speciella doft- och smaknyanser. Därefter spritas vinerna upp till ca 14–16 volymprocent beroende på sherrystil.

Vinerna delas upp i olika stilar beroende på om floret har legat kvar och skyddat vinet mot oxidation eller inte. Vinerna lagras på ekfat i ett Solerasystem. Det kan beskrivas som ett stegsystem för fatens lagning där det äldsta vinet ligger längst ner och det äldsta högst upp. Vid buteljering tas vin ur de äldsta faten, men bara en liten del som sen fylls upp av vinet ovanför. Om sherryn har en årgång är det alltid åldern på det äldsta vinet som räknas. Sherry är alltså en blandning av viner från olika år. Sherryn har faktiskt en hel del gemensamt med champagne, det inledande grundvinet är relativt ointressant men fatlagning och blandning ger ett fullödigt vin!

En Almancenista är en fristående egen sherrytillverkare som ofta har Soleras i begränsad upplaga.

VORS, Very old rare sherry, är minst 30 år gamla.

De olika sherrysorterna

Fino är en ljust gul, lätt och torr sherry, ofta med tydlig karaktär av flor.

Manzanilla är en typ av fino som har sitt ursprung i kuststaden Sanlúcar de Barrameda. Den en ljus, lätt, torr och frisk sherry med karaktär av flor.

Amontillado är en lagrad fino där jästlagret har dött ut så att vinet har oxiderat och antagit en mer nötig stil. Vinet kan vara runt 16–22 volymprocent, blekt gult till bärnsten eller brunt.

Oloroso är en fyllig, smakrik och torr sherry. Den spritas upp till runt 17–22 volymprocent och utvecklar inte flor, har aromer av nötter och torkad frukt och en mörk gyllene eller brun färg

Palo cortado är en sällsynt typ av sherry. Den börjar sitt liv som en fino eller amontillado, men av någon anledning utvecklas endast lite flor eller inget alls.

Cream kallas en sötad oloroso som har blandats med sötningsvin.

Pedro ximénez är en söt, simmig typ av sherry som delar namn med druvsorten den görs på.

oktober 28, 2018 0 kommentar

Nyare inlägg

Äldre inlägg